Jag lever!

Okej, jag har överlevt ytterligare en skiftcykel på HL.

Riktigt bra faktiskt och utan överdrivet mycket oro i kroppen. Jag har varit både orolig och haft ångest titt som tätt, det blir allra svårast runt läggdags. För mig har läggdags varit mycket senare än den brukar under en period, som senast runt 01.00 och då jag är som tröttast kommer en downperiod. Jag hinner att tänka på allt möjligt och omöjligt, hur jag påverkar andra och vad jag har rätt till eller inte.

Den tredje natten slapp jag alla dessa tankar. Då kändes det skönt och jag såg fram emot morgondagen, den idag alltså. Har både backat hästtransporten och kört den med en häst i för första gången alldeles själv, vi gjorde bra ifrån oss. Nåväl, åter till föregående.. Jag överlevde alltså tre nätter á 12 timmar och jag blev något stärkt men trots detta ser jag förstås inte fram mot jobb till helgen igen.

Jag måste försöka tänka positivt, annars blir allt negativt.

(Haha, fyndigt, eller hur?)

Ångest?

Usch, sitter på jobbet och vill bara åka hem. Ångest deluxe liksom. Mitt liv skulle kunna fungera bättre än det gör. Men... Det blir väl bättre med lite sömn skulle jag tro. Alltid svårt att genomlida första natten på cykeln. Nu är det lite drygt en och en halv timme kvar tills jag sitter i bilen på språng hem. Ser fram emot det.

Skall försöka övertyga min blivande man att åka in på Media Markt och köpa mig en laptop med tillhörande internet som jag kan ha med mig på jobbet. Då kanske jag äntligen skulle kunna ta tag i mitt skrivande igen utan att arbetet blir lidande.. Skulle då kunna börja skriva utan att jag lämnar maskinen utan tillsyn. En bra plan om jag skall genomlida detta..
RSS 2.0