Träning med Maggan Bäckström

Hemma efter en mycket lärorik dag på Näset tillsammans med Maggan Bäckström och ett gäng härliga tjejer i åldrarna 10 till 24 (jag var ganska så ensam 20+are). Måste bara älska Maggan när hon på ett lugnt sätt inte gör så stor affär av saker och ting. Lugn och fin, hälsofil som min gamle stofil brukar säga. Eller när hon peppar och säger saker som; Jag ska lära dig hoppa den här hästen! Och hur hon inspirerar till att hoppa vidare om det kommer ett eventuellt litet bakslag.

Jag fick i alla fall mycket beröm för min sits idag, åtminstone efter att spänningarna i kroppen släppt lite och jag flyttade upp blicken. Kändes mycket roligt att vara med och träna för henne, gav mig otroligt mycket på de här två passen. Måste skynda mig lite, ska göra mig i ordning och åka till skiftfesten som pågår uppe i Stormyra, ska dricka en cola och unna mig en glass med två kulor ägglikör dagen till ära.

Hej och hååå!

Ensam är s.... vag?

Suck. Hur är det möjligt att mitt knä gav upp dagen efter att jag betalat in avgiften till Näsets hoppkurs 8-10/8 för Maggan Bäckström? Jo, heter man Josefine Larsson, har otur, dåliga knän och är fet så är risken överhängande att det blir så. Nu ska jag inte vara neggo, mitt knä är något bättre efter att ha intensivbehandlats med diklofenak, paracetamol, värmande liniment och knästöd dygnet runt så har det sakta men säkert återhämtat sig. Det är inte helt bra, men det är inte för dåligt för att jag inte ska kunna vara med på kursen. Wiho!

Nu har dock nästa problem börjat infinna sig, nämligen det att jag som är fegast i stan och den mest osäkra människa som gått i ett par ridskor ska åka bort i tre hela dagar. Alldeles själv och försöka umgås med människor jag inte känner. Förvisso är det bra träning och jag hoppas att jag klarar av det utan större problem, men det känns oerhört läskigt. Huh. Ska dock ta med mig min dator och lite skoluppgifter som jag kan sysselsätta mig med när det blir för mycket.

Jag känner dock att Maggan är den positiva fläkt jag behöver. Kanske har jag en övertro på att hon ska kunna hjälpa mig till stordåd, men 5-6 pass på tre dagar kan vara precis det jag behöver för att tro på mig själv.

Håll tummarna på att mitt knä håller sig igenom alla tre dagar!

Arbetspass på måndagskvällen

Ikväll var jag på en topp av mitt konstiga mentala humör och det visade sig i ridningen. Blomman fick jobba på riktigt bra på ridplanen, jag ställde och böjde, red på åttvolt och flyttade mycket för skänkeln. Det var en fin kväll att jobba på och det kändes så skönt att jag kände att jag faktiskt kan rida jag också. Det blir väldigt irriterande att ibland känna att jag är världens sämsta idiot, men ikväll så tycker jag nog att jag inte är så kass på att rida ändå. Det går i vågor så det är lika bra att suga åt sig när det finns tillfälle.

I morgon planerar jag att fortsätta lite med arbetet och detta i form av markarbete, har inte bestämt riktigt vad jag ska satsa på ännu men det blir väl någon form av gymnastik även då. Kanske ett par tre studs, några travbommar och fortsätta att rida loss henne på ungefär samma sätt som jag gjorde idag. Det blev inte så mycket galopparbete ikväll, men det kändes inte som att det gjorde något när jag fick henne så pass följsam som hon var. Start och stop fungerade bra, inte perfekt, men helt ok med tanke på att det var ett tag sedan vi jobbade riktigt på ridplanen.

Skulle verkligen behöva jobba upp rumpan på henne... Någon som har något tips på en fin övning att göra detta på? Nu brukar förvisso inte så många av er få läsare bry er om att kommentera särskilt ofta och jag kunde förstås googla för att hitta något bra - But, let's give it a shot. 


