Jag måste...

...Städa.
...Plocka undan disken in i diskmaskinen.
...Slipa.
...Torka av listerna.
...Börja måla.
...Titta på "Så ska det låta".
...Bada.
...Ringa FK.
...Gå ut och gå.
...Simma.
...Sola.
...Äta.
...Skita.
...Byta sängkläder.
...Elda.

etc. etc

Fan! Ursäkta mitt språk, men FAN!

När skall jag inse att det inte finns några måsten? Att livet går vidare även om man inte tar tag i de punkter som finns på "måste"-listan. Pratade med min bästa väninnas morsa i går under trekvart och det var ett väldigt trevligt samtal. Jag saknar dem så otroligt mycket, nu när de bor i Nyköping och har gjort under många år.. Vi pratade om detta med måsten, och att man måste slappna av, och fokusera på sig själv när den psykiska hälsan inte helt okej, precis som det är när det är något fysiskt.

Ändå... Ändå så går det inte att slappna av.

Jag får ångest över saker jag gör, och saker jag inte gör. Vet inte hur jag skall gå tillväga för att det skall bli en förändring, men det är svårt att se saker positivt när det känns som om att man gör fel under hela sin vakna tid. Ja, och den där vakna tiden är alldeles för ofta trots att det känns som om att jag sitter och blundar med ena ögat hela tiden.

Nåja, det där är saker att bearbeta och någon gång skall väl det gå till sig.

Just nu, så tänker jag ta och titta på "Så ska det låta" och sedan ta mig ett varmt bad och samla krafter inför helgen.
Hej.

Ps. Min favort Danny Saucedo är med i toppenprogrammet!

Jag tänkte att jag skulle blogga lite, men väl här så känner jag att jag är dödligt trött och än värre, buken är fylld med en massa mat.. Och ikväll möter Timrå Modo på hemmaplan, och jag har inga större förhoppningar om vinst där, även om det skulle sitta fint att reta Värmland till vansinne igen. Jag skall eventuellt se matchen hos min pappa, med honom och min syster. Beror dock på hur jag känner det, har haft en relativt jobbig dag i dag, trots att jag inte gjort så mycket fysiskt.

För övrigt så har Jonny köpt en stegräknare till mig, och jag hoppas att den fungerar bra då jag får den. Skulle vara roligt att se hur många steg jag tar per dag, mot de rekomenderade 10 000 varje dag. Antagligen tar jag inte ens hälften så många steg av det, men än så länge lever jag.

Det får nog vara allt för idag.

Ting!

Egentligen hade jag tänkt att plita ned några negativa ord som vanligtvis hade resulterat i en trist och tråkig blogg.. Men så tänkte jag på hur bra jag egentligen har det nu, trots att jag är sjukskriven och kämpar mig fram för varje dag, vecka och månad så är en del av mig samtidigt väldigt lycklig.

Jonny finns i mitt liv och har funnits ett bra tag nu, han ger mig hopp om framtiden och har fått mig att slappna av en bit. Mina känslor för honom, gör mig glad och lycklig, men ändock så finns det där mörka kvar inom mig. Men aldrig tidigare har jag känt mig så avslappnad i en relation som nu, nu har det aldrig fuinnits någon gammal kärlek att jämföra med,  men inte ens tillsammans med mina närmaste vänner känner jag mig så trygg som jag gör med honom.

Kärlek för mig stavas Jonny Larsson, och inte på något anna vist!