Hästlivet

Hänvisar till min riktiga blogg: http://strindlund.blogg.se

Sitter och väntar på att Myran skall ringa så att jag kan åka och hämta henne.

Tänkte jag skulle uppdatera lite gällande polacken och det som varit under veckorna. Förra helgen fick jag uppleva den allra busigaste och trevliga galopp någonsin. Ärligt talat så trodde jag inte den fanns där, men Moro känner verkligen aptit på livet nu. Jag har varit ute i skogen och busridit och uppmuntrat honom att tänka framåt hela tiden, men det är inte min förtjänst att han gör det numer. Det får jag tacka grannen för eftersom hon hjälpt mig väldigt mycket de senaste veckorna! Tack!

Det blir lite klumpigt av mig när jag i princip ger honom fria tyglar, han blir alldeles till sig och jag med min obefintliga balans kan då och då störa honom i munnen. Detta har det dock blivit en förbättring på så det känns bra! Red hela förra helgen, och avlastningen har verkligen kommit till pass när jag har arbetat under sommaren.

I morgon ska jag rida igen och på måndag bär det iväg till Näset igen!

Sitter på jobbet ytterligare en natt innan det blir fem dagars ledighet, en ledighet jag framförallt hade tänkt att jag skulle spendera tillsammans med min polack. Får se vilket väder det blir och vad CR planerat in, men tanken är att jag vill umgås med Moro och försöka att hitta mig själv igen. Har som sagt läst en massa olika böcker om hästkommunikation och fått en hel del  bra tips på vägen. Det jag främst måste jobba tillsammans med Moro är mig själv, "problemet" sitter inte hos honom utan hos mig och mitt sviktande humör.

Jag hade liksom tänkt mig under vintern att Moro skall få bo hos mig i resten av sit liv, men det kommer aldrig att hålla om jag inte kan tygla mig själv. Finna lite ro i kroppen och ta mig förbi hinder som sätter stop för oss.. Läste i en av böckerna, minns inte vilken just nu, där han som skrivit boken sa: Tänk på att en häst speglas av sin ägares/ryttares sinnesstämning. Eller något liknande, vilket definitivt stämmer in på oss två. Från början hade jag en positiv men något försiktig inställning till Moro och det nya hästägarskapet, Moro testade och jag kom ur balans. Riktigt ur balans. Samtidigt började det att hända grejer på alla olika håll och jag blev ännu mer instabil. Ju mer orolig jag blev desto mer orolig blev Moro, och han blev jobbigare att hantera.

Jag skulle sälja honom, antagligen lugnade det ner mig och då blev Moro lugn. Allt flöt på bra under en längre tid och jag klarade av att känna av när det var läge att bara pussa på en mule. När det sedan började att hända grejer både på hemmaplan, bortaplan och i mitt huvud så började vi om igen. Jag blev orolig, stressad och lättirriterad, Moro blev desto värre och jag med mitt icke tyglande humör visade inget större  bevis på god hästägarkänsla.

Det är DETTA jag måste jobba med, att tygla mitt humör och ta kontenuerlig hjälp så att vi har att träna på.


Vi får se hur det blir, men jag tycker fan om den där polacken och jag hoppas att han tycker om mig trots att jag varit okonsekvent med honom.

Igår efter jobbet styrde jag min kos mot Sunnansjö för att åka upp och pussa på Moro. Pratade med Jonny och undrade om vart han skulle kunna stå och jag hinner bara gå runt hörnet för att välkomnas av ett högt, ljudligt och kärleksfullt gnäggande från Mr. Polack! Då värmde det i hjärtat och han fick ett stort saftigt äpple som han smackade länge på, men efter det ville han bara ha mer och mer och där måste jag lära mig att sätta stop på ett bestämt men bra sätt.

Han är urgullig! 

Skulle egentligen ha lagt mig tidigare än vad jag nu kommer att göra, hade satt som mål att jag skulle ligga i sängen 22:00 men det gick inte så bra som jag hade tänkt mig. Kom precis på att jag måste blogga lite om den duktiga polacken som just nu står ute i Matfors på "träningsläger" tillsammans med grannen CR. Han trivs bra, är positiv och har hoppat både en och två gånger på lägre höjder. Jag har själv inte kunnat bilda mig någon uppfattning om hur det går, har lämnat ekipaget alldeles ensamma den här veckan för att de ska få lite tid att lära känna varandra.

