Ikväll har jag åter igen insett att min kondition är lika med noll och att jag skulle behöva tappa rätt många kilon. Mer motion och en balanserad kost vore det ultimata, men man skall orka med detta också. Känns som att motivationen inte sitter särskillt länge, och jag vill som vanligt se resultat på helst en dag.

Nu har jag förvisso en helt annan hjälp än tidigare, men det är lätt att skylla på dåliga knän, pollenallergi eller gud vet vad. Någon gång måste jag ta tag i detta, särskillt eftersom det vore trevligt att rida lite lättare hästar än alla bulldoozrar på ridskolan.

Det finns så många olika mål att uppnå med bättre kondition och smalare midja, ändå  har det hela tiden alltid slutat i katastrof. I år var det den satans påsken som förstörde allt, med musten och allt godis som är tillåtet att äta under denna tid. Jag drack bubbelvatten istället för cola och jag åt frukt istället för att äta en massa onyttigt. Den tiden är förbi, även om jag ständigt påstår att jag skall sluta med diverse saker.

Numer säger jag helt enkelt att jag skall försöka sluta, då gör det liksom ingenting om jag skulle råka dricka en cola ibland. Tyvärr blir det inte bara ibland, utan rätt ofta och detta är något som jag skulle behöva få ett slut på.

NU, är det tack och god natt, och det skall bli skönt.

Adiós.

..Ett sånt som man har, när man är liten.

Ungefär som då ja, inga större bekymmer utan mer så som när man kunde sätta ett bamse-plåster på det ställe som det gör ont på. Ja, att ha precis den inställning som barnet i följande scenario har:


"Idag satt jag på bussen och tårarna började rinna när jag tänkte på pappas begravning imorgon.


Då kom det fram ett barn i kanske 4-5-årsåldern och frågade vad det var som gjorde att jag grät. Jag förklarade att jag saknade min pappa eftersom han nu är i himlen och då kan det göra lite ont i hjärtat ibland när jag tänker på att han inte är på jorden mer.


Då tog han min hand, lade huvudet lite på sned och sa:


När jag har ont brukar jag få bamseplåster, om du sätter ett bamseplåster på ditt hjärta kanske det gör mindre ont.


Då kunde jag inte låta bli att le lite. Vad tror ni, tror ni bamseplåster hjälper mot ont i hjärtat av sorg? "


Trots att jag är sjuk sedan hemkomsten till Sverige så har det på något sätt varit en underbar vecka i alla fall. Trots de svåra magsmärtorna och den dåliga magen. Trots att jag stått över både ridning och annat inspirerande i livet just nu. Ja, i princip så har  veckan varit bättre än någon annan vecka tidigare i vinter.. Vet inte vad det beror på, men jag tänker inte kasta mig ut över kanten och ropa hej ännu.

Jag har varit med förr och jag vet av tidigare erfarenheter att det finns både toppar och dalar. Jag förväntar mig en dal mycket snart, men samtidigt förbereder jag mig på att klara av den utmaning som kommer och helt enkelt göra den resan mycket kort.

Vecka 21 är veckan då jag tänker på riktigt att inleds vägen tillbaka till det riktiga och kompletta livet

Adiós..