Bilduppdatering:
Tänker inte skriva något längre inlägg nu heller men en bild bjuder jag på:
Moro och CR
En pigg polack!
Det finns tre saker jag insett idag:
- Galopp är Moros grej!
- Silkestrosor och långa läder är ingen bra kombination!
- Moro har aldrig fått chansen att ridas igång på rikigt av mig!
Nu ska jag hoppa in i duschen och i morgon blir det en annan sorts hoppande!
Nattfunderingar
Jag hade liksom tänkt mig under vintern att Moro skall få bo hos mig i resten av sit liv, men det kommer aldrig att hålla om jag inte kan tygla mig själv. Finna lite ro i kroppen och ta mig förbi hinder som sätter stop för oss.. Läste i en av böckerna, minns inte vilken just nu, där han som skrivit boken sa: Tänk på att en häst speglas av sin ägares/ryttares sinnesstämning. Eller något liknande, vilket definitivt stämmer in på oss två. Från början hade jag en positiv men något försiktig inställning till Moro och det nya hästägarskapet, Moro testade och jag kom ur balans. Riktigt ur balans. Samtidigt började det att hända grejer på alla olika håll och jag blev ännu mer instabil. Ju mer orolig jag blev desto mer orolig blev Moro, och han blev jobbigare att hantera.
Jag skulle sälja honom, antagligen lugnade det ner mig och då blev Moro lugn. Allt flöt på bra under en längre tid och jag klarade av att känna av när det var läge att bara pussa på en mule. När det sedan började att hända grejer både på hemmaplan, bortaplan och i mitt huvud så började vi om igen. Jag blev orolig, stressad och lättirriterad, Moro blev desto värre och jag med mitt icke tyglande humör visade inget större bevis på god hästägarkänsla.
Det är DETTA jag måste jobba med, att tygla mitt humör och ta kontenuerlig hjälp så att vi har att träna på.
Vi får se hur det blir, men jag tycker fan om den där polacken och jag hoppas att han tycker om mig trots att jag varit okonsekvent med honom.
Kärlek!
Han är urgullig!
Åhh, jag vill bara pussa på min polack!
Idag bytte vi destination Matfors och ställde in färdriktningen mot Sunnansjö, eller vi och vi, det var CR som fixade biffen i och med att jag var på jobbet. Har läst ganska mycket om hästar och kommunikation gångerna jag har haft lugnt, läst en hel del intressant som jag förhoppningsvis kan anamma på något sätt. I vilket fall som helst så tror jag att det kan vara bra för mig att vara ifrån ett tag och lämna över allt ansvar. I morgon ska jag dock efter jobbet åka upp och pussa på honom, hoppas att han inte har glömt bort mig under veckan bara!
Han verkar ha haft en väldigt intensiv och lärorik vecka på Näset, där han slagit alla med häpnad! Jag blir så glad inombords över framstegen han gör, det är bara att hoppas på att det fortsätter så här framöver också. Jag köpte mig allt en liten stjärna där i början av december ifjol! Hoppas jag kan ta mig förbi alla störningsmoment och att vi kan utgöra det team jag verkligen vill att vi ska bli. Eller så inser vi båda att vi har helt olika målbilder och då kan det vara bäst att sälja honom vidare till någon med andra ambitioner.
Men ett steg i taget nu!
Är vi ett ekipage för framtiden?
Det sägs att om han fortsätter i den här takten så kommer han att kunna bli såld för en hygglig summa, om jag så skulle vilja. Nu får jag förvisso se hur det blir, jag måste själv vara med och rida och bilda mig en egen uppfattning. Pusha mig själv till en lagom gräns och inte göra ner mig själv hela tiden, då kanske vi skulle hamna i ett annat läge. Dels måste jag lära mig att rida på nytt då det pratas om sytrådar i handen, vilket jag inte är van. Och dels så måste jag sopa bort allt annat som kan tänkas bli ett störningsmoment om jag väljer att behålla bärplockaren i min ägo!
Att ha häst ska vara roligt och avkopplande, inte en börda. Jag måste sätta mig ner och tänka för- mot nackdelar med att vara ägare till energiknippet och arbetshästen Moro. Jag måste lära mig att hantera mitt humör och jobba för det jag vill, att träna och rida för mitt eget välmående. Det är mycket som skall vägas in under den här perioden innan jag på riktigt kan bestämma mig för vad som är rätt för oss båda.
Passar vi tillsammans när jag i dagsläget i omgångar är en riktig soffpotatis och känner mig folkskygg?
Det får tiden utvisa.
Dyrt att köpa häst? Jomenvisst...
Angående polacken så är han just nu på "träningsläger" på Näset, dit jag körde honom alldeles själv. Och tydligen sköter han sig riktigt bra. Det är roligt att höra och jag ser fram emot den träning han kommer att få upptäcka framöver. Jag skall själv bara ta det lugnt och skrutta ut i skogen när jag känner för det, sen får jag se vad som händer efter det.
Satt och läste en tråd på ett hästforum om en kvinna som undrade om vad hon kan få för 100 000 kr då hon gick i hästköpartankar. Vilken verklighet lever jag i egentligen? För hundratusen kronor skulle jag vilja ha en häst som är färdig för tävling på högre nivå, men vad fel jag kan ha. Ok, jag överdriver väl något kanske, men för mig är hundratusen riktigt mycket pengar. Man kan säkert hitta riktigt bra hästar för 100 000 och under det, men det beror väl på vad man satsar på.
Så är det väl kanske, att jag som hobbyryttare som vill ut och i bästa fall vi tävla i någon lokal klass då och då. Att man inte inser vilka pengar det egentligen handlar om för att få en riktigt bra häst som håller på banorna. Skulle tro att för ett otränat öga så är det häst som häst, vilket inte riktigt stämmer. Jag är inte helt otränad men jag har väldigt dåligt koll på vad som kommer efter regionala tävlinga, så kanske det ÄR svårt att inse detta med vad det kostar att köpa häst. Utöver det.
Nåväl, det är en massa svammel här idag.
Haha, ursäkta färgerna i bloggen..
Ja, och det gick inte så bra som jag trodde.. Har inte tålamod att sitta i timmar, så nu efter 30 minuter ger jag upp för den här gången. Förhoppningsvis får jag lite vägledning av min grafiska designer, det enda jag minns från hennes kurs var något om en text som heter "Helvetika" och som också fanns i min blogg tydligen.
Jag har dock ändrat den nu! Haha!