Nu är det nog!
Nu är det definitivt, jag har gett det en chans och jag har inte tålamodet och kunskapen för att utveckla Moro till den underbara häst han ÄR där någonstans. Det är nya saker hela tiden och jag klarar verkligen inte av det gång på gång, nu behåller jag dock lugnet och trots detta så känner jag att det är för mig alldeles för mycket jobb. Nu är ny annons utformad och jag hoppas att någon nappar på den, någon vettig. Kommer INTE att sälja honom till någon osedd och jag kommer bara att sälja honom om det dyker upp någon vettig människa med stor kunskap och stort tålamod.
Med rätt människa så kommer Moro att bli en toppenhäst, och tyvärr, tyvärr så är jag inte den rätta människan för Moro! Jag kommer med största sannolikhet att ångra försäljningen när han kommer att dyka upp på träningar och tävlingar, men det finns antagligen inte en chans att jag får honom till det stadiet i vilket fall som helst.
Så nu är det bestämt, och jag får se om jakten går vidare på en annan häst eller hur jag kommer att göra.. Moro är egentligen inte en dum häst, men han är för mycket häst för mig och jag behöver en lugn och trygg häst som är känslig men ändå inte. Skall antagligen söka efter en äldre lärmomästare om jag skall ha egen häst!
Säkerhetshake!
Kändes inte alls särskillt bra och när jag kom hem kom tårarna rinnandes och allt kändes bara allmänt skit.
Nåväl.. Nya tag, jag skall åka in och få tag i säkerhetshakarna! Känns allra tryggast då..
Det fortsätter i samma anda!
Nåväl.. Jag har börjat att blicka framåt i och med detta, jag vill komma igång med ridningen och träningen på allvar! Känner bara att jag har lite svårt att uppskatta när Moro är redo för det, han har bra grundkondition men han behöver jobba både i trav och galopp innan han kommer att orka. Men det är väl bara att jobba på så att vi kommer igång någon gång, känner faktiskt att det blir tråkigt i längden att inte träna minst en gång i veckan. Har dock lite dåligt med pengar för att anlita en utbildad tränare, men med lite tur kanske jag kan tigga lite hjälp från lite kontakter! *Blink*
Ska försöka att rida själv någon gång nu till veckan så får vi se hur det går! Har ju fungerat bra tillsammans med sällskap, frågan är hur Moro gör när han blir ensam. Men min vinst över honom har liksom s
Länge leve livet, och Moro!
Idag pulsade vi i djupsnö och Moro skötte sig nästan prickfritt, igår sa jag älskling till Moro för första gången rent spontant! Han väcker känslor!
Kampen fortsätter!
Kampen mellan mig och Moro fortsätter, idag gav oss åter igen ut på en ridtur tillsammans med Julia och Klöver. Moros tveksamhet fick Klöver att titta lita extra på postlådorna samt att han såg spöken i skogen. Trots Moros tveksamheter så var det aldrig någon fara, där är han väldigt pålitlig i och med att han aldrig visar några tendenser till att flyga i luften. Det var förstås snöoväder när jag hämtade Julia och jag hade i vanlig ordning alldeles för lite kläder på mig. Snöovädret orsakade alltså väldigt blöta och kalla ridbyxor.
I vilket fall som helst så visade Moro idag dessvärre de här tendenserna till att han skulle stanna och istället för att gå framåt, så skulle han backa. Efter någon minuts kamp så gav han tillslut med sig. Värre var det när vi var på väg hem och tog en ny väg, ungefär 50 meter bort kom 4-5 hästar springandes väldigt glada och nyfiken i hågen när vi kom ridandes. Detta fick Moro att besluta sig om att vi nu borde vara hemma, alltså går vi inte framåt utan stannar eller backar. Har svårt att uppskatta tiden, men skulle tro att vi stod där i en kvart och det UTAN att jag tappade humöret! Hurra för mig! Och tummen upp för Moro som tillslut gav upp och gick sakta mak framåt.
Ungefär efter tio meter dök traktorn med den enorma (!) snöslungan upp igen, och Moro visade än en gång på större mod än Klöver! Detta var härligt att se, medans Klöver backade in i Moro och visade tendens till panik över detta monster så stod Moro alldeles stilla och höll liksom koll på Klöver. Samma sak då vi mötte traktorn första gången! Det är en väldigt positiv sida som jag ser hos Moro, att han är väldigt mån om sina kamrater. Vet inte vad det finns för åsikter om det där men Moro är ett levande exempel på en intelligent och medveten häst. Under den tid jag haft honom så har jag sett vid ett flertal gånger att han ser till att hålla ihop flocken och visa sig stark inför dem. Han är underbar på det sättet och det känns tryggt att han inte exploderar trots sin massiva energi som finns där under ytan!
