Hästlivet

Jag blir inte det minsta klok på mig själv! Nu har jag lagt ut Moro på annons, på grund av den rädsla som finns inom mig
 
Annons

Har lagt ut honom på annons trots viss ovilja att sälja honom, då jag är väldigt förtjust i honom. Ibland. Det ska vara roligt att hålla på, och det har inte varit så hittills. Och sedan mitten mitten av januari har jag dragit ut på detta med ridningen, på grund av min rädsla. Nu har han kommit på plats hemma hos mamma och är redo att sättas igång, men trots det så drar jag fortfarande ut på det. Det ska inte vara olustigt att rida eller hålla på med hästar överhuvudtaget, det skall vara roligt. Som sagt.. 

Men flytten HAR gjort honom mer harmonisk, även om han fortfarande har mycket energi i kroppen som måste ut. I vilket fall som helst ringde den en tjej fem minuter efter att jag lagt ut annonsen, och ville komma och provrida redan i helgen. Från Umeå, och jag blir lite ställd då jag först kom på att jag inte tänkt på detta med provridning och sen tyckte det var onödigt att åka 25 mil för att provrida honom. DET är rätt inställning om man skall sälja häst det... haha, men nu slipper jag förhoppningsvis att göra det, och jag skall försöka att komma igång till helgen.

Har nyss pratat med Julia som rider Klöver och hon kunde rida med mig i morgon, så låt oss hoppas att det blir en trevlig upplevelse! Jag är inte rädd för att han ska bocka, stegra eller sticka iväg.. Mer rädd för att han skall stanna och vägra att gå framåt, backa och backa dit vi inte har en aning om vad som finns. Eller ännu värre, att det kommer fartdårar på vägen som kör runt 100-110 km/h fast att det är 70. 70 är en hög hastighet det också men.. 

Så här mysigt var det att rulla idag:


 

Adiós