Det sägs att om han fortsätter i den här takten så kommer han att kunna bli såld för en hygglig summa, om jag så skulle vilja. Nu får jag förvisso se hur det blir, jag måste själv vara med och rida och bilda mig en egen uppfattning. Pusha mig själv till en lagom gräns och inte göra ner mig själv hela tiden, då kanske vi skulle hamna i ett annat läge. Dels måste jag lära mig att rida på nytt då det pratas om sytrådar i handen, vilket jag inte är van. Och dels så måste jag sopa bort allt annat som kan tänkas bli ett störningsmoment om jag väljer att behålla bärplockaren i min ägo!

Att ha häst ska vara roligt och avkopplande, inte en börda. Jag måste sätta mig ner och tänka för- mot nackdelar med att vara ägare till energiknippet och arbetshästen Moro. Jag måste lära mig att hantera mitt humör och jobba för det jag vill, att träna och rida för mitt eget välmående. Det är mycket som skall vägas in under den här perioden innan jag på riktigt kan bestämma mig för vad som är rätt för oss båda. 

Passar vi tillsammans när jag i dagsläget i omgångar är en riktig soffpotatis och känner mig folkskygg?

Det får tiden utvisa.

Ja, jag ber som sag ursäkt om röran på bloggen.

Angående polacken så är han just nu på "träningsläger" på Näset, dit jag körde honom alldeles själv. Och tydligen sköter han sig riktigt bra. Det är roligt att höra och jag ser fram emot den träning han kommer att få upptäcka framöver. Jag skall själv bara ta det lugnt och skrutta ut i skogen när jag känner för det, sen får jag se vad som händer efter det.


Satt och läste en tråd på ett hästforum om en kvinna som undrade om vad hon kan få för 100 000 kr då hon gick i hästköpartankar. Vilken verklighet lever jag i egentligen? För hundratusen kronor skulle jag vilja ha en häst som är färdig för tävling på högre nivå, men vad fel jag kan ha. Ok, jag överdriver väl något kanske, men för mig är hundratusen riktigt mycket pengar. Man kan säkert hitta riktigt bra hästar för 100 000 och under det, men det beror väl på vad man satsar på.

Så är det väl kanske, att jag som hobbyryttare som vill ut och i bästa fall vi tävla i någon lokal klass då och då. Att man inte inser vilka pengar det egentligen handlar om för att få en riktigt bra häst som håller på banorna. Skulle tro att för ett otränat öga så är det häst som häst, vilket inte riktigt stämmer. Jag är inte helt otränad men jag har väldigt dåligt koll på vad som kommer efter regionala tävlinga, så kanske det ÄR svårt att inse detta med vad det kostar att köpa häst. Utöver det.  

Nåväl, det är en massa svammel här idag.

Jag bestämde mig för att jag skulle göra en egen designe på min blogg..

Ja, och det gick inte så bra som jag trodde.. Har inte tålamod att sitta i timmar, så nu efter 30 minuter ger jag upp för den här gången. Förhoppningsvis får jag lite vägledning av min grafiska designer, det enda jag minns från hennes kurs var något om en text som heter "Helvetika" och som också fanns i min blogg tydligen.

Jag har dock ändrat den nu! Haha!

Nu är det fyra dagar sedan jag red, ytterligare ett "långt" uppehåll igen. Kommer oftast in i en "latperiod" efter att ha ridit och haft trevligt i några dagar. Den här perioden har kantats av mer irritation och trötthet så jag har av den anledningen låtit ridningen varit. Jag känner mig själv och jag orkar inte riktigt med en ouppfostrad och respektlös polack som sätter den sidan till när han märker att jag inte är på humör. Så fort jag är lugn och avslappnad så är han lugn och avslappnad, det går liksom hand i hand det där.

Idag har varit en ganska bra dag, så jag skall ge ridningen ett försök ikväll. Det blir antingen bara en sväng i skritt och beroende på hur det går kanske det vore lämpligt att få springa av sig. Han rör på sig så pass mycket i hagen så det är absolut ingen fara, men det beror som sagt på hur det känns om och när vi väl kommer ut.

Tycker att det är tråkigt att det är så här, faktiskt. Hade gärna velat komma igång och träna på riktigt nu, ge mig själv en utmaning. Men det har liksom inte fungerat hittills och vi får väl se hur det blir nu framöver,

Jag hade tänkt att rida idag. Men... Eftersom jag inte red igår så kommer den obligatoriska dagen nummer två där jag alltid känner att "ähh, han klarar sig, jag orkar ändå inte!". Nej, nu orkar jag inte rida idag heller, igår var det dock regnet som satte stop. Jag orkar inte för att jag suttit och kört bil som en galning kors och tvärs genom Sundsvall idag. Först bilkö i 20 minuter, jag svängde av och for runt och det tog ytterligare 20 minuter. När jag var norr om Birsta pustade jag ut, men redan vid Timrå blev det kö igen, ytterligare 10 minuter i kö. Det hade hänt en olycka.