Idag vann alltså JAG över Moro och inte tvärtom, jag behöll mitt humör och vi kom hem utan tårar! Det får gärna fortsätta åt det här hållet. Det är egentligen värsta tiden nu att ha häst och det kan bara bli bättre, för det finns väl verkligen ingenting som kan blir sämre nu? Nej, nu kämpar vi på!
Vi har gjort det!
Nu har det äntligen hänt, jag har äntligen vågat mig ut på en ridtur med krutpaketet Moro! Och det var väldigt nervösa minuter under den första delen av ridturen. Moro var yrsig och kände antagligen av min nervositet, värst var det alldeles innan jag skulle hoppa upp då det kändes som om att jag inte kunde andas. Var tvungen att hoppa av från pallen och ta ett djup andetag, Sofie höll i Moro medan han trippade runt. Väl uppe så insåg jag att jag hade för långa läder men jag ville komma iväg så snabbt som möjligt och då lät jag det vara.
Moro var väldigt pigg och jag blev osäker på om han skulle lyssna på mig, vilket han gjorde i alla fall. Vi pulsade i snön och han följde efter Klöver utan tvekan när han gick först och blev tveksam till att kliva över en snövall. Vi red ner till vattnet och på en gård stod det två stora gröna saker och en blå sak, detta var lite läskigt, men han traskade vidare. Ju längre vi kom, dessto mer kunde jag andas och dessto lugnare blev Moro. Fick känslan av att han tyckte det var trevligt att vara ute och gå.
På hemvägen kom en mindre lastbil bakifrån, när den körde förbi oss sakta och säkert gick Moro UT i vägen och höll på att gå in i lastbilen. Jag blundade och höll i mig hårt samtidigt som jag försökte styra honom åt höger, han lyssnade inte, och vi missade lastbilen precis. Vågar inte ens tänka på hur det hade gått om vi gått in i bilen, usch, det typ som en mindre timmerbil och inte en med flak/kåpa.
Nåja, positiv framgång för oss, i morgon bär det av på en ny sväng, med förutsättningar att det inte blåser djävulen!
Adiós
Jag är inte klok!
Annons
Har lagt ut honom på annons trots viss ovilja att sälja honom, då jag är väldigt förtjust i honom. Ibland. Det ska vara roligt att hålla på, och det har inte varit så hittills. Och sedan mitten mitten av januari har jag dragit ut på detta med ridningen, på grund av min rädsla. Nu har han kommit på plats hemma hos mamma och är redo att sättas igång, men trots det så drar jag fortfarande ut på det. Det ska inte vara olustigt att rida eller hålla på med hästar överhuvudtaget, det skall vara roligt. Som sagt..
Men flytten HAR gjort honom mer harmonisk, även om han fortfarande har mycket energi i kroppen som måste ut. I vilket fall som helst ringde den en tjej fem minuter efter att jag lagt ut annonsen, och ville komma och provrida redan i helgen. Från Umeå, och jag blir lite ställd då jag först kom på att jag inte tänkt på detta med provridning och sen tyckte det var onödigt att åka 25 mil för att provrida honom. DET är rätt inställning om man skall sälja häst det... haha, men nu slipper jag förhoppningsvis att göra det, och jag skall försöka att komma igång till helgen.
Har nyss pratat med Julia som rider Klöver och hon kunde rida med mig i morgon, så låt oss hoppas att det blir en trevlig upplevelse! Jag är inte rädd för att han ska bocka, stegra eller sticka iväg.. Mer rädd för att han skall stanna och vägra att gå framåt, backa och backa dit vi inte har en aning om vad som finns. Eller ännu värre, att det kommer fartdårar på vägen som kör runt 100-110 km/h fast att det är 70. 70 är en hög hastighet det också men..
Så här mysigt var det att rulla idag:
Adiós
Vackra Moro!
Moro trivs bra, i kalabaliken!
Fem av sex hästar tog sig på något vis ur hagarna och Moro var en av dem, fyra drog en repa 5-6 km mot Söråker och Moro själv måste ha hamnat på efterkälken för han sprang åt motsatt riktning fram och tillbaka. Dessutom hörde han antagligen Fossil som stod kvar i hagen och ropade, och de två kommer riktigt bra överrens med varandra sedan dag 1. Polisen larmades, varning gick ut på Sveriges radio och bygdens bonde samt hästfolk kom farandes hem till oss.. Vid det här laget hade hästarna vänt och sprungit hem, så vi kunde koppla alla.