Galopp en vacker sommarmorgon

Jobbade ju onsdag natt och nu sista natten inför lite ledighet i några dagar igen. Lovade stallägarinnan att jag skulle släppa ut hästarna torsdag och fredag morgon så att de fick lite sovmorgon på deras första semestervecka. Skönt för dem att slippa stallet någon gång ibland och när jag ändå skulle ut direkt efter jobbet så skulle det gå snabbt att släppa ut kusarna. Sagt och gjort, åkte ut och var ovanligt pigg efter natten så jag bestämde mig för att ta en ridtur på Blomman. Sur var hon för att hon inte fick gå ut med de andra och visade detta genom att steppa fram och tillbaka på gången och känguruhoppa lite lätt.

Red ut med tanke att bara skritta men hon kändes så fräsch i kroppen så jag tog en lättare galopp för båda skänklarna och OJ vad taggad hon var. Det enda jag krävde var att hon lyssnade på min röst och tygeltag, vilket hon också gjorde. När jag sedan vände hemåt råkade jag vingla till med skänkel varpå hon spetsade öronen och ville ge sig iväg. Galopperade på stället i princip och ville verkligen få tillåtelse att sätta av i en lång och snabb galopp efter vägen. Plötsligt kändes det så bra att rida igen och hoppfullt såg jag möjligheterna igen, kände mig inte ett dugg trött trots att jag vid tillfället varit vaken i drygt 19 timmar och jobbat 12 av dem.

Hon är vacker min lilla Blomma! (Ja, min och min... jag lånar ju henne faktiskt)





Dags att bli barn på nytt - ridläger!

Det händer inte så mycket nu och det som har hänt har jag påbörjat ett inlägg om men som jag senare inte känt mig nöjd över. Skrev ett inlägg om hur värdelös jag är på att rida och hur Blomman kommer att förfalla i min ägo, men jag ångrade mig. En stunds dåligt självförtroende behöver inte blottas på bloggen, det räcker att det gnager inom mig då och då och absolut inget jag behöver påminnas om. Skrev ett annat inlägg om som också speglade mitt dåliga självförtroende, att jag skippar denna gångs möjlighet att träna för Maja Heed eftersom jag inte känner mig redo när jag och Blomman haft vila.

Det finns mentala spärrar inom mig som jag måste arbeta med, men jag förstår inte riktigt hur jag ska komma över det utan träning. Det finns alltså bara ett sätt att lösa problemet på - fortsätt träna. Lätt som en plätt, lugn och fin, hälsofil. Att jag inte är redo för Maja Heed-träning är bara skitsnack, däremot kan jag tycka att det blir för snabbt inpå vila för Blomman (även om hon med största sannolikhet skulle klara det också) och av den anledningen avstår jag den här gången. Nåja... visst hänger det på mitt dåliga självförtroende också men jag brukar faktiskt numera åtminstone åka till träningen och sedan blir det som det blir.

Ska precis nu anmäla mig till ett hoppläger på Näset där jag får möjlighet att träna för Maggan Bäckström. Jag fasar över att vi ska hoppa högt och svårt, men när jag tänker efter så blir jag ganska övertygad om att Maggan inte tvingar över någon som inte är redo. Och jag vet att hon kan hjälpa mig att programmera om min hjärna, så därför är det ett ypperligt tillfälle att göra slag i saken att försöka bli av med skiten. Åtminstone delvis. Kommer ihåg för två år sedan (har det verkligen gått så lång tid?) då Rid-Hitler var med och hoppade Moro, vad roligt det faktiskt var och hur mycket jag lärde mig som stod på sidan om.

Men åhhh vad nervös jag blir! Fast nu måste jag vidare, jag måste träna mer om jag vill utvecklas. Jag behöver inte göra någon elitsatsning, men jag vill bara kunna hoppa lätta klasser och verkligen känna att det är lätt. Inte en nervpers som får mig att bli till en fegskit varenda gång.

Att som fodervärd lämna tillbaka skadad häst

Det var en som frågade mig här på bloggen om jag skulle lämna tillbaka Blomman till sin ägare om det visade sig att hon var dålig. Känner att jag måste få kommentera det öppet här på bloggen också eftersom det är en viktig och högst moralisk fråga att kunna svara på om det värsta tänkbara skulle inträffa. Mitt ansvar som fodervärd är lika, om inte större. Jag lånar inte en häst och frånsäger mig ansvaret, för det är något som händer ganska ofta; Nu när hästen är halt och inte kan användas vill inte jag betala för den längre. Åhh vad bra säger jag, att som fodervärd bara ha roligt och kanske rida vårdlöst när jag bara kan lämna tillbaka när skada slår till. För ja, att det kostar att ha häst vet vi nog alla som har eller har haft egen häst men det finns försäkringar som ofta täcker en stor del.

