Ett mongo, flera sötmongos !
Höhö!
Hur var det nu, Robbie Älskar Josefine ? Eller..
Det är inte klokt vad tiden flyger förbi, midsommaren har passerat och snart är Gatufesten i Sundsvall 2006 här. En gatufestival som jag inte hade tänkt besöka mer än under torsdagen då en levande bevis på ett mästerverk dykey upp, jag pratar förstås om Joakim Thåström. Nu har det dock blivit ändring på det och jag kommer att skymtas onsdag - lördag om allt går enligt planerna.
Men innan dess, det är knappt så att jag får orden ur min mun på grund av all glädje som slåss om lite plats i min kropp för tillfället, Robbie Williams. Är så enormt glad att det tillslut blev så att det kunde ordna sig med resa, biljetter, boende och sällskap. Jag som sålde iväg mina biljetter, för att det inte kunde lösa sig, och nu står jag här, med två andra biljetter och ska åka ändå. Allt löste sig tillsist, även om vistelse i Göteborg inte blir längre än ett par dagar!
Prisa gud, jag älskar livet under sommaren !
I just don't know what to do with myself...
Jag orkar inte med mig själv när det går åt det här hållet, och jag förstår inte varför.. Kanske känner jag mig helt övergiven, eller kanske är det helt enkelt på det viset att man måste bryta ihop ibland för att sedan komma igen. Det har förstås inte fungerat en enda gång under hela vintern, men nu har det änd varit bra en längre tid. Att helt plötsligt gå från glad och sprallig till nestämd och loj är inte alls särskilt enkelt. Det tar extra mycket på psyket och det vill inte riktigt släppa.
Min bästa vän som befinner sig på Gotland nu muntrade upp mig ett tag, helt ovetandes om hur jag känner mig. Jag är dum som inte berättar och får det stöd som jag förtjänar, men ändå... Han gjorde mig glad för stunden så jag glömde bort det. Snacka om ångest som bara dyker upp när man minst anar det, inte alls kul.
I morgon vaknar jag förhoppningvis upp som en ny och fräsch människa igen, annars får nog hjärnskrynklaren öppna upp min hjärna på riktigt.
I remember, I remember when, I remember when i lost my mind..
Min bästa vän som befinner sig på Gotland nu muntrade upp mig ett tag, helt ovetandes om hur jag känner mig. Jag är dum som inte berättar och får det stöd som jag förtjänar, men ändå... Han gjorde mig glad för stunden så jag glömde bort det. Snacka om ångest som bara dyker upp när man minst anar det, inte alls kul.
I morgon vaknar jag förhoppningvis upp som en ny och fräsch människa igen, annars får nog hjärnskrynklaren öppna upp min hjärna på riktigt.
I remember, I remember when, I remember when i lost my mind..
Jobbar hårt och blöder rött.
Livet är en schlager, melodiös och känslosam..
Den första natten är avverkad och jag måste påstå att det gick över förväntningarna.. Jag gäspade inte en gång och jag var nästan för pigg när jag anlände hemma vid 07:30, jag slevade i mig en tallrik fil och hoppade sängen med hopp om att däcka direkt. Järnspikar, där gick jag på en nit. Det var bara att använda hörselpropparna, dra täcket över huvudet och radera tankarna som flög igenom min skalle. Tillslut lyckades det också ganska bra,
Uppvilad och med ett värkande huvud steg jag upp 16.10, jag sov visst relativt hårt men det var bara att hoppa in i duschen och knapra på ett par huvudvärkstabletter och, voilá, underverk har skett förr.
Det dröjer inte länge innan jag ska iväg på mitt nästa pass, 12 timmar är ganska drygt men även det går över förväntningarna. Det blir med all säkerhet värre då vi går in på ett skift med två dagar, respektive två nätter. Men det är något jag får ta hand om då, först ska jag vara ledig i fem dagar.
Mvh Josefine
Klicka för att rädda skogen.
Det blir du och jag, en vacker dag !
Sommar och sol, vi har kort, tight kjol !
Mer fläsk på höfterna och mindre hjärnceller till trots, sommaren är underbar och nu är den äntligen på väg på riktigt. Det är inte bara solen som tittar fram, utan alla bekymmer över läxor och prov är som bortblåsta, du jobbar och tjänar pengar och behöver inte fundera över det när du åker dit, hem eller överhuvudtaget på din lediga tid. Jag kan inte vara mer än avslappnad, trots det jobbiga schema som krävs inom industrin för att få alla parter nöjda.
Sommaren kommer innebära en massa jobb, festivaler, besök i olika städer, en massa grillpartyn och ännu mer flytt. Jag kommer äntligen att klippa av navelsträngen och lämna min älskade far alldeles ensam. Fast det innebär ju inte att jag inte kommer att spendera tid hos honom för det eftersom han fortsättningsvis får bjuda mig på hockey.
