Hästlivet

Idag blev jag helt lyrisk när jag red, orkade inte så mycket idag så vi skrittade och jobbade lite lätt på plätten hemma samtidigt som jag försökte att tänka på min sitts. Det kändes en enorm skillnad, 12 år efter att jag börjat rida så upptäcker Josefine Strindlund hur det antagligen skall vara när man har rätt sitts.

Förut har jag alltid ridit som en hösäck, eller framåtlutad och i helt obalans i hela kroppen så att allt bara hänger och slänger liksom. Nu har jag verkligen försökt att komma ned i sadeln och låtit höften och benen arbeta medans jag låtit överkroppen koncentrerat sig på att vara sträckt och tillbakalutad. Dessvärre är jag nog ganska stel just i armar och händer, men det kommer väl det också med tiden.

Svårt att förklara hur jag menar, men jag TROR i alla fall att det är mycket bättre!

Idag fick Moro vila på grund av att jag var trött. Rättvist.

Men Moro var lite trött han också, när jag gick på baksidan huset och matade kaninerna och gick tillbaka till stallet så hade han lagt sig ner i hagen. Han såg så mysig ut! Ville gå dit och fota honom, men jag ville inte störa honom så jag satte mig i bilen och for hem. Känns skönt att han slappnar av så pass att han kan lägga sig ned och vila när han känner för det. Vi höbollen låg Fosse och vilade i solen, det måste ha varit skönt för båda två. Alldeles innan hade de fått mat, så de såg så nöjda ut.

Jag skall som sagt försöka komma in till THF till veckan, vi får se hur det blir. Skulle helst ha någon att rida för, eller någon som red Moro. Jag tycker om att se någon som är bättre än mig rida honom, för då ser jag vilken vacker häst jag har köpt mig. Vi får se hur det blir.

Under dagens ridtur försökte jag verkligen att sitta tillbaka ned i sadeln, sträcka på mig och hålla blicken uppe. Kändes ganska bra, men blev jobbigt i längden och ibland kom jag på mig själv att jag satt mig i bekväm stolsposition alá hösäck. Skall försöka att tänka på min hållning även när jag går, då jag gärna säckar ihop mig då också. 

Har obefintligt med rygg- och magmuskler, så det måste verkligen stärkas. Kanske skulle ta tag i träningen som Jonny vill att vi skall börja med. Och dessutom se till att komma ut på promenad, i vårsolen. Detta får jag spinna vidare på i min "ordinarie" blogg: http://strindlund.blogg.se 

På återseende! 

Insåg då jag läste det inlägget nu att det kunde uppfattas som om att jag betedde mig som ryttaren som provred Moro gjorde, "piskade honom gul och blå". Vill bara förtydliga att jag ALDRIG har använt mig av det beteendet, någonsin, men att jag däremot har använt pisken vid fel tillfälle någon gång då jag tappat humöret och inte tänkt klart. Jag har dock aldrig använt pisken som ett fysiskt tillhygge för att "spöa" upp Moro med kraft och våld, eller någon annan häst för den delen.   

Till Gabriella: Jag är dålig på att svara på kommentarer, men jag håller med dig, och jag märker att Moro verkligen behöver en lugn men riktigt bestämd hand. Upprepning, övertalning och ibland även en svag push på rumpan för att "våga" ta steget framåt. Förresten så såg jag att jag hade flaskan med "Muscle embrocation" hemma i badrummet, den flaskan som jag lånade av dig och SJÄLVKLART skall lämna tillbaka.

Så, nu har vi även vittnen till det! ;)

Idag var jag och Moro ute och skrittade i dryga 90 minuter, en riktigt härlig tur trots det ruggiga vädret. Efter två dagar med lite tempo så tyckte jag att det var alldeles lagom att skritta, att vi sedan var ute så pass länge var inte något jag hade räknat med i förhand. Igår red vi samma slinga som dagen före, skillnaden mot den dagen var dock att jag lät Moro galoppera av sig på en mellanlång sträcka som sluttar något uppför nere vid havet. Och oj vad han taggad han blev efter det, han trippade fram och såg plötsligt potentiella hot i varenda liten sak eller buske en bit efter det. Därför skrittade vi idag, och det var lugnt och sansat hela tiden.

Satt och tänkte på hemvägen att jag är så imponerad över att Moro anpassat sig så bra och att han håller sig lugn när vi är ute och rider, trots rådande omständigheter ute i Skilsåker. Nu när våren är på gång så är det extra mycket ljud och spektakel på gång. Vid blåst så lever havet om fruktansvärt mycket, fiskmåsar som flyger omkring som  yra höns i jakt på mat och idioter som missuppfattat att ta hänsyn till hästar eller övriga djur i trafiken. Tänker att detta skall bli huvudtemat i dagens blogg, men så helt oförberett tvärnitar Moro och kastar sig bakåt så att jag håller på att trilla av. En sådan typisk avsittning som bara Josefine Strindlund lyckas med gång efter gång.

Fall ner mott halsen, av på höger sida. Alltid, det slår aldrig fel.

500 meter efter detta ser Moro spöken överallt och blåser upp sig, tvärar ifrån och förbi, tveksamt till en början och sedan med raska steg bort från "faran". Kanske så blev han uttråkad över att det bara skulle skrittas, det är ju en häst full med energi och att få busa av sig utan press torde då vara det allra trevligaste. Eller så berodde det på något annat, men det är intressant att utveckla en tankegång som börjats av en känsla.


För övrigt så skall jag skicka in insändare i tidningen och vara en riktig gnällkärring, jag skall klaga på alla förare ut mot Tynderö. I princip alla, för det finns inte många som har respekt mot oss ryttare/kuskar som går med hästarna efter vägen en bit för att komma dit där det inte är lika trafikerat. Jag har kontaktat vägverket och polismyndigheten för att få bukt på detta, det är inte meningen att det skall hända en olycka till innan folk börjar förstå att det inte är lämpligt att köra för fort förbi en häst.

Nu: Blondin-film, cola och dukat.


Adiós

Vilket tråkigt väder det har varit nu i några dagar, blir alldeles matt och omotiverad. Jag har inte ridit alls på tre dagar, Moro har fått gått och skruttat i hagen tillsammans med Fosse. Anneli mailade mig och frågade hur det gick med Moro, om han var återlämnad, såld eller om jag hade honom kvar. Tyckte det var roligt att hon hörde av sig, var tänkt att jag skulle få hennes hjälp där ett tag när det var aktuellt att Moro skulle säljas. Av någon anledning blev det aldrig något av det där då men det kanske blir framöver.

Jag vill försöka komma igång med träningen men känner inte direkt motivation för det.. Ingen seriös träning åtminstone. Tror därför att det skulle vara perfekt att rida i grupp på THF, men då är det också hoppning med på schemat och jag vet inte hur Moro är att hoppa. Tror förvisso att det skulle gå bra, bara han får vänja sig och det inte blir för högt och svårt. Det där går alltid att styra bort förstås, att jag då skulle rida en ridskolehäst eller något.

Nåja, nu måste jag bara ta mig förbi de här dagarna då det blir vila i flera dagar. Men som sagt, vädret gör mig riktigt matt så jag hoppas förstås att våren tar över på riktigt snart. Tror jag att vi alla skulle må mycket bättre av det!

Adiós