Hur det blev med de provridningarna jag skulle göra?

Efter lite betänketid så valde jag att inte fortsätta rida på klubben jag provred i, det verkade absolut som en bra grej men jag var ju en aningen skeptisk efter att jag ridit där en gång. Fick tipset att testa ytterligare en klubb som jag är sugen på att göra, men vi får se inom kort. Skulle provrida en annan häst men av någon anledning fick jag en dålig magkänsla innan det så jag avbokade den turen. Bestämde sedan med en kompis att jag skulle skritta ut med henne och hennes fina hästar så det gjorde jag. När vi kom tillbaka från ridturen hade det blivit bestämt att jag ska rida hennes unghäst några gånger i veckan. För mig var det positivt i dubbel bemärkelse - det innebär ju att jag har en häst att rida ut med några gånger i veckan och dessutom får vara i ett stall där jag kan rutiner och få möjlighet att rida med min vän (som är en av de få jag har och som jag dessutom försummar).
 
Hästen då? Jo, det är en svart stor skönhet som endast är 4 år gammal. Gudasnäll och så underbart social - om jag hade pengar skulle jag köpa henne på stört. Min första ensamma tur tog jag i onsdag och det kändes som att jag var hemma igen. Jag som person och ryttare är väldigt defensiv när jag börjar lära känna en ny häst, nu känner jag henne från marken sedan tidigare men att sitta drygt 170 cm ovan mark på ett flyktdjur är ju som det är. Det första som vi stötte på var en stor stock som var superduperläskig. Lite senare mötte vi en äldre dam med en liten hund och i samma veva kom en fläckig ponny galopperandes. Läskigt. Vågade inte riktigt driva på henne som jag gör med en häst jag känner, hon backade två steg, tog ett steg framåt och stannade. Sen något osäker, men gick framåt.
 
Hade några sådana moment under vägens gång, men det var inte värre än att vi kunde lösa det tillsammans. Jag kommer att rida helt efter instruktioner från ägaren, men jag är så glad för det ändå. Ibland är det skönt att få veta hur jag ska rida och bara att få komma ut i skogen och luffa gör mig glad och lycklig i själen.  


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0