Hästlivet

Usch, det är grått och trist ute så idag blev det ingen ridning. Desto mer ridning har det varit under veckan, både av mig själv och grannen som jag tillslut tagit hjälp av. Moro är duktig och jag får fler och fler "aha"-upplevelser, vilket är fruktansvärt trevligt. Lika trevligt är det att stå på sidan och se att han verkligen kan prestera med lite mer tydliga hjälper än vad jag gett honom. Här är några bilder på honom och grannen för någon dag sedan:



Jag tränade på det som jag fått i "hemläxa" och det gick väl sådär, fattade lite och ingenting så jag ropade på mamma att ringa "ridakuten", a.k.a grannen. Det finns väl någon mening med att jag har dragit ut på att ta hjälp av henne också, vill inte vara besvärlig, men när det är 50 meter över så känner hon antagligen inget besvär om hon bara inte har något annat för sig. TOPPEN! Tycker jag äntligen, för på bara en vecka har jag förstått att jag är alldeles för hård i handen och att det är då Moro sätter sig på tvären, samt några andra småsaker som påverkar både Moro och mig.

Är jag bara stadig men lätt i handen så går han på riktigt fint och när jag red igår så kändes det så fruktansvärt trevligt att rida. Det var en helt annan häst och jag fick en helt annan hållning, han var pigg och positiv och den alerta traven var riktigt härlig att känna. Är dock lite orättvist att rida på ojämn gräsplan, så jag ser fram emot när han skall flyttas på bete om en vecka för då får jag närmre till paddock och får således chansen att rida "riktigt" igen.

Idag har dem fått stått inne när det ösregnat, skall snart åka och släppa ut dem.. Tror att det gjort dem gott!