Om Blomman av någon anledning skulle bli oridbar så skulle förstås en diskussion tas med Å eftersom det då blir en helt annan typ av fråga. Vi har en kontraktstid som löper till juni 2012 och efter är det öppet åt båda håll, ekonomiskt så tar jag hand om henne den tiden och/eller hittar en annan lösning med ägaren. Eftersom jag inte äger henne så är det inte jag som bestämmer vid en sådan situation, men så länge kontraktet gäller är det också mitt ekonomiska ansvar. Dessutom skulle jag aldrig kunna ge upp bara för en liten skavank som faktiskt går att behandla. Det enda jag vet är att jag vill rida och träna nu och att jag inte har råd med två hästar, men OM något skulle inträffa så är det en diskussion man får ta senare.

Om jag bodde med hus och stall skulle situationen kunna vara annorlunda, är det min häst och det går att använda i avel så är det bara bra, då kostar det faktiskt inte lika mycket som att stalla upp på annat stall med både resvägar och allt som kostar med att hyra in. Finns det dessutom möjlighet att hyra ut boxar så ändras ju läget radikalt, man tjänar inget på att ta emot hästar i sitt stall direkt men man förlorar inte på det heller. Däremot kan det hjälpa till att hålla kostnaden på de egna hästarna nere eftersom jag ser det som att om jag ändå har två hästar, då spelar det ingen roll om det står två till inhyrda. Vissa räknar ju på vad elen kostar extra och ditt och datt, men det kan jag inte tänka mig att det blir så stor skillnad om jag redan har hästar själv. Däremot om jag inte hade hästar, ja, ni förstår, då hade läget igen blivit annorlunda eftersom det inte ska kosta mig något att ha andras hästar i mitt stall.

Förstår ni? haha

Blomman mår bra!

Vill passa på att berätta nu att Blomman mår bra, men hade knappt en halv grads markering på hög höger bak och låg vänster fram. Norrbaggen tillika veterinär på ATG i Bergsåker hade väldigt mycket gott att säga om henne och han sa att han skulle bli förvånad om hon inte visade något med tanke på ålder och att hon hoppats mycket tidigare.

När jag vet.besiktigade henne inför hennes ankomst visade hon nollor runt om, men jag behöver nog inte spekulera och oroa mig så mycket eftersom det finns vissa skillnader hos mig än hos hennes ägare Å. De senaste veckorna har varit varma, kvava, fylld av broms, mygg, flugor, knott, svedd (eller vad de heter) och ännu mer lite knott - hästarna har varit som galna till och från. Hon har inte arbetats så mycket under den här tiden och jag har bytt sadel (som ligger bra) och dessutom har underlaget varit sisådär på sistone och det spelar förstås in. Poängtera att allt detta har varit samtidigt och hade jag känt henne längre hade jag antagligen inte behövt åka in, men eftersom jag hade planerat en hälsokoll på henne till hösten och skulle trappa upp träningen lite till kommande veckor så tyckte jag att det var lika bra när hon inte kändes bra.

Hennes knappa halvgradiga markeringar på parallella höger bak och vänster fram sa vet. endast kunde bero på tillfälligheter. Och när jag kom att tänka på det så var hon för en gångs skull lite tjurig när vi skulle lasta på och åka till kliniken. Hon gick upp och ned och fram och tillbaka, allt utom rakt - och vem vet - kanske berodde en eller den ena på något av det. Det går inte att fundera på så mycket, det bara var så den dagen och jag är INTE orolig över att det skulle vara något allvarligt. Veterinären sa dessutom att alla veterinären böjer olika hårt och att det inte finns någon standard, åter igen tillfälligheter alltså.

För säkerhets skull skall jag ändå vila Blomman och låta henne gå på en antiinflammatoriskt under hela nästa vecka, samtidigt som jag skrittar henne 30-40 minuter per dag från och med måndag. Inget jobb, men ändå så att hon får röra på sig. Litar helt på den här veterinären, han är duktig, observant och vill hjälpa både häst och ägare. Tummen upp till honom alltså! Återbesök endast vid behov och när igångridningen skulle ske så ska den inte ske i snigelfart. Hade han trott att något värre var på G, då hade han aldrig föreslagit den här igångsättningen heller.