Dessvärre är det så att vi har just nu sex hästar på gården och egentligen bara fyra boxar.. Tre av djuren går ute provisoriskt under nattetid och får komma in en stund över dagen, och detta är alltså inte det allra bästa om det blir som det blev igår. Detta kommer det antagligen att bli ett jäkla liv om, hästfolk är hästfolk och det är sällan det finns människor med öppna sinnen. Vi löste det dock väldigt bra!
"Vi kan och vet bäst!"
Klöver sprang in i en bil och gick omkull, han såg bara chockad ut och åt och drack vatten när han fick komma in men om vi har otur så får han inre skador. Har dock inte hört något under natten så jag antar att det har gått bra hittills! Nej, nu är det dags att åka och titta till hästarna och deras hage!
Om Moro är glad, då är Josefine glad!
Moro har hittat en lekkamrat i miniatyrhäst.. Åtminstone skulle jag tro att han klassar lilla Fosse som en liten mygga! Har nu laddat upp lite videoklipp på honom som jag inom kort kommer att visa upp. Först vill jag bara åter igen berätta hur intelektuell min herre är, han vet vad vissa saker handlar om med vissa "verktyg" eller redskap. Som idag då han skulle lastas, han stod och funderade bra länge, han klev på men backade ut på grund av ett misstag av mig. Han tjurar på lite till och tillslut tar jag fram repgrimman som vi använder när vi övar lite hederlig horsemanship. Jag hinner bara ta på honom grimman, så spatserar han rakt in i transporten utan frågetecken. Han lär sig, min knasboll!
Jag var jäkligt nervös när vi kom fram och det märktes på Moro att hela han var något åt det hållet också.. Mer spänd av förväntan kanske,då Klöver gav honom ett varmt välkomnande från hagen och svarade med ett starkt gnäggelignägg! Väl ute ur transporten drar han iväg och det är med nöd och näppe som jag fortfarande håller kvar. På väg upp till hagen, får han så bråttom att han drar sig ur mitt grepp, men som tur är så sprang han inte iväg utan vände om och gick raka spåret fram till mig.
Snacka om att jag var glad över det då min yngre syster spydde ur sig en massa om att jag minsann skall hålla honom i kedjegrimskaft om jag inte klarar av honom. Det var väl ren rädsla från hennes håll också då det rinner en bäck som bildar ett surhål som för tillfället var täckt med is och snö, men jag tror aldrig att den hade hållit för Moro. Som faktiskt gått upp en hel del i vikt på sistone, och det är jag glad över i och med att han varit smal som en sticka!
Väl inne i hagen så sprang han och Fossil konstant under förmiddagen, Exxet å andra sidan... vankade av och ann innan han tillslut också kunde slappna av. Gamlingen blev trött av att bara se de andra busarna springa omkring som några yrväder!
Det ska bli spännande och se hur Moro är att hantera i morgon... Han har ju som sagt sprungit av sig en hel del idag! :)
Jag är glad och förväntansfull!
Så här glad och pigg var han idag då han fick träffa sina nya kamrater:
Ny stor hage, busig kompis och fri tillgång.. DET är livet!
Ett stycke häst med överskottsenergi skall flyttas..
Det märks att han blir riktigt sur när han inte får som han vill och det märks ännu mer då han har stått i sin lilla hage i några dagar. Fy, men jag hoppas att miljlöombytet gör honom riktigt gott, annars vet jag inte riktigt vad jag skall ta mig till!
Kommer förhoppningsvis bjuda på några bilder och eventuellt någon filmsekvens från då han släpps i sin nya hage! Fast antagligen kommer jag att vara så nervös att jag glömmer bort att fota spektaklet.. Får nog se till att lämna över det ansvaret till min äldre syster istället!
*Nervös*
Det är inte bara bärplockare som får stora skälvan över polacker..
Det blev ingen flytt i söndags, det var rena snökaoset i hela Timrå Kommun så när jag klev upp på morgonen insåg jag att det inte var någon idé att flytta Moro under de omständigheterna. Istället har vi skjutit upp flytten tills på torsdag då vi förhoppningsvis kan genomföra den. Jag längtar något så enormt då Moro har så mycket energi inne i sin kropp att han snart spricker! För honoms skull så tror jag att detta kommer att bli alldeles fantastiskt bra!
Idag var hovslagaren på besök och trots Moros otålighet så var han en av de trevligaste polacker hovslagaren hade träffat Han såg lite nervös ut när jag berättade att han kommer från Polen och att han varit i Sverige i mindre än ett år, efteråt fick jag förklaringen till att han blev lite svettig då jag sa det. Han menade på att de flesta olyckor som skett hos hovslagare han vet av så är det av knasiga polacker! Det värmde att Moro skötte sig så bra, med andra ord! Haha!
