Frågetecken.

Jag påbörjade en ny blogg förra veckan... Inledningen följde med; "Jag mår ganska bra nu.." och sedan fortsatte jag skrivandet i något med stil att det var bra om man bortsåg från de konstiga känslorna jag hade under skrivandets stund. Nu vet jag vad den känslan innebar och det räcker väl med att säga att det i n t e var goda nyheter. Den senaste veckan har inte varit bra och för tillfället ser jag inget ljus heller.

Jag flyr från allt även om jag vet att det är det sämsta jag kan göra, och när jag ändå vet att det inte är till någon nytta förstår jag inte varför jag aldrig lär mig. Det går inte riktigt ihop i min lilla värld, utan det är något som bara förvirrar ytterligare.

Som vanligt vet jag inte mer idag än igår, och jag vet fortfarande inte riktigt vad det sitter i.

Åhhh, "Gustav"....

Tillbaka på det heta helvetet, vilket i sin tur påminde mig enormt mycket om "Gustav"... Så desvärre får jag ta tillbaka gårdagens uttalande om att det är över. Jag är fortfarande förälskade och hoppades att jag skulle möta honom i dörren om han skulle ha jobbat extra, och jag vet inte om det var bra eller dåligt att jag inte gjorde det. 

Kärlek. Men inte på riktigt.

Ännu mer klagomur.

Jag har kommit till insikt under de senaste dagarna, en del bra grejer och andra mindre bra grejer. För att blotta mig själv lite så saknar jag någon att älska ännu mer än någonsin, mer som bara vän eller familjemedlem. Under en lång tid har jag gått och inbillat mig att det finns en person i min närhet som jag verkligen har velat lägga vantarna på. Men för ett par dagar sedan kom jag underfund med att det inte alls är så och att jag helst av allt bara vill slippa det där. Men jag antar att det har varit lättsamt att bara skylla på det, och slippa engagera mig i någon annan.  

"Gustav" är glömd, och den enda gången jag spenderar tankar på honom är när jag kommer på att jag inte tänker på han alls numera. Jag kommer alltid att vara svag för honom, och jag är fortfarande tveksam till att det finns någon som är som han, eller ännu bättre. Jag tvivlar, starkt, men jag har väl fel som vanligt*.

Mitt psyke har varit rätt ostabilt de senaste veckorna, och som vanligt vet jag inte alls vad det beror på. Det är väldigt konstigt i alla fall.

* Förlåt att jag finns... (Jimmy, HAHAHAHA!)

Ond mage.

- Orkar inte politik längre. Känslan är jämförbar med känslorna man stöter på vid naturkatastrofer.

- Hockeyn idag slår ingenting, jag var helt extas.

- Jobbig känsla på ingång, men jag har lyckats parrera den många gånger nu, frågan är bara hur länge det håller.

AJ, min mage.

Framtida minister ?

Nu har han gjort det igen:


"Det är ett jätteviktigt val den 17:e september. Tar inte ni makten tar någon annan makten över er. Världen är vad vi gör den till i varje liten stund, den är varken större eller mindre än summan av de beslut vi människor fattar varje dag. Så fatta ett klokt beslut, och vilket det är kan bara du bestämma, den tredje söndagen i september. Men jag, fatta ett klokt beslut redan imorgon. Redan idag. Engagera dig. Säg ifrån. Höj rösten när du tycker något är fel. Låt ingen, politiker eller annan, sätta sig på dig och berätta att dina åsikter är mindre värd än någon annan. Så länge människor säger ifrån, engagerar sig, organiserar sig, startar föreningar, folkrörelser och fackförbund – så länge kommer också mänskligheten att utvecklas. Så kom igen och engagera dig. Riksdagen kan inte lösa alla problem, men vi kan hjälpa till. Miljöpartiet kan inte rädda killen på glid, men det kan kanske hans friårsledige morfar. Miljöpartiet kan inte avskaffa svälten, men vi kan avskriva skulderna och ge de vattenbärande mödrarna vid Nilens strand en mindre sak att bära upp – vår rikedom. Miljöpartiet kan inte lösa klimathoten, men vi kan fixa så det finns billiga miljöbilar för dig att köpa och tillgängliga bränslen. Tillsammans förändrar vi världen. Kom med!

Det är ett viktigt val. Idag. I morgon. I övermorgon. Och den 17:e september också." - Gustav Fridolin.

Citat.

"Du är så jävla snäll och jag hoppas du vet det. Ärligt talat, det är inte för bålens skull, men du är verkligen en genuint god människa som ger mer än du tar och verkligen offrar dig.."  - Sagt av en nyfunnen vän, och sådant blir jag glad av.

(Trots att jag är ful och fet..) ;)

Inflyttningsfest

Inflyttningsfest

Från höger: Tåge, Tobbe, Josefine och Jimmy (liggandes.)

Sjukanmälan.

I 2 ½ månad har jag jobbat arslet av mig, på ren svenska. Jag har ställt upp i alla lägen, jag har marathonjobbat* så att det ska gå runt för alla som behövt extra folk och jag har bara varit borta en endaste gång. Då gammelfarmor begravdes. Varför får jag då ångest när jag sjukanmäler mig idag för att jag har mått illa, och inte alls känner mig utvilad, på långa vägar, trots 8 timmars sömn?

*GAAAH*

* Kände att det var viktigt att påpeka att jag jobbade 14 dagar av 16 möjliga, 12 timmar om dagen.

RSS 2.0