Pling-plång-bilen rycker ut i morgon

Suck. Nederlag? 


I morgon klockan 8.30 skall jag och Blomman infinna oss på kliniken i Bergsåker. Tycker att hon känts lite annorlunda på sistone och jag är ganska övertygad om att det är för att jag inte jobbat henne så mycket och mest ridit ut. Det har varit varmt och kvavt senaste två veckorna, jag har bytt sadel, hon har sprungit i sommarhagen när vi provat att släppa dem och det är sjukt mycket broms och andra insekter som irriterar hästarna i hagen, samt att underlaget på ridbanan är ganska så värdelöst helt ärligt.

Jag tror att det är därför hon känns som hon gör, men jag vill hellre kolla upp henne nu innan och OM det bryter ut något. När Moro blev dålig började jag känna att det var något fel redan två månader innan han blev riktigt halt, men det var diffust och konstigt - precis som det känns lite med Blomman nu. Gör inte om samma misstag en gång till, och är det något så går ju alltid försäkringen in och täcker. Men som sagt, jag tror inte att det är någon fara och jag hade ändå tänkt göra en hälsocheck i höst. Nu tyckte jag dock att det kunde vara bra att kolla upp henne eftersom det vankas hoppkurs och träningstävlingar.

Håll tummarna!

Small update

Jaa, jag vet att jag är dålig på att blogga och även om ni inte är så många som följer mig och Blomman så är ni ju ändå några som gör det. Det har inte hänt så mycket på sistone eftersom det är uppehåll på hoppträningarna och det bara hålls sporadiskt. I morgon eftermiddag/kväll har det varit prat om träning för Eva och jag hoppas att det blir av eftersom det var länge sedan nu. Blomman har förvisso vilat i några dagar eftersom jag varit på Kolmården med min man och hans barn, men jag har hunnit rida henne ett par gånger innan dess. Dessutom är hon i så bra form att det inte blir några problem, särskilt inte när det är så låga höjder som vi faktiskt hoppar.

Min tanke är att jag måste börja tuffa till mig och det känns bra, jag har en sadel som ger fantastiskt stöd  och en häst som älskar att hoppa. Det är dags att börja hoppa mer än två hinder i följd och på längre avstånd än ett galoppsprång, när man kommer på en sådan kombination kan man inte direkt ångra sig och det har bara varit och bita i det sura äpplet - som med facit i hand smakat som en ljuv sommardag. Jo, en ljuv sommardag smakar färska jordgubbar eller vattenmelon och det är riktigt härligt.

Vi jobbar på, sakta men säkert.


Träning med Maja Heed

Var och tittade på träningar med Maja Heed på Timrå hästsportförening igår och jag blev så sugen att vara med. Jag tittar på min vän M och känner att om hon kan komma så långt så kan banne mig jag också göra det. Vi är av samma skrot och korn när det gäller hoppning och som jag förstod det så    Maja står där i mitten och gormar då och då, men när det blir förändringar och det blir rätt så är hon inte snål med att ge beröm. Hon frågade mig ett flertal gånger om jag tyckte att hon var elak när hon pratade om utslagna tänder och krossade näsben - men nej. Jag tycker att det var fullt så ärligt som det kunde vara då vissa ponnyryttare kom i en hastighet av 200 km/h och hade råkat ut för just det om de inte hade lite mer kontroll.

Och det där med kontroll, kanske kommer jag att ligga steget före om jag kämpar med den kontroll jag gärna vill ha. Jag vill ha kontroll att kunna länga eller korta, få Blomman att reagera direkt när jag vill något. Jag vill inte forcera hindren som om de vore bowlingkäglor som alla ska ned. Jag vill inverka och rida bra (och snabbt när det behövs). Många ponnyryttare åker bara med och tror att farten är det som avgör. Nu ska jag inte jämföra mig med ponnyryttare, men i just den gruppen jag tittade på var det bara ponnyryttare som red och det var då det blev lite okontrollerat ibland.

Funderar på att anmäla mig till en hoppkurs på Näset i mitten av augusti, det vore så roligt att träna för Maggan Bäckström i dagarna tre. Tror att hon kan hjälpa mig mentalt ganska mycket och det är något jag verkligen behöver. Vi får se vilken ekonomi som finns för det, förhoppningsvis så går det bra.