Något säger mig att jag skall hålla mig borta från ridningen idag. Och jag är dessutom trött och irriterad.


Jag har däremot fyndat på Hööks idag! Fanns så mkt som jag ville ha, men jag höll fingrarna i styr. Detta blev i alla fall mitt kap: 


En "swettis-jacka" , som det så fint heter..



En svart ridbyxa som var SÅ sköna att ha på sig, lite lägre midja på dem, så först blev det värsta "kameltån" (för er som inte är införstådda i vad detta betyder så tänk er en kameltå, precis mellan dina ben! Eller din tjejs ben..). Tänkte första inte köpa dem, men sen så tänkte jag "ähh, vad tusan, dyra ridbyxor till halva priset". Så jag köpte dem. Jonny vet fortfarande inget.. Det är nog bäst så!

Och sist men inte minst köpte jag ett snygg träns till Moro som jag tänkte att jag skulle matcha med drressyrsadeln om jag skall ut och träna bland folk så småning om. Det var väldigt snyggt i mitt tycke:




Värmland, jag känner redan söttman av din avundsjuka! Och det känns BRA! ;)

So long.

Usch, det är grått och trist ute så idag blev det ingen ridning. Desto mer ridning har det varit under veckan, både av mig själv och grannen som jag tillslut tagit hjälp av. Moro är duktig och jag får fler och fler "aha"-upplevelser, vilket är fruktansvärt trevligt. Lika trevligt är det att stå på sidan och se att han verkligen kan prestera med lite mer tydliga hjälper än vad jag gett honom. Här är några bilder på honom och grannen för någon dag sedan:



Jag tränade på det som jag fått i "hemläxa" och det gick väl sådär, fattade lite och ingenting så jag ropade på mamma att ringa "ridakuten", a.k.a grannen. Det finns väl någon mening med att jag har dragit ut på att ta hjälp av henne också, vill inte vara besvärlig, men när det är 50 meter över så känner hon antagligen inget besvär om hon bara inte har något annat för sig. TOPPEN! Tycker jag äntligen, för på bara en vecka har jag förstått att jag är alldeles för hård i handen och att det är då Moro sätter sig på tvären, samt några andra småsaker som påverkar både Moro och mig.

Är jag bara stadig men lätt i handen så går han på riktigt fint och när jag red igår så kändes det så fruktansvärt trevligt att rida. Det var en helt annan häst och jag fick en helt annan hållning, han var pigg och positiv och den alerta traven var riktigt härlig att känna. Är dock lite orättvist att rida på ojämn gräsplan, så jag ser fram emot när han skall flyttas på bete om en vecka för då får jag närmre till paddock och får således chansen att rida "riktigt" igen.

Idag har dem fått stått inne när det ösregnat, skall snart åka och släppa ut dem.. Tror att det gjort dem gott!

Jag borde uppdatera mer ofta, men det har varit mycket nu. Moro är en riktig humörhäst och eftersom jag varit på dåligt humör har han varit på "dåligt" humör han också. Han är pigg och glad av den nya maten, orkar trava på riktigt bra ute och har mycket energi att göra av med. Dessvärre sätter han sig gärna på tvären då han "tvingas" att jobba rätt, så det är ett steg vi måste ta oss över.

Jag har bestämt mig för att sätta en rimlig målplanering, jag vet dock inte vad den målplaneringen skall innehålla ännu.

På återseende!

Suck.

Jag har fått lite hjälp med min polack nu i ett par dagar! Otroligt roligt och spännande att se att han kan med tydliga och ärliga signaler, vilket jag inte har gett honom. Har fått lite att öva på, enkla övningar som måste återupprepas. Blir bara lite fundersam över hur det skall bli i sommar då vi skall låta hästarna gå på bete. Var meningen att jag skulle göra i ordning men det finns inte tid eller pengar till det. Jag får väl helt enkelt riva ut och fylla upp samt ordna några kedjor så att jag kan sätta fast honom. Att gå och lata sig i sommarvärmen är inget jag tänker tillåta!

Det ordnar sig nog.

Fossil på kollo, ja, han är tydligen inte så trevlig med hagkamraterna herr och fru bä med likasinnade. Får se hur det blir där, men tanken var att det skulle komma fler hingstar dit och det vore väl det bästa för att se om någon kan sätta honom på plats.