Ok, jag är dålig på att uppdatera.

Viktnedgång:

Vecka 2: -0,8 kg
Totalt: -2,3 kg

Mitt första delmål ligger 5,2 kg bort, från början var det 7,5 kg! Det vore första gången på riktigt länge jag ligger under det tiotal jag väger just nu. Om man inte räknar med då jag hade magsjuka före jul.. Men sen gick jag förstås upp.

Malena i Malmö:




Malena i Moskva:




Vilka oerhört uppenbarliga ljudskillnader, låten gjorde sig inte i Moskva. Mäktig i Malmö/Stockholm, lam i Moskva.

Jag blottar mig själv nu, för välgörenheten skull!


Den här bilden är något skev, i onsdags vägde jag 1,5 kg mer än vad jag gör på denna bild!





Gud, jag har sådan mage. Hahaha! Men nu ska den bort!

Jag vill ha ett liv utan att ha ett stort behov av att stoppa något i munnen hela tiden, tänker då framförallt på tv-kvällarna som varit allra värst. Förut har jag aldrig reflekterat över detta, mer än att tanken kring att jag inte borde äta det och det efter en viss tid på kvällen. Nu har jag kommit dit där jag inser att jag tycker det är fruktansvärt jobbigt att känna detta behov. Jag vill kunna äta för att jag är hungrig, utan en massa funderingar kring hälsa och viktnedgång.

Mitt första steg i denna avvänjning är att utesluta kolhydrater och socker i kosten, problemet är bara att jag har ett sådant fruktansvärt dåligt tålamod. Jag vill att allt skall hända på en gång, gärna resultat dagen efter, annars får det vara. Detta vill jag komma ifrån, det ska inte handla om mitt tålamod om att det skall hända något direkt. Det skall handla om en enkel livsstil utan en massa "måsten" och bortförklaringar till varför man (jag) äter som man (jag) gör.

Jag har 28,5 kg till min målvikt, innan jag når den måste jag jobba med att bli av med det ständiga suget. Innan jag når dit måste jag se till att min syn på allt ätbart förändras. Detta försöker jag med nu, genom att acceptera det jag äter utan en massa tankar på om jag äter rätt eller fel. Socker och kolhydrater är den största boven, och det kan ställa till med en massa problem. Därför försöker jag att utesluta det i största möjliga mån, rent socker är helt uteslutet, kolhydrater kommer det sig att smyga in då och då. Men det är ett otyg i större mängder!

Detta ska bli en livsstil, inte ett måste.

Gud vad jag skulle vilja klara av ´Basåret` på komvux i Sundsvall, men jag vågar inte söka i och med att jag VET hur det brukar bli när det blir för stor press på mig. Jag vill klara av det, men bara jag tänker tanken på att jag skulle ansöka så får jag stora skälvan. Och då kommer jag inte att klara det.

Har all materiella ting som behövs, förutom till b-kurserna i fysik b och kemi b. Böcker, grafritare och allt sånt där annat som är dyrt.

Idag har min klänning kommit, jag vågar inte öppna paketet, är så rädd att det skall vara något tok. Samt att jag inte orkar med det själv, med tanke på dagens händelse. Eller, vad vet jag, det kanske bara är underkjolen som kommit, men det vore ganska underligt att bara skicka underkjolen.

I vilket fall som helst så önskar jag att fokusen på dagens händelse kunde fokuseras på den verkliga händelsen, inte på något annat ihopkok. Det som har hänt är mellan mig och den personligt berörda parten, inte mellan alla andra närstående.. Jag har bestämt mig för att ta itu med detta en gång för alla, jag vill gå vidare med mitt liv, det är något man måste förstå. 

Oavsett vad som händer tillsist.  

Nu är det ute.

Jag känner mig ganska lugn till trots.. Det här är en viktig kamp för mitt fortsatta liv. Hoppas att det går att resonera med berörda och faktiskt viktiga parter, som blir klämd i mitten. Det är inte min mening, men ibland finns det ingen annan utväg än att vara egoistisk.