Två vackra flickor



Med sadeln som inte passar Hanna ...


Markarbete med LandBlomman

Rider inte så ofta på ridbanan eftersom underlaget varit sisådär den senaste tiden. Är så grymt nojig över att det ska slita på Blomman eller att hon tappar fästet trots att hon är grymt säker på foten och smidig som en gasell trots sin storlek. Har därför ridit ut mest och passat på att träna övergångar och flyttat henne för skänkeln och några andra skolor efter vägen. Inte blivit så mycket böjt spår faktiskt och det är väl egentligen bra, för mycket arbete på böjt spår är inte så bra. Jag tycker dock inte om att rida på ridplanen jämt och ständigt och jag tror dessutom att Blomman tycker det är otroligt roligt att komma ut och röra på sig ute i det fria istället för en inramad liten rektangulär bana.

Idag var planerna att rida lite galoppintervaller men när jag kom ut till stallet så hade man fixat ridplanen och detta utnyttjade jag. Lade ut några travbommar och den här övningen där man lägger bom på marken, upphöjd bom och bom på marken igen på en volt. Tog kort på hur det såg ut som jag också kommer att visa längre ned i det här inlägget. Tog sedan in Blomman och gjorde henne i ordning, red ut en sväng och skrittade och travade och vände hem igen. Även om ridplanen nu var fixad så rider jag hellre ut en sväng och ser till att hon får röra på sig i kuperad terräng.

Vet inte vad det var men hela ridpasset kändes så jävla underbart. Hon var mjuk och följsam, jobbade under sig och var riktigt lyhörd. Travade fram på bommarna och galopperade lite för att få igång henne ytterligare och hon var så duktig, detta trots att det var miljoner flugor runt oss och cirkus 10-12 broms som försökte ta sig en tugga här och var. Hade lagt upp mittenbommen på väldigt låg höjd eftersom jag ville börja försiktigt och känna mig för, det gick hur bra som helst och det kändes som att min rädsla har lossnat (peppar, peppar). Jag skyndar förstås fram och efter några varv i båda håll pustade vi en stund. Hoppade av och höjde tre hål och fortsatte att jobba henne lite i trav nedsittning. Så underbart fin!

Red mot övningen igen och kände att jag hade sådan kontroll. Hälarna nedåt, blicken framåt och bra balans av den nya sadeln. Blomman tog det där som om det vore en bom på marken. Vad har jag nojat över? Härnösand finns fortfarande i bakhuvudet, men det här var så lekande lätt för oss båda att det var löjligt. Kändes skönt, grymt skönt. Höjden är inte viktig, men när man hoppat 60-70 cm och man ramlat av som om det vore 1,50 på världscuphoppningen känns det skönt att 70 cm bara kändes som piece of cake. Och det kändes inte högt.

Håll tummarna på att det håller i sig!







Ny sadel införskaffad

Har inte varit riktigt nöjd med den sadel som följde med 'Blomman' när hon kom upp. Har hela tiden tittat på en annan sadel men inte riktigt vetat om jag har råd eller hur jag skall kunna hitta en begagnad som passar både mig och Blomman. Mission impossible? Ja, man ska ha en ofattbar tur att hitta en hoppsadel som passar min rumpa (inte size zero direkt) och min dåliga balans. Tittade därför dagligen på sadlar och olika modeller och slutligen hittade jag en som kanske skulle kunna passa. Kanske. Det var givetvis en chansning att beställa hem sadeln men eftersom jag störde mig mer och mer på den tidigare sadeln tänkte jag att det fick bära eller brista. Det var ju ändå en veckas öppet köp.

Denna fick det bli: 





Så här skriver Sadelmagasinet om sadeln:


Svart, 18'', MW (normal mot vid)
 

Beskrivning:


Betyg: 4


Albion har utvecklat sadlar kontinuerligt under 25 år och är nu känd som en av världens ledande sadelmärke. Design och hantverk är av högsta kvalitet. Albion är världens tredje största sadeltillverkare och finns representerade i 25 länder.

Utomordentlig hoppsadel från Albion. Halvdjupt säte för dig som vill ha lite mer hjälp med balansen. Väl framskurna kåpor. Bred kanal. Klossara är avtag- och justerbara. Två par klossar i olika storlekar medföljer.



