Brev till verkligheten.
Hur kommer det sig att jag alltid får nördar efter mig?
Jag skulle tro att jag tillhör den skaran som folk, och killar som inte passar mina normer i all synnerlighet, ser mig som den tjej som de kanske har en chans på. Kanske. Jag är ganska alldaglig, varken snygg eller ful så det blir väl lätt så. Ytligt, tyvärr...
Idag försökte jag övervinna den här känslan, den känslan som får mig att hela tiden tänka ytligt. Särskilt om killar. Och jag har egentligen ingen rätt att vara såhär.. Men tyvärr, inget illa ment, men jag blir obekväm i den situtationen att jag alltid ska behöva få stå ut med dessa killar som man kan likna vid Goofy.
Världen är ytlig, egentligen borde jag ta och göra något åt mitt utseende bara därför.
Jag själv är ju ytlig, men med vilken rätt?
Fast jag orkar inte, inte riktigt än. Men snart...
Jag är less på att vara ytlig, jag är less på att få en massa nördar hängandes i hasorna...
Seriöst, men ändå oseriöst.
Over and out.
Varför är du så tyst?
Det kryllar inte direkt av levande bevis på ett mästerverk, dock finns det två stycken jag kan relatera till. Robbie Williams, den moderna rockguden och Joakim Thåström, mannen som aldrig tycks blekna i mitt minne.
Finns bara ett ord för dessa herrar: Mästerverk!
Imperiet i all ära, men Thåström helt solo är det närmaste sexuellt tillfredsställd man kan komma. Fullkomligt... underbart. De allra flesta vet vad jag pratar om.
Din tystnad säger allt som dina läppar vill, Men inte just nu kan förmå
Jag, Josefine Strindlund, som egentligen inte ens hört hälften av vad han gjort.
Angående Robbie Williams så har han varit en stor favorit redan sen Take That-tiden, med en solokarriär som är helt fantastisk. Den 1 Juli 2006 intar han scenen på Ullevi dit jag självklart har ett par biljetter. Biljetter som jag fick betala med sparade pengar från babystadiet. Min mor och far har ingen aning om det, och det är väl bäst så. Än så länge.
Let me entertain you
Over and out.
Finns bara ett ord för dessa herrar: Mästerverk!
Imperiet i all ära, men Thåström helt solo är det närmaste sexuellt tillfredsställd man kan komma. Fullkomligt... underbart. De allra flesta vet vad jag pratar om.
Din tystnad säger allt som dina läppar vill, Men inte just nu kan förmå
Jag, Josefine Strindlund, som egentligen inte ens hört hälften av vad han gjort.
Angående Robbie Williams så har han varit en stor favorit redan sen Take That-tiden, med en solokarriär som är helt fantastisk. Den 1 Juli 2006 intar han scenen på Ullevi dit jag självklart har ett par biljetter. Biljetter som jag fick betala med sparade pengar från babystadiet. Min mor och far har ingen aning om det, och det är väl bäst så. Än så länge.
Let me entertain you
Over and out.
Det enda jag kräver är ärlighet!
Hur ska man reagera när något visar sig vara det man inte trodde?
För några veckor sedan svek en viktig person mig genom att ljuga och bedra, och min första reaktion var besvikelse som resulterade i en massa tårar, men slutade i ilska. En ilska som fick mig omedvetet att knyta nävarna och min kropp att darra. Det är inte själva tanken att personen i fråga gjorde det han gjorde, fast å andra sidan har det självklart kopplingar, utan det att han ljög mig rakt upp i ansiktet.
Jag har aldrig känt mig så sviken i hela mitt liv. Det var inget som kunde hända mig.
Men, nu har det hänt och det är ingen idé att vara bitter. Så mycket har jag lärt mig här i livet.
Men vad händer när man får reda något om en av sina bästa vänner, som man a l d r i g kunde tro? Jag vet inte om det är sant egentligen, och frågar man personen kan det förstöra hela förhållandet. Och det bästa man har i livet är väl vänner? En dum snubbe är inget att haka upp sig på, men en vän, är alltid en vän och inget kan förstöra det.
Eller? Visst begår alla misstag? Och så länge det inte påverkar mig.. Då gör det väl inget?
Fast när och OM det påverkar mig, vad gör man då?
Hur reagerar och handlar man i en sån här situation egentligen.. Det här är ett annan sorts svek, det är inte riktat mot mig personligen, och min kropp reagerar annorlunda än föreågende exempel. Vad gör man?
Ärlighet, är det viktigaste för mig.
För några veckor sedan svek en viktig person mig genom att ljuga och bedra, och min första reaktion var besvikelse som resulterade i en massa tårar, men slutade i ilska. En ilska som fick mig omedvetet att knyta nävarna och min kropp att darra. Det är inte själva tanken att personen i fråga gjorde det han gjorde, fast å andra sidan har det självklart kopplingar, utan det att han ljög mig rakt upp i ansiktet.
Jag har aldrig känt mig så sviken i hela mitt liv. Det var inget som kunde hända mig.
Men, nu har det hänt och det är ingen idé att vara bitter. Så mycket har jag lärt mig här i livet.
Men vad händer när man får reda något om en av sina bästa vänner, som man a l d r i g kunde tro? Jag vet inte om det är sant egentligen, och frågar man personen kan det förstöra hela förhållandet. Och det bästa man har i livet är väl vänner? En dum snubbe är inget att haka upp sig på, men en vän, är alltid en vän och inget kan förstöra det.
Eller? Visst begår alla misstag? Och så länge det inte påverkar mig.. Då gör det väl inget?
Fast när och OM det påverkar mig, vad gör man då?
Hur reagerar och handlar man i en sån här situation egentligen.. Det här är ett annan sorts svek, det är inte riktat mot mig personligen, och min kropp reagerar annorlunda än föreågende exempel. Vad gör man?
Ärlighet, är det viktigaste för mig.
Strindlund ala fjortis
It's only rock 'n' roll, but I like it, I like it, yes I do !
Är det så här man gör nu för tiden?
Tar suddiga cambilder för att visa upp sitt tryne för resten av världen...
Jag tillhör inte den skalan, förutom det här undantaget. Och några få till förstås, som aldrig visas upp för någon annan än mig själv! Och ett par kompisar... Förstås!
Vad gör det om ett par av mina kompisar får se mitt tryne, och kanske min halvnakna kropp egentligen? Fast det är ju klart, min kompis som skickar till sin kompis då?
Och den kompisen som skickar till en annan. Ähh, vad gör det egentligen?
Alla får ju se hur snygg jag är.. Eller, kanske att någon förhoppningsvis tycker det?
Trynet kanske dyker upp på en porrsida, vilken skam!
Men då är väl allt kirrat?
Då slår min dröm in, för visst är min högsta och mest hemliga dröm att få göra ett utvik i Café eller Moore?
Det måste väl anses som nära?
Eller... inte.
Men jag klagar inte på andra, jag lever enbart mitt eget liv.
Over and Out, until next time...
Livet har en mening, tillslut.
Flera gånger den här veckan har jag lagt extra märke till killen som kliver på busshållplatsen efter mig. Han den där blyga killen som har Downs syndrom, han som aldrig vågat ta för sig.
När jag var yngre bodde vi ungefär på samma ställe och han gick ofta förbi med sin cykel medan han tittade ner i backen. Som om han skämdes över sitt handicap.
Nu har något förändrat honom, när han kliver på bussen så ser han fortfarande lika blyg ut...
Men så fort han har betalat för sin resa så ler han, sträcker på ryggen och sätter sig på olika platser i bussen varenda gång.
Och då bör man veta att han försiktigt alltid brukar sätta sig bakom chauffören och gömma sig för alla andra som kan tänkas finnas på bussen, för alla barn som skrattar åt honom, för alla vuxna som sträcker sig över till varandra och viskar.
Av den iakttagelsen jag gjort så verkar den här killen ha funnit sig själv, eller kanske att någon har funnit honom.. Huvudsaken är ändå att han är glad, och att han fortsätter med det.
Det ger livet en annan mening än när man är ledsen, förvirrad och deprimerad.
Tro mig.
När jag var yngre bodde vi ungefär på samma ställe och han gick ofta förbi med sin cykel medan han tittade ner i backen. Som om han skämdes över sitt handicap.
Nu har något förändrat honom, när han kliver på bussen så ser han fortfarande lika blyg ut...
Men så fort han har betalat för sin resa så ler han, sträcker på ryggen och sätter sig på olika platser i bussen varenda gång.
Och då bör man veta att han försiktigt alltid brukar sätta sig bakom chauffören och gömma sig för alla andra som kan tänkas finnas på bussen, för alla barn som skrattar åt honom, för alla vuxna som sträcker sig över till varandra och viskar.
Av den iakttagelsen jag gjort så verkar den här killen ha funnit sig själv, eller kanske att någon har funnit honom.. Huvudsaken är ändå att han är glad, och att han fortsätter med det.
Det ger livet en annan mening än när man är ledsen, förvirrad och deprimerad.
Tro mig.
Välkommen tillbaka till verkligheten!
Detta är alltså mitt "första" steg ut i bloggvärlden, även om det pågått i flera år av mitt liv.
Ang. rubriken så är den inte vald med omsorg utan användes i en annan typ av blogg på mindre seriös sida. Det stavas - Att vara fantasilös, och orkar inte göra något riktigt utav det här ikväll.
Over and out,
Josefine Strindlund / Direkt från verkligheten
Ang. rubriken så är den inte vald med omsorg utan användes i en annan typ av blogg på mindre seriös sida. Det stavas - Att vara fantasilös, och orkar inte göra något riktigt utav det här ikväll.
Over and out,
Josefine Strindlund / Direkt från verkligheten
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg, här kladdar jag ner tankar och åsikter. Seriös eller oseriös, det kvittar.
Enjoy!
Enjoy!
