Hur det blev med de provridningarna jag skulle göra?
Träning med Maggan Bäckström
Jag fick i alla fall mycket beröm för min sits idag, åtminstone efter att spänningarna i kroppen släppt lite och jag flyttade upp blicken. Kändes mycket roligt att vara med och träna för henne, gav mig otroligt mycket på de här två passen. Måste skynda mig lite, ska göra mig i ordning och åka till skiftfesten som pågår uppe i Stormyra, ska dricka en cola och unna mig en glass med två kulor ägglikör dagen till ära.
Hej och hååå!
Ensam är s.... vag?
Nu har dock nästa problem börjat infinna sig, nämligen det att jag som är fegast i stan och den mest osäkra människa som gått i ett par ridskor ska åka bort i tre hela dagar. Alldeles själv och försöka umgås med människor jag inte känner. Förvisso är det bra träning och jag hoppas att jag klarar av det utan större problem, men det känns oerhört läskigt. Huh. Ska dock ta med mig min dator och lite skoluppgifter som jag kan sysselsätta mig med när det blir för mycket.
Jag känner dock att Maggan är den positiva fläkt jag behöver. Kanske har jag en övertro på att hon ska kunna hjälpa mig till stordåd, men 5-6 pass på tre dagar kan vara precis det jag behöver för att tro på mig själv.
Håll tummarna på att mitt knä håller sig igenom alla tre dagar!
Arbetspass på måndagskvällen
Ikväll var jag på en topp av mitt konstiga mentala humör och det visade sig i ridningen. Blomman fick jobba på riktigt bra på ridplanen, jag ställde och böjde, red på åttvolt och flyttade mycket för skänkeln. Det var en fin kväll att jobba på och det kändes så skönt att jag kände att jag faktiskt kan rida jag också. Det blir väldigt irriterande att ibland känna att jag är världens sämsta idiot, men ikväll så tycker jag nog att jag inte är så kass på att rida ändå. Det går i vågor så det är lika bra att suga åt sig när det finns tillfälle.
I morgon planerar jag att fortsätta lite med arbetet och detta i form av markarbete, har inte bestämt riktigt vad jag ska satsa på ännu men det blir väl någon form av gymnastik även då. Kanske ett par tre studs, några travbommar och fortsätta att rida loss henne på ungefär samma sätt som jag gjorde idag. Det blev inte så mycket galopparbete ikväll, men det kändes inte som att det gjorde något när jag fick henne så pass följsam som hon var. Start och stop fungerade bra, inte perfekt, men helt ok med tanke på att det var ett tag sedan vi jobbade riktigt på ridplanen.
Skulle verkligen behöva jobba upp rumpan på henne... Någon som har något tips på en fin övning att göra detta på? Nu brukar förvisso inte så många av er få läsare bry er om att kommentera särskilt ofta och jag kunde förstås googla för att hitta något bra - But, let's give it a shot.
Dags att bli barn på nytt - ridläger!
Det finns mentala spärrar inom mig som jag måste arbeta med, men jag förstår inte riktigt hur jag ska komma över det utan träning. Det finns alltså bara ett sätt att lösa problemet på - fortsätt träna. Lätt som en plätt, lugn och fin, hälsofil. Att jag inte är redo för Maja Heed-träning är bara skitsnack, däremot kan jag tycka att det blir för snabbt inpå vila för Blomman (även om hon med största sannolikhet skulle klara det också) och av den anledningen avstår jag den här gången. Nåja... visst hänger det på mitt dåliga självförtroende också men jag brukar faktiskt numera åtminstone åka till träningen och sedan blir det som det blir.
Ska precis nu anmäla mig till ett hoppläger på Näset där jag får möjlighet att träna för Maggan Bäckström. Jag fasar över att vi ska hoppa högt och svårt, men när jag tänker efter så blir jag ganska övertygad om att Maggan inte tvingar över någon som inte är redo. Och jag vet att hon kan hjälpa mig att programmera om min hjärna, så därför är det ett ypperligt tillfälle att göra slag i saken att försöka bli av med skiten. Åtminstone delvis. Kommer ihåg för två år sedan (har det verkligen gått så lång tid?) då Rid-Hitler var med och hoppade Moro, vad roligt det faktiskt var och hur mycket jag lärde mig som stod på sidan om.
Men åhhh vad nervös jag blir! Fast nu måste jag vidare, jag måste träna mer om jag vill utvecklas. Jag behöver inte göra någon elitsatsning, men jag vill bara kunna hoppa lätta klasser och verkligen känna att det är lätt. Inte en nervpers som får mig att bli till en fegskit varenda gång.