Detta exemplar är uttagen 2007 och i gott skick. Endast riden i sporadiskt. Garanti finns hos säljaren och gäller t o m november 2011.


Så här ligger den på Blomman:





Välbalanserat och gott om utrymme.


Är hittills MYCKET nöjd med den eftersom den ger mig bra balans och inte sätter mig i stolsits som T6an gör. T6an är en mycket bra brukssadel men eftersom den är av syntet och så lätt känns det som man får noll och inget stöd av den. Något för liten åt mig dessutom. Har lite mer utrymme i den nya trots att kåporna är  något annorlunda utformade och att den mer är gjord för längre ryttare än för en stor rumpa. Dock kan den inte vara gjord för överdrivet långa ben eftersom mina taxben i ridsammanhang fungerar i dem. Framförallt känner jag skillnad på Blomman som nu kommer upp mer med ryggen och får en rundare gång. Bogarna är fri och den rör sig inte under ridning (sett med andra, tillräckligt vana ögon). Framförallt lämnar den jämna märken på det vita lakandet jag lade under för säkerhets skull för att kunna bilda mig en egen uppfattning utifrån det.


Så här ligger T6an:





Lite i bakvikt och ger virvlar i pälsen



Midsommar 2011

Vi har haft en underbart trevlig midsommarhelg med min älskade barndsomvän Hanna, hennes man Patrik och deras söta barn. Om jag någonsin får barn så önskar jag att de eller det är lika söta som som familjen Gralbergs. Hanna som i torsdags följde med mig till stallet ville rida och så blev det, både Blomman och Hanna skötte sig fint. Hon har ridit ett par gånger innan sommaren men innan dess var det nog tio år sedan på hästryggen och det syntes inte. Visst att det finns finlir att slipa på och att hon satt som en kratta i min nya sadel, men den balansen och den positiva attityden kan hon utvecklas snabbt. Ja och jo, hon hoppade några skutt och hon var som gjord för Blomman. Har sagt det hela tiden att det är hennes typ av häst och att de skulle trivas bra tillsammans, de tyckte att det var lika roligt båda två. Jag med för den delen, duktiga tjejer som fick mycket beröm.

Ska berätta mer om min nya sadel en annan gång, nu måste jag sova. I morgon står det studier och ridning på schemat.


Hoppträning 17/6

I fredags var jag på träning med Blomman, problemet var att det bara var jag där. Ingen tränare och inga andra ekipage, måste ha missat någon information där. På aktivitetskalendern stod  vårat ridpass uppe som vanligt så jag antog innan att vi också skulle rida som vanligt. Nåväl, duktig tjej reder sig själv liksom. Plockade fram lite smått och gott och fick ta saken i egna händer. Fortsätter med fem och en halvan och den börjar att ge resultat. Blomman är SÅ lyhörd och duktig, det är så fantastiskt roligt att jag fått chansen att lära känna henne.

Avståndet blev något kort först så efter att ha korrigerat det gick det superfint. Lade också upp ett fristående kryss för att hoppa fram på samt kunna lägga in före eller efter fem och halvan, bara så att jag fick mer att koncentrera på än att bara komma över hindret. Hon tog verkligen i för kung och fosterland, men med blicken framåt och tårna mot skyn var det bara att hänga med.

Har testat en ny sadel i ett par dagar och jag upplever att hon får rundare gångarter och mer villig att arbeta under sig än med den nuvarande sadeln. Måste kolla med någon som på plats kan se vad de tror om den sadeln, för min del så ger den ofantligt stora stöd och jag satt som gjutet i den - särskilt i hoppmomentet. Vill dock rida i den igen för att se om jag kan bestämma mig. Idag är det mer plus än minus, men när det handlar om så pass mycket pengar vill jag hitta en sadel som är bra för både mig och häst.

Återkommer med resultat.


Om Strindlund

En gift 23-åring med hästlivet i fokus. I den här bloggen erbjuder jag inget av det som kända stor-bloggare skriver om, det vill säga mode, smink och diverse annat som inte ingår i min vardag. Istället erbjuder jag riktiga och djupa känslor, hästlivet och någon gång också något musiktips via youtube, och med det... blir det ingen tv-karriär. Njut av din stund här!

Min profilbild

Strindlund