Vi har haft en underbart trevlig midsommarhelg med min älskade barndsomvän Hanna, hennes man Patrik och deras söta barn. Om jag någonsin får barn så önskar jag att de eller det är lika söta som som familjen Gralbergs. Hanna som i torsdags följde med mig till stallet ville rida och så blev det, både Blomman och Hanna skötte sig fint. Hon har ridit ett par gånger innan sommaren men innan dess var det nog tio år sedan på hästryggen och det syntes inte. Visst att det finns finlir att slipa på och att hon satt som en kratta i min nya sadel, men den balansen och den positiva attityden kan hon utvecklas snabbt. Ja och jo, hon hoppade några skutt och hon var som gjord för Blomman. Har sagt det hela tiden att det är hennes typ av häst och att de skulle trivas bra tillsammans, de tyckte att det var lika roligt båda två. Jag med för den delen, duktiga tjejer som fick mycket beröm.

Ska berätta mer om min nya sadel en annan gång, nu måste jag sova. I morgon står det studier och ridning på schemat.

Den här vackra hunden har jag varit på morgonpromenad i skogen med:





En promenad som var sådär uppfriskande eftersom det var miljoner myggor som ville ta del av mitt delikata blod.

Känns som att jag vill kommentera några kommentarer som inkommit de senaste dagarna.

Avsittningen som skedde igår var inget annat än ren otur. Blomman skvätte till och hade det inte varit snö där i diket hade varken hon eller jag tappat balansen. Inte på samma sätt i alla fall eftersom Blommans reaktion var: Shit, här sjönk man ju igenom! Och kastade sig snabbt bakåt för att undkomma det som förbryllade henne, det var faktiskt som att hon hade väntat sig att man åtminstone skulle kunna ta sig fram på ett hyggligt sätt där och istället försvann hon. Det har aldrig varit några problem med henne, bara mitt dumma psyke som ska fundera så jäkla mycket. Sen kan det förstås låta mer än vad det är i bloggen eftersom jag är expert på att överdriva saker och ting när jag uttrycker mig skriftligt. Skrittade på lång tygel och brydde mig inte om att det kom bilar egentligen, hon hade inte reagerat förr så varför skulle hon göra det nu? Dom kom det där guppet ganska lägligt och bilen gav ifrån sig ett högt och plötsligt ljud. Om diket hade varit synligt (tror det är halvdjupt) så tror jag inte att hon hade bedömt det annorlunda.

Hon är väldigt härlig och det bara värker i kroppen för mig över att vi ska komma igång!

Åhh vad jag tycker om min hyresvärd! I morgon ska vi rida ut tillsammans och det ska bli så roligt! Tänk att hästar förenar så många olika åldersgrupper med varandra. Förvisso något som inte heller var något nytt, eftersom vi i skaran tre var i åldern 20+, 30+ och 40+ som hade trevligt med varandra när vi alla hade/red hästar i samma stall. Nåja, trettioplussaren tror jag är en plussare nu och var inte då. I vilket fall som helst så trivs jag så bra med stallägare och kompani. Lugn, naturlig och oerhört snäll att ha att göra med.

5 av 5 Larsson's på det!