Jag lever men JOBBAR!
Jag lever!
När rädslan tar vid kommer småbarnet fram...
I alla fall, den här barnsliga reaktionen jag visade idag var att jag sprang och gömde mig för en av de här personerna som jag inte riktigt vill träffa ännu. Jag blev riktigt yr och kände att jag var tvungen att samla mod innan jag gick vidare. Så jag gömde mig. Jepp, det gjorde jag.. På riktigt. Nu känner jag mig verkligen stor, vuxen, gift med två stadiga ben på marken. Eller hur.
Jo, jo.
Arbete sökes!
Vilken kort dag det blev idag då - skulle kliva upp 14:00 efter sista nattens arbete men sov vidare till 15:00. Ringde då upp min kära mor och Överste Morr och diskuterade några saker. Lade ifrån mig telefonen och somnad om och vaknade drygt 2 h senare. Behöver jag berätta att dagens alla planer blev uppskjutna? Det enda jag uträttat idag är middagen som förövrigt inte var klar förrän 19:30. Bra jobbat där.
Sitter nu och pular på med ett personligt brev som måste bli intressant, har ett arbete här som skulle passa mig utmärkt men konkurrensen är förstås stor och på grund av det måste jag ju ha något speciellt. Tror att jag har fått till det ganska bra, men förväntar mig inte att bli kallad till intervju då annonsen legat ute relativt länge.
Nu: Supernatural!
Upcoming
Kommande dagar tänkte jag försöka att fylla med detta:
- Städa (någon del av huset)
- Träffa Översten, äta mat och förhoppningsvis gå på casinot
- Rida!
- Baka cupcakes
- Söka jobb!
- Titta på Supernatural
Stora språng ut till den positiva världen!
I skrivandets stund är klockan 04:52 och det är cirka 2 h och 20 minuter innan jag får åka hem och sova. Efter det här arbetspasset har jag 4,5-5 dagars ledighet beroende på hur man ser på det. När dessa dagar av ledighet har gått är det dags för ytterligare 2 arbetsdagar. Minst. Jag hoppas förstås på mer, även om jag första natten alltid mår pissdåligt. Det sköna med att inte studera är att jag får tid till så mycket annat, fast dagarna går mest åt till att klara av dem på ett bra och positivt sätt.
Förra veckan tillexempel, den började på värsta tänkbara sätt och jag kände mig fruktansvärt down under, trots detta så gjorde jag ett par saker på min lista och kände mig genast mycket mer tillfredsställd. Under söndagen trotsade jag min nedstämdhet och gick på två födelsedagskalas, men fick skippa ridningen. På måndag kom Sofie och hennes sambo ned och hjälpte oss att röja ur garaget, jag lagade en god älgstek och vi hade trevligt trots att vi bara röjde upp.
Och det var där det vände, på två dagar vände jag den negativa trenden och jag mådde så gott som bra hela veckan efter det. Jag tog en promenad till stallet på tisdagen för att rida, men ridningen fick vänta och istället blev det ridning både onsdag och torsdag. På torsdag kväll får jag ett positivt och uppiggande sms från lilla Sess där hon helt sonika skriver att hon vill ha en katt och undrar om jag inte ville följa med på Birsta nästkommande dag.
Vem kan motstå något sådant positivt och spontant? Vem förutom Sessan kan komma på tanken att drömma om en katt och sedan återkomma till verkligheten och fråga om inte Birsta vore ett alternativ. Detta gjorde ju att jag klev upp lite tidigare än vad jag egentligen behöver innan första natten, bara för att suga åt mig så mycket energi jag bara kunde!
TACK!
Gamla rävar som tar plats istället för unga förmågor?
Ok, det här med IDOL och rutinerade artister, hur långt kan man tänja på gränserna? Expressen.se skriver om Idolernas dolda karriärer. Min favorit Geir Rönning har en 20 år lång karriär bakom sig, med vinst och deltagande i motsvarande melodifestivalen i Norge och Finland. Han har alltså vunnit och deltagit i Eurovision song contest, plus att han dessutom turnerat med Robert Wells Rhapsody in rock. Än mer skrämmande är Linda Varg som 2001 vann musiktävlingen Popstars och varit medlem i gruppen Supernational. Hon har alltså redan deltagit i en liknande tävling som IDOL och dessutom vunnit.
Vart är rättvisan i det? Nej men just det, jag och Översten har ju kommit överens om att det inte finns någon rättvisa i livet. Så varför sura? Jag förstod ju att Geir hade någon slags karriär innan IDOL och att Linda Varg deltagit i Popstar fick man en hint av Jihde redan när hon sökte. Så varför sura? Nu är reglerna som sådan att man inte får ha ett skivkontrakt eller deltagit i fredagsfinalerna tidigare, annars är det fritt fram att söka. Det är inte Geir eller Linda som gör fel, i sådant fall är det producenterna man skall skylla på som har sådana otydliga regler.