Min hjärna ska äntligen lobotomeras dessutom, undersöka om det stämmer att ena hjärnhalvan är borta.. Inte riktigt, men nära inpå skulle jag vilja säga. Även om det tog sin lilla tid så får jag vara glad över att det äntligen sker. Ridolyckan -98 är anledningen till detta.
- "Med raska steg mot kvällens grillfest, brunstig som en stor fet häst..
Knackeli knack knack knack på leffes dörr, här var det livat som aldrig förr!"
Knackeli knack knack knack på leffes dörr, här var det livat som aldrig förr!"
Veckans Mongo:
Och priset går till:
JOSEFINE STRINDLUND!
Jag förstår mig inte på mig själv ibland, hur min kropp och sinne reagerar som den gör ibland. Helt utan anledning får den mig ur balans bara för att en död person* råkar glida förbi. Det är inget jag är särskilt förtjust i, och eftersom jag aldrig känt någon annan känsla än besvikelse tidigare så är det konstigt att jag skulle reagera så.
Även om det är något jag släppte ganska snart så orkar jag inte störas av liknande moment igen.
Jag är på väg bort från Sundsvall, jag hatar Sundsvall och människor som bor här.. Ja, nu kommer jag att bosätta mig i Härnösand och jag vet väl egentligen inte om det är något att bli väldigt mycket lyckligare över, men å andra sidan känns det som det finns ett mindre antal mongolider där! Fast mitt inträde i staden utökar förstås det antalet..
Angående min reaktion härom dagen så besvärade den mig väldigt mycket och jag blev väldigt illa till mods. Min väninna sa tåt mig att dra åt skärpet och dansa och le istället.. Det gick bra, efter en stund och efter en halvtimme var det helt bortblåst.
* Inte död på riktigt, men för mig.
JOSEFINE STRINDLUND!
Jag förstår mig inte på mig själv ibland, hur min kropp och sinne reagerar som den gör ibland. Helt utan anledning får den mig ur balans bara för att en död person* råkar glida förbi. Det är inget jag är särskilt förtjust i, och eftersom jag aldrig känt någon annan känsla än besvikelse tidigare så är det konstigt att jag skulle reagera så.
Även om det är något jag släppte ganska snart så orkar jag inte störas av liknande moment igen.
Jag är på väg bort från Sundsvall, jag hatar Sundsvall och människor som bor här.. Ja, nu kommer jag att bosätta mig i Härnösand och jag vet väl egentligen inte om det är något att bli väldigt mycket lyckligare över, men å andra sidan känns det som det finns ett mindre antal mongolider där! Fast mitt inträde i staden utökar förstås det antalet..
Angående min reaktion härom dagen så besvärade den mig väldigt mycket och jag blev väldigt illa till mods. Min väninna sa tåt mig att dra åt skärpet och dansa och le istället.. Det gick bra, efter en stund och efter en halvtimme var det helt bortblåst.
* Inte död på riktigt, men för mig.
Mitt liv är över.
Det är så att man börjar gråta när man ser artiklar som beskriver hur Robbie Williams inleder i Dublin och genomför showen som en av årets bästa.. Man kan inte annat än förstå hur mycket bättre han kommer att vara på Ullevi när han är lite mer varm i kläderna, där jag I N T E kommer att befinna mig.
Djävla jobb, fans flyg från helvetet som ställer in under juli, satans övriga jävla flyg som tar flera tusen för inrikesflygningar. ÅHHH! Jag är så grymt besviken och ledsen över att jag missar mitt livs konsert på grund av jobb och dyra resor.
Hjälp mig, någon ?
Djävla jobb, fans flyg från helvetet som ställer in under juli, satans övriga jävla flyg som tar flera tusen för inrikesflygningar. ÅHHH! Jag är så grymt besviken och ledsen över att jag missar mitt livs konsert på grund av jobb och dyra resor.
Hjälp mig, någon ?
Gör en Clinton - ligg med praktikanten.
Ingenting är omöjligt...
Fråga Monica Lewinsky ...
Oäkta kärlek.
Det är inte klokt vad tiden går fort när man har roligt..
Eller roligt kan jag väl inte påstå att jag har haft egentligen, men min vardag har definitivt varit lättare sedan drogerna försvann ur mitt liv. Jag har hittat kärleken på låtsas och är lycklig för det mesta.
Hur hittar man kärleken på låtsas då?
Det är ganska enkelt egentligen, någon gör ett oerhört stort intryck på dig och du faller som en fura. Fast det är ju förstås, det är inte riktigt på riktigt och du önskar att prinsen finns i en annan skepnad närmre dig eftersom det är en sådan euroforisk känsla som du bara vill känna mer av.
Fast bara på låtsas förstås.. Helt oäkta egentligen och det är eventuellt bara att annat sätt att slå sig ifrån andra jobbiga känslor. Men ändå, alldeles underbart.
- Du har inte lust att göra en Bill Clinton?
