Nu har vi tagit oss förbi "Nu får det vara nog"-delen..
Nu var det ett bra tag sedan jag skrev något överhuvudtaget i den här bloggen, trots försök på ett par tre gånger så har jag inte lyckats motivera mig till att skriva något. Trots att det finns en hel del att berätta om.. Försäljningen av Moro har inte lyckats, och idag är jag glad över det. Jag och Moro har kommit närmre varandra och han gör det jag ber honom om, han ser ut att trivas med att jag kommer och tittar till honom, pysslar, masserar och rider. Ja, nu rider vi utan problem och har gjort så under en längre tid. Med längre tid menar jag minst två veckor och framåt, och framstegen började när det blev lite lugnare på gården.
Nu märker jag enorm skillnad på honom när det bara är han och jag som är ute, än då det är både hundar, barn och fler människor i rörelse. Han hugger inte längre, han pillar däremot på med läpparna då han ibland inser att han stått stilla alldeles för länge. Eller för det faktum att jag vant honom vid att han får något varje gång jag hämtar honom i hagen, eller efter att vi ridit, eller ja... i vilken situation som helst. Trots att jag bestämt skrev på tavlan i förra stallet att Moro absolut inte skulle matas direkt ur handen.
Nåväl, den tiden är förbi och nu är det riktigt mysigt att åka ut till stallet. Allra helst då våren verkar vara på väg till Sundsvall, det är ljust, varmare och mycket mer behagligt att pyssla över huvud taget. Det får gärna fortsätta så här så att vi så småning om kan börja komma igång med träningen. Jag har tappat enormt mycket sedan jag slutade på THF i grupp, trots att det inte var så mycket då heller. Jag känner mig så osäker på hur man rider en häst bra, för att räknas som kunnig. I och för sig så är jag ingen riktig tävlingsmänniska på så sätt, det skall vara roligt, på mina premisser liksom. Inga höga krav, då rasar allt.
Så, nu skall jag försöka att pigga upp bloggen med mer inlägg, samt försöka få en snyggare designe med mer bilder här. En blogg med bilder är så pass mycket mer intressant att läsa än en blogg som bara fylls på med en massa text.
Adiós