Att sedan ta upp Olle som sjungit och spelat på olika fester i flera år, det är väl ändå att ta i? Och Jay då, som spelat in en skiva med sitt hårdrocksband, det är väl heller ingen fara? Vem bryr sig? IDOL och dess syfte enligt mitt perspektiv är att få fram nya artister på marknaden, och vill då redan rutinerade artister göra sig ett namn genom Sveriges största musiktävling, ja, låt dem få göra det. Jag tittar på IDOL för att underhållas, jag älskar musiker och jag önskar att jag själv hade samma begåvning. Kan jag dessutom få upp ögonen för tillexempel Geir eller Linda som jag aldrig hört talas om tidigare, må så vara.
Leave those "kids" alone!
När tonårshjärtat sätts i brand
Funderade på vad jag skulle blogga om ikväll, började att skriva att jag sitter på jobbet och har en relativt lugn natt igen. Jag stannade upp och funderade på varför jag skulle skriva det, när jag skrivit det så många gånger tidigare och då borde kunna inleda på något annat vis. Nu har det gått ca 2 timmar sedan dess och plötsligt dök det upp vad jag skulle blogga om.
Supernatural.
Har ni hört talas om eller sett den här serien? Den handlar om två bröder vars mamma dör vid en av pojkarnas sexmånaders-dag, och det var inte vilket vanligt dödsfall som helst, en ond demon skickar henne rakt in i ett brinnande helvete. Det är där mysteriet tar sin början och de två bröderna Sam Winchester (Jared Padalecki) och Dean Winchester (Jensen Ackles) tränas tillsammans av sin pappa för att hämnas sin mammas död. Man bekämpar paranormala händelser i jakten på deras mammas mördare, men först när deras pappa försvinner tar de åter igen upp jakten tillsammans. Innan dess skiljs de åt när Sam beslutar sig för att studera juridik och inget blir riktigt som det har varit tidigare, pappan John Winchester (Jeffrey Dean Morgan) reagerar med ilska trots att det är rädslan över Sam's liv som tar vid.
Visst låter det spännande? Till en början var serien helt ok, kanske för att Jared Padalecki som spelar Sam hade en av huvudrollerna. För er som inte känner igen honom kan jag berätta att det är han som spelade Dean i Gilmore Girls, och jag verkligen avskydde honom där! Han var den där killen som tog Rory ifrån Jess Mariano (Milo Ventimiglia), en av min absoluta tonårscrush (ja, alltså en av hundra tonårscrusher), en riktig badboy. Jared å sin sida, spelade den mesiga och tråkiga Dean som skulle vara så mycket bättre för Rory än Jess. Det tyckte INTE jag, som självklart tänkte mig själv som seriens huvudperson (Rory alltså). Bittert, med andra ord.
I vilket fall som helst, nu, nu kan jag inte riktigt slita mig från serien, särskilt inte när den här mesige svärmorsdrömmen Dean i Gilmore Girls förvandlats till en man med åren. Förvisso fortfarande som en svärmorsdröm, men en snygg hunk som tar för sig lite mer.
Eller vad säger ni om det här? :
Om det inte vore så att jag var gift och att jag levde i en drömvärld, ja, då skulle jag nog börja stalka honom tills att han gav med sig och blev min. Ungefär precis som jag gjorde med Jonny, fast i en riktigt värld. Där var det ord och inga visor. Men nåja, nu var inte det här inlägget tillägnat denna Jared och min halvdolda ytliga förälskelse i honom, utan serien som han medverkar i. En serie som jag skulle ge två J av fem från början, men som nu visat sig vara värdig åtminstone tre J. Anledningen?
Ja, vi damer får följa en spännande serie med två vackra män i huvudrollerna. Lite av en rysare, mycket av ett äventyr och tillsammans blir det en serie man slaviskt följer tack vare detta. För grabbarna som följer serien? Ja, varför inte göra det likt oss damer? Det dyker dessutom upp en eller ett par stycken snygga brudar här och var, precis som det ska vara - och dessutom är det inte en massa kärlekstrams i vartenda avsnitt. Tycker du om Arkiv X? Ja, då är det här en serie för dig, även om den inte (ännu) kommit upp i samma klass som Mulder & Scullys Arkiv X.
Varna andra billister för poliskontroll?
Efter det for jag iväg och hämtade däcken på Däckia i Stavreviken och på vägen hem blev jag stoppad av polisen. Något nervös fick jag slutligen fram körkortet och blåste i den där blåsgrejen, första gången på 3½ år som jag blir stoppad av polisen, första gången sedan jag tog körkortet.
Det som irriterade mig dock var all mötande trafik som ALLA blinkade som varning att polisen stod längre fram. Gör man så? Nej, det gör man inte för man kan varna fyllister eller drogpåverkade, kanske till och med kriminella människor som INTE behöver varnas.