Att som fodervärd lämna tillbaka skadad häst
Om Blomman av någon anledning skulle bli oridbar så skulle förstås en diskussion tas med Å eftersom det då blir en helt annan typ av fråga. Vi har en kontraktstid som löper till juni 2012 och efter är det öppet åt båda håll, ekonomiskt så tar jag hand om henne den tiden och/eller hittar en annan lösning med ägaren. Eftersom jag inte äger henne så är det inte jag som bestämmer vid en sådan situation, men så länge kontraktet gäller är det också mitt ekonomiska ansvar. Dessutom skulle jag aldrig kunna ge upp bara för en liten skavank som faktiskt går att behandla. Det enda jag vet är att jag vill rida och träna nu och att jag inte har råd med två hästar, men OM något skulle inträffa så är det en diskussion man får ta senare.
Om jag bodde med hus och stall skulle situationen kunna vara annorlunda, är det min häst och det går att använda i avel så är det bara bra, då kostar det faktiskt inte lika mycket som att stalla upp på annat stall med både resvägar och allt som kostar med att hyra in. Finns det dessutom möjlighet att hyra ut boxar så ändras ju läget radikalt, man tjänar inget på att ta emot hästar i sitt stall direkt men man förlorar inte på det heller. Däremot kan det hjälpa till att hålla kostnaden på de egna hästarna nere eftersom jag ser det som att om jag ändå har två hästar, då spelar det ingen roll om det står två till inhyrda. Vissa räknar ju på vad elen kostar extra och ditt och datt, men det kan jag inte tänka mig att det blir så stor skillnad om jag redan har hästar själv. Däremot om jag inte hade hästar, ja, ni förstår, då hade läget igen blivit annorlunda eftersom det inte ska kosta mig något att ha andras hästar i mitt stall.
Förstår ni? haha
Small update
Jaa, jag vet att jag är dålig på att blogga och även om ni inte är så många som följer mig och Blomman så är ni ju ändå några som gör det. Det har inte hänt så mycket på sistone eftersom det är uppehåll på hoppträningarna och det bara hålls sporadiskt. I morgon eftermiddag/kväll har det varit prat om träning för Eva och jag hoppas att det blir av eftersom det var länge sedan nu. Blomman har förvisso vilat i några dagar eftersom jag varit på Kolmården med min man och hans barn, men jag har hunnit rida henne ett par gånger innan dess. Dessutom är hon i så bra form att det inte blir några problem, särskilt inte när det är så låga höjder som vi faktiskt hoppar.
Min tanke är att jag måste börja tuffa till mig och det känns bra, jag har en sadel som ger fantastiskt stöd och en häst som älskar att hoppa. Det är dags att börja hoppa mer än två hinder i följd och på längre avstånd än ett galoppsprång, när man kommer på en sådan kombination kan man inte direkt ångra sig och det har bara varit och bita i det sura äpplet - som med facit i hand smakat som en ljuv sommardag. Jo, en ljuv sommardag smakar färska jordgubbar eller vattenmelon och det är riktigt härligt.
Vi jobbar på, sakta men säkert.
Träning med Maja Heed
Och det där med kontroll, kanske kommer jag att ligga steget före om jag kämpar med den kontroll jag gärna vill ha. Jag vill ha kontroll att kunna länga eller korta, få Blomman att reagera direkt när jag vill något. Jag vill inte forcera hindren som om de vore bowlingkäglor som alla ska ned. Jag vill inverka och rida bra (och snabbt när det behövs). Många ponnyryttare åker bara med och tror att farten är det som avgör. Nu ska jag inte jämföra mig med ponnyryttare, men i just den gruppen jag tittade på var det bara ponnyryttare som red och det var då det blev lite okontrollerat ibland.
Funderar på att anmäla mig till en hoppkurs på Näset i mitten av augusti, det vore så roligt att träna för Maggan Bäckström i dagarna tre. Tror att hon kan hjälpa mig mentalt ganska mycket och det är något jag verkligen behöver. Vi får se vilken ekonomi som finns för det, förhoppningsvis så går det bra.
Två vackra flickor
Med sadeln som inte passar Hanna ...
Ny sadel införskaffad
Denna fick det bli:
Så här skriver Sadelmagasinet om sadeln:
Svart, 18'', MW (normal mot vid)
Beskrivning:
Betyg: 4
Albion har utvecklat sadlar kontinuerligt under 25 år och är nu känd som en av världens ledande sadelmärke. Design och hantverk är av högsta kvalitet. Albion är världens tredje största sadeltillverkare och finns representerade i 25 länder.
Utomordentlig hoppsadel från Albion. Halvdjupt säte för dig som vill ha lite mer hjälp med balansen. Väl framskurna kåpor. Bred kanal. Klossara är avtag- och justerbara. Två par klossar i olika storlekar medföljer.
Detta exemplar är uttagen 2007 och i gott skick. Endast riden i sporadiskt. Garanti finns hos säljaren och gäller t o m november 2011.