Ikväll släpper jag in odjuren, förhoppningsvis en Moro UTAN snöstyltor! Nu, plugga!
Tillsammans är vi oslagbara!
Nu har det snart gått tre veckor sedan jag startade bloggen om mitt hästliv.. Det är väl dags att skriva den första officiella bloggen om vackra herre. Läste det första inlägget som jag skrev i den här bloggen och fick en känsla av att jag i fortsättningen inte skall fortsätta kalla Moro hjärndöd, även om det var med glimten i ögat. Känns inte riktigt bra då jag verkligen ser honom som den smartaste individ (i hästväg) som jag någonsin träffat! Det är ingen överdrift, för han är verkligen smart och det finns inget ont i honom överhuvudtaget. Det är möjligt att jag i framtiden kommer att sätta mig alldeles frustrerad vid datorn och spy ut elakheter om honom, bara för att jag har så svårt att acceptera att det inte går min väg exakt hela tiden.. Samt för att Moro vet att han är en stark individ som är van att få lite som han vill!
Jag fotograferade dessutom honom idag men jag kommer inte överrens med min nya mobiltelefon så trots sina 8,0 megapixlar så fick jag inga bra bilder. På en av bilderna ser han ut att vara kolsvart (tror jag) och den andra bilden blev bara på huvudet och en del av halsen. På den ser han ut som en av "långhalsarna" i Lillefot, för er som vet vad det är för film. Nåja, här kommer premiärbilderna:
För er som inte känner till vem hästen Moro är så kan jag berätta lite om hur jag uppfattar honom efter snart 2 månader i min ägo. Han härstammar från Polen och är född -01, en ståtlig valack med lite muskler och ett något hingstigt beteende i vissa fall. Otroligt lekfull och mår som allra bäst då han får göra något minst en gång om dagen, mer än att stå in sin just nu väldigt begränsade hage. Utbildad L:C och har hoppat något med positiv attityd, som jag förstått det. Själv har jag inte en susning då jag inte kommit så långt. Däremot så hoppade han riktigt fint över uppplogad snövall på en halvmeter här om kvällen då han slet sig så där kan vi nog komma långt om vi tränar för det.
Han är en otroligt stark och lekfull individ som inte trivs med att stå ensam i en liten och skruttig hage som han gör nu. Istället skall jag antagligen redan i morgon flytta honom dit han får både en lekfull ung kompis och en äldre herre som kan uppfostra honom. Det finns mycker större möjligheter för honom där så därför väljer jag att flytta på honom från det stället han står nu. Av olika anledningar så har ridningen fått legat lite på is, och det är väl både bra och dåligt med en häst som Moro.
Han mår förstås inte helt bra av att stå, men jag är just nu för feg för att rida honom. Det har bara blivit fel när vi tagit oss ut och då tycker jag att det är bättre att ta det från backen. Å andra sidan kommer han med flytten att få ett mycket aktivare liv ute i hagen, så förhoppningsvis springer han av sig lite energi där.
Uppdateringarna fortsätter..
Välkommen till min nya blogg!
Undertexten till rubriken är inte så allvarlig som man kan tro, även om jag vill tro att det är Moro som är hjärndöd och inte jag som är okunnig när han sätter igång. Så ja, i vår blogg får han det öknamnet tills att han blommar ut till den vackra svan han egentligen är! Då kan jag ta mig en funderare på om jag skulle kunna tänka mig att ändra just det hjärndöda till något annat, men innan dess.. Nej.
Tänkte övergå till denna blogg då partybloggen är ett minne blott, i och med det faktum att jag i princip aldrig festar till mer än nödvändigt och aldrig får tillfälle att skriva i den. Samt att det var drygt två månader sedan jag sist skrev in min huvudblogg strindlund.blogg.se, då det dykt upp en häst i mitt liv och att jag spenderar resten med min sambo och trolovade. Mina förhoppningar är att jag i denna blogg kan hålla alla intresserade uppdaterade om vad som händer med mig och min hjärndöda herre. Jag måste börja på ruta ett, igen och inse att jag har att göra med en mycket intelligent (nu säger jag emot mig själv) häst som kräver väldigt mycket ledarskap för att respektera människan (mig).
Jag lovar att uppdatera minst en gång varannan dag, var på väg att skriva varje dag, men jag vet själv att det aldrig kommer att hända så jag får så lov att försöka att uppdatera för varje dag med text och bilder för att få er att förstå hur min vardag ser ut tillsammans med Moro..
På återseende
Josefine Strindlund, med braindead horse