Hur gör ni, blinkar ni åt andra?
Produktiv dag är inte tillräckligt bra!
Jag måste verkligen ta en sak i taget och acceptera livets gång, jag är ingen supermänniska och det har jag insett för länge sedan. Det jag däremot inte insett är att man inte behöver deppa ihop totalt när det som är planerat inte blir gjort. Något jag måste jobba på, för jag jag vill så mycket och då funkar det inte att dra täcket över huvudet och släppa precis allt.
Nu: Mat!
Vad inspirerar dig?
Funderade idag på det här med att börja träna, har fått förfrågningar från flera håll och någon gång vill jag tacka ja och känna mig inspirerad. Inte bara för stunden, utan varje gång jag skall åka och träna. Jag vill liksom inte känna ena dagen att jag är så väldigt peppad och inspirerad, och nästa dag bara känna det som ett enormt tråkigt måste.
Min tid på vårdcentralen i mitten av oktober skall bland annat gå till att gå igenom detta. Om jag mår bättre och är mer jämn i humöret kanske jag skulle klara av att motivera mig tillräckligt länge för att komma igång med träningen som jag vet skulle göra min hälsa så gott. Försöker med små steg att själv ta mig igenom det här, men hjälp, det är något jag lärt mig att alla behöver i olika stadier i livet.
Nu är det snart time för IDOL 2010.
Bättre en promenad och skräpmat än skräpmat utan promenad.
DET är mitt motto.
Efter lite pep-talk tillsammans med min syster igår beslutade jag mig för att ta en promenad i det vackra vädret upp till stallet. Tanken var att jag skulle rida idag men efter att jag hade mockat och var på väg ut för att hämta lilla Bella så ville hon inte komma när jag ropade. Gick igenom den lilla skogen och ned i hagen för att bli mött av en halt stackare. Paniken sprids ganska snabbt inombords eftersom att när jag sist mötte en halt häst så resulterade det i en av den mest ångestfyllda tiden som hästägare, någonsin. Vi vet alla hur det gick.
Allt spelades upp i revy och jag ropade desperat efter K medan jag sprang mot Bella som såg ut att vädja efter hjälp. Som tur är visade det sig vara en av skorna som glidit åt sidan och tåkappan orsakade en väldigt obekväm situation, tog bort den med ett hovslagarverktyg och sedan var hon som ny igen. Dock tog jag in och visiterade henne för att utesluta något annat, pussade och släppte ut henne i hagen igen. Ridningen fick alltså skjutas upp idag, men jag fick mig åtminstone en promenad i det fina vädret.
Får hålla koll så att det inte blir någon böld av detta, men hovslagaren skulle komma ut i morgon bitti så det är antagligen lugnt. Känner mig en aningen trött, men ändock nöjd för tillfället över det jag tagit mig för den här veckan. Gissa vad det blir till middag idag? Jo just det, pizza. 
En trevlig dag
Kommenterade en föredetta klasskompis status på FB varpå en av dem jag saknar allra minst också kommenterar. Den här personen som alltid visste bäst och alltid skulle förtydliga det, en av de ytliga och grymt irriterande klasskompisarna. Inte ett dugg saknar jag den tiden, även om jag mådde bättre i mitt psyke då. Blir bara så irriterad över att ingenting har förändrats bland vissa, väx upp och skaffa er ett liv.
Idag har Sofie och hennes sambo i alla fall hjälpt oss med några vändor till återvinningscentralen, tre stycken blev det och vi har fått iväg det mesta som skulle iväg. Nu tänker jag ta allt i min egen takt, det måste få ta den tid det tar, bara det blir gjort. Har gått igenom köket lite, har några skåp kvar innan den riktiga ordningen infinner sig men sen ska jag ta tag i skrubben. Har bara kastat in saker där allt eftersom så den måste helt klart rensas ur...
Det är bara det, att det är så SKÖNT att få något gjort. Och få hjälp med det, och hjälpa dem som hjälper oss med något de behäöver hjälp med. I morgon ska jag försöka hinna med att rida för första gången sedan i onsdags. Träffade Ella idag efter en promenad med Tessie och Sofie. Saknar verkligen ridningen kände jag då.
Rätt sällskap gör mycket
Skall försöka att uppdatera lite mer ofta, för er 6-7 trogna (?) läsare ;)
En fungerande vardag är allt jag begär
Nu får det vara nog, någon gång måste jag ta tag i det här problemet, och det är precis vad jag tänker göra så fort morgondagen gryr. Ett samtal till VC för att (igen) börja bekämpa den demon som verkar besitta mig, har gjort ett antal försök tidigare och jag har kommit långt. Nu måste jag bara lära mig att hantera mitt liv som uppenbarligen inte kommer att blir mycket stabilare utav sig själv. Hatar detta tillstånd!