Så här ligger den på Blomman: 
Välbalanserat och gott om utrymme.
Är hittills MYCKET nöjd med den eftersom den ger mig bra balans och inte sätter mig i stolsits som T6an gör. T6an är en mycket bra brukssadel men eftersom den är av syntet och så lätt känns det som man får noll och inget stöd av den. Något för liten åt mig dessutom. Har lite mer utrymme i den nya trots att kåporna är något annorlunda utformade och att den mer är gjord för längre ryttare än för en stor rumpa. Dock kan den inte vara gjord för överdrivet långa ben eftersom mina taxben i ridsammanhang fungerar i dem. Framförallt känner jag skillnad på Blomman som nu kommer upp mer med ryggen och får en rundare gång. Bogarna är fri och den rör sig inte under ridning (sett med andra, tillräckligt vana ögon). Framförallt lämnar den jämna märken på det vita lakandet jag lade under för säkerhets skull för att kunna bilda mig en egen uppfattning utifrån det.
Så här ligger T6an:
Lite i bakvikt och ger virvlar i pälsen
Torftigt, men ändå svettigt?
Har lite idétorka över vad jag ska träna på när jag rider. Om inte annat så kanske det är skönast med en längre skrittur i morgon med tanke på vädret som varit och att jag just gått av ett 12-timmars pass på helvetesfabriken. Viktigt för att stärka hennes leder om inte annat och det är bra bara det, tycker att det är viktigt att lägga in en sådan en eller ett par gånger i veckan.
Lilla sprätten
Här är världens vackraste lilla sprätt, ett par dygn gammal:
Russhingst efter Arn De Gothia
Klassiska 5½:an får just nu: 5/5 Larssons
Lågt är min melodi. Är övertygad om att när jag kan rida sjukt bra i alla avseenden på dessa höjder, så gör jag det även på alla höjder (typ)..
Det här är en övning som jag älskar att rida - fegskit som jag är - men den ger otroligt mycket:
Blomstertid inom räckhåll
Igår skrev jag mitt första inlägg på länge och fler ska det bli. Vart hittar ni er inspiration ifrån? Jag riktigt älskar hästlivet och vill inte byta ut det, men mitt negativa tänk förstör så mycket. Anledningen till att jag inte bloggat på sistone är ju för att jag helt enkelt inte har känt mig helt nöjd med hur jag avslutar dagen i stallet eller vågar tänka framåt. Varför måla upp en bild som ändå snart kommer att raseras, tänker jag. Dumt och dåligt, att istället tänka på en skön galopp på en sommaräng med kransen i håret och barbacka på hästryggen borde alltid vara min filosofi. Lugnt och harmoniskt, då blir allt så bra. Eller som den vise också brukar säga, lugn och fin - hälsofil.
Vet inte vad det sistnämnda har för relevans för min ridning egentligen, det rimmar inte särskilt bra men ack så bra det kan fungera när rädslan tar vid. Eller att räkna galoppsprång högt innan ett hinder och andas, vilket jag gjorde idag och fick ett bättre språng. Mer om det en annan gång dock, nu är det till att sova och sedan upp i morgon bitti och träna vidare. Jag har en Blomma med skön galopp och en äng att rida på, men sadeln får följa med i vanlig ordning för att rida utan det stödet vore döden för mig. Får väl ta och knyta mig en sommarkrans också så att jag påminner mig själv varje dag.
Bloggtoooorka
Angående min och Blommans utveckling så går den framåt igen efter kraschlandningarna uppe på Härnösands ridklubb. Tycker fortfarande att det är grymt läskigt att komma i galopp på ett hinder och funderar på om jag någonsin kommer att hitta känslan för det här med hoppning. Jag har så grymt bra förutsättningar med Blomman, hon är helt underbar och har alla förutsättningar att ta mig framåt i min ridning. Brukar läsa Josefine Freed's blogg med ridtravaren Bellie på http://minfux.blogg.se och blir bara så imponerad - och hoppfull. Hon har verkligen utvecklats tillsammans med hennes dam och jag känner att det bara är jag själv som hindrar min och Blommans utveckling tillsammans.
Hon har verkligen kämpat med rädsla på låga höjder precis som jag och på kort tid övervunnit dessa. Detta med en relativt grön häst vars förutsättningar är att springa snabbt på en ovalbana. Blomman har redan allt som behövs för att ta mig vidare i och med att hon har två tunga hoppess i närmaste led, hade aldrig pallat att rida och kämpat med en unghäst eller travare (på grund av det uppenbara och således inget mot travare). Har varken tålamod eller kunskap för det i dagsläget. Rid på och fortsätt träna, mitt huvud är min värsta fiende och jag vet att den kan besegras. En häst som är född till detta och älskar så fort bommar och stöd tas fram, ride Sally, ride!
Hoppträning och funderingar
Vad det hämmar mig att jag tänker negativt.
Sen slog det mig. Jag rider, hoppar, för att jag älskar att utvecklas. Att våga rida, hoppa, hoppa högre än kryss och studs. Jag vet att det är lite (mycket) vånda över hela situationen, men att det är så skönt, härligt och fruktansvärt roligt att se utveckling. Jag älskar det samtidigt som jag hatar de här tillfällena när jag är så negativ och rädd/osäker. Vad gäller hästen jag hoppar i Härnösand så kom den här insikten på hästryggen med honom, när jag insåg att alla hästar är indidivder precis som oss människor och att det krävs olika ridning på olika hästar. Att det här kommer att få mig att utvecklas.
Pojken behöver ett rejält påskjut med sätet - Blomman en lättare rumpa eftersom jag ännu inte hunnit vänja mig vid hennes naturliga påskjut ännu. Jag red Pojken som jag rider Blomman och då är det inte konstigt att han stannade. Tidigare har jag bara ridit på och tänkt att han åtminstone hoppar, men då har jag också suttit och ridit honom på hans sätt och därför har det alltid fungerat. Med Blomman är jag fortfarande i en "lära-känna"-fas, men vi känner åtminstone varandra så bra att vi inte behöver vara särskilt osäkra på varandra.
Tänk när jag kan rida henne med lite mer pondus och självkänsla - fan vad bra allt kommer att bli!
Hoppelihoppla hästen!
Jag kan inte riktigt koncentrera mig på ridningen men jag försöker på alla sätt att göra det när jag väl åker dit. Åker till stallet med en plan och ibland ändras den beroende på vilket humör jag och Blomman är på. Idag övade vi följsamhet och galoppfattningar. Försökte att tänka på min höga hand när Blomman ville iväg och det kändes mycket bättre. Väldigt på hugget när hon fattade vad vi skulle göra och jag tycker att det är häftigt att sitta på henne när hon gör sina galoppombyten (var tvungen att testa bara för att).
Vi kämpar på.
Hoppsugen!
Måste bara få berätta om en händelse som för mig var lite rolig sist jag tränade för mig själv på ridplanen. Över de tre cavalettibommarna i trav skötte sig Blomman perfekt men när hon börjat förstå att vi även lade in galopp efter dessa och skänkelvikning blev hon väldigt taggad. Så hon tog helt enkelt och galopperade över de här bommarna - mästerligt och klanderfritt. Utan att nudda någon bom - i galopp - på travavstånd. Som en liten smidig kanin, trots sina nästan 170 cm i manke och mycket massa.
Funderingar
Jag är ganska feg i början och när knoppen inte hänger med är jag extra harig, stackars Blomman har inte fått arbete så mycket som hon är van kan jag tro. Dock är vi på gång, jag är på gång. Märker att hon inte kommer att skena iväg med mig och att det bara är att sitta tungt i sadeln med tårna mot himlen om ifall hon skvätter till. Nu ska jag bara våga släppa mitt kontrollbehov på (hopp)träningarna. Har övat lite med bommar hemma och sist tog vi galoppbom - till och med då bjuder hon upp till dans. Är så ovan, men försöker att hänga med och slappna av.
Hon hoppar och är så väldigt behändig - Eva Hägglund och resten av gänget sitter och hejar på från hästryggarna. Skönt att vara omgiven av ett sådant gäng. Min skräckfilm har blivit till ett thrillerdrama, så snart kommer jag bara att vara på det här thrillerstadiet och tycka att det är spännande med utmaningar. I dagsläget tycker jag att mer än ett hinder och över 40 cm är fruktansvärt högt och mycket. Får se vad för spännande Eva hittar på tills på fredag. Ska försöka se om jag inte kan få med mig en kameraman då som kan fixa lite videoinspelningar. Vore nyttigt för mig.
Åsa, du är förstås välkommen upp när du vill!
Uppdatering
Vet att det var länge sedan igen nu... Tänkte bara skriva en kort uppdatering om att jag börjar lära känna Le Blom nu, hon är härlig. Dock så annorlunda mot mina tidigare hästar och jag är ovan - vänder på en femöring men jag har hittat balansen ganska bra. Fortsätter att rida i paddock mest, vågar inte ge mig ut efter vägarna nu när timmerbilarna går varm där ute (är nog mest en bortförklaring från mig, men en skön och giltig sådan). Önskar jag hade stallplats i Bergeforsen, allt vore mycket lättare då. Idag var det sommarvärme i solen och det var i princip vindstilla ute i Sundet för en gångs skull. Blomman fick gå ut utan täcke under varmaste perioden, nu är ett tunnare täcke framtaget. Är så varm under täcket.
