Nattfunderingar
Sitter på jobbet ytterligare en natt innan det blir fem dagars ledighet, en ledighet jag framförallt hade tänkt att jag skulle spendera tillsammans med min polack. Får se vilket väder det blir och vad CR planerat in, men tanken är att jag vill umgås med Moro och försöka att hitta mig själv igen. Har som sagt läst en massa olika böcker om hästkommunikation och fått en hel del bra tips på vägen. Det jag främst måste jobba tillsammans med Moro är mig själv, "problemet" sitter inte hos honom utan hos mig och mitt sviktande humör.
Jag hade liksom tänkt mig under vintern att Moro skall få bo hos mig i resten av sit liv, men det kommer aldrig att hålla om jag inte kan tygla mig själv. Finna lite ro i kroppen och ta mig förbi hinder som sätter stop för oss.. Läste i en av böckerna, minns inte vilken just nu, där han som skrivit boken sa: Tänk på att en häst speglas av sin ägares/ryttares sinnesstämning. Eller något liknande, vilket definitivt stämmer in på oss två. Från början hade jag en positiv men något försiktig inställning till Moro och det nya hästägarskapet, Moro testade och jag kom ur balans. Riktigt ur balans. Samtidigt började det att hända grejer på alla olika håll och jag blev ännu mer instabil. Ju mer orolig jag blev desto mer orolig blev Moro, och han blev jobbigare att hantera.
Jag skulle sälja honom, antagligen lugnade det ner mig och då blev Moro lugn. Allt flöt på bra under en längre tid och jag klarade av att känna av när det var läge att bara pussa på en mule. När det sedan började att hända grejer både på hemmaplan, bortaplan och i mitt huvud så började vi om igen. Jag blev orolig, stressad och lättirriterad, Moro blev desto värre och jag med mitt icke tyglande humör visade inget större bevis på god hästägarkänsla.
Det är DETTA jag måste jobba med, att tygla mitt humör och ta kontenuerlig hjälp så att vi har att träna på.
Vi får se hur det blir, men jag tycker fan om den där polacken och jag hoppas att han tycker om mig trots att jag varit okonsekvent med honom.
Jag hade liksom tänkt mig under vintern att Moro skall få bo hos mig i resten av sit liv, men det kommer aldrig att hålla om jag inte kan tygla mig själv. Finna lite ro i kroppen och ta mig förbi hinder som sätter stop för oss.. Läste i en av böckerna, minns inte vilken just nu, där han som skrivit boken sa: Tänk på att en häst speglas av sin ägares/ryttares sinnesstämning. Eller något liknande, vilket definitivt stämmer in på oss två. Från början hade jag en positiv men något försiktig inställning till Moro och det nya hästägarskapet, Moro testade och jag kom ur balans. Riktigt ur balans. Samtidigt började det att hända grejer på alla olika håll och jag blev ännu mer instabil. Ju mer orolig jag blev desto mer orolig blev Moro, och han blev jobbigare att hantera.
Jag skulle sälja honom, antagligen lugnade det ner mig och då blev Moro lugn. Allt flöt på bra under en längre tid och jag klarade av att känna av när det var läge att bara pussa på en mule. När det sedan började att hända grejer både på hemmaplan, bortaplan och i mitt huvud så började vi om igen. Jag blev orolig, stressad och lättirriterad, Moro blev desto värre och jag med mitt icke tyglande humör visade inget större bevis på god hästägarkänsla.
Det är DETTA jag måste jobba med, att tygla mitt humör och ta kontenuerlig hjälp så att vi har att träna på.
Vi får se hur det blir, men jag tycker fan om den där polacken och jag hoppas att han tycker om mig trots att jag varit okonsekvent med honom.
Kommentarer
Trackback