Min vardag fungerar inte som den ska.
Fredagssvammel
En planerad extradag nästa söndag blev alltså två, två dagar blev tre och tre dagar blev helt plötsligt nio dagar! Har jag tur kanske jag får några dagar till och det skulle verkligen vara välkommet, även om det är skönt att bara vara om dagarna och göra allt i min egen takt. Kan inte slappna av på ledigheten trots att vi ÄR ledig så pass mycket. Nu är jag ledig i en hel vecka och jag skall försöka att ta vara på dagarna, har en del att stå i och det stressar mig. I annat fall är vi ledig 4,5-5 dagar beroende på hur man ser på det, och att vara ledig så pass mycket.
I morgon ska jag göra av med lite pengar. Håller på att byta ut min garderob, har haft så mycket skit som jag inte använder av olika anledningar. Har jag inte använt kläderna någon gång mellan 2-6 år, då kommer jag inte att använda dem sen heller. Ska ha lite girlie-time med älskade Morr, vilket jag har sett fram emot hela veckan!
Nu ska jag göra mig i ordning för sänghalmen, utan min man. Han spelar nya F1 med sin bror på PS3:an, det innebär att jag kan sitta framför datorn och uggla, eller gå och lägga mig och sova och vakna upp utvilad i morgon. Väljer det senare!
Bloggar som kommer
Har lite som jag maste blogga om nar jag kommer hem, nagra exempel pa detta ar,
- Gamla vanner, skolkamrater och andra manniskor tidigare i livet.
- Sverigedemokraternas intag i Riksdagen, min syn pa dem och deras installning.
Sakert nagot mer ocksa, men just nu har jag varken tid eller ork att komma pa nagot mer. De har tva punkterna ar de allra viktigaste, och i morgon ska jag med Oversten pa Birsta City och spendera lite pengar. Kanske blir det nagot om vad jag eventuellt kan hitta nagonstans.
Adios
Barn? Nej tack
Många har frågat mig om inte jag börjar bli sugen på att skaffa barn när barnen hopar sig på ena sidan familjen, och nej, inte förr och inte nu. Kanske sen. Men när jag började att komma igång med ridningen på allvar så kände jag att det skulle vara världens katastrof om jag blev gravid, då eller nu. Jag vill absolut inte ha det ansvaret över en individ, ett människobarn. Jag vill kunna åka till stallet, Översten, utomlands eller helt enkelt bara sova ut på morgonen utan av att väckas av ett skrikande barn.
Barn är härliga, men inte jämt. Absolut inte nu.
Lyssna på Stellan, om du är osäker på vilket parti du skall rösta på.
Två eller tre grisblink tar det nog...
Sov till 9.00 när larmet drog igång, drog mig dock ytterligare eftersom Tessie inte visade någon tendens till att vakna upp. Slutligen klev jag upp och inte ens då följde hon med mig, tänkte då att jag skulle lägga mig när jag kom hem, men efter en stund vid datorn tog jag tjuren vid hornen och ropade på Tessie så vi kunde gå en promenad i regnet. Ett sms till Sessan om att jag avvaktar med ridningen så länge skickades iväg och det verkade som om hon hade samma planer som mig.
Nu har jag ätit lite frukost och skall ta tag i min "Att göra"-lista, har en hel del som borde komma med på den. Jonny jobbar, så lite plock nere blir det men dessvärre inte en rejäl städning (som skulle ske igår).
Att bryta en negativ trend
Under en tid nu så har jag verkligen försökt att bryta mönstret, jag mår inte bättre av att sova bort halva dagen och inte göra det jag skulle. Nu har vi sedan i söndags varit hundvakt åt min syster som är i Turkiet och när jag haft mina de här dagarna (den idag tillexempel..) så har jag varit tvungen att bryta mitt negativa mönster. Hunden måste ju för sjuttsingen få komma ut på promenad flera gånger om dagen, vilket hon också fått.
När jag är ute på promenaden så börjar den segt och motvilligt, jag går med tunga steg tills jag upptäcker att det faktiskt är ganska skönt att komma ut och röra på sig. Har därför sagt till mig själv att när jag känner att dessa dagar är på intågande, då ska jag kliva upp när jag vaknar första gången på morgonen, när jag känner mig någorlunda pigg och inte fortsätta att sova när jag känner att jag lika gärna kan kliva upp. Jag ska inte sova bort halva dagen och därefter ligga i soffan/sitta framför datorn och känna att jag mår uruselt. Jag måste göra något, åtminstone två av dem planerade grejerna, måste jag ställa in något annat så får det vara så men jag skall åtminstone genomföra dessa två saker. Och jag skall fokusera på det som är roligast, det som lyser upp min vardag, då får det se ut som ett bombnedslag där jag bor.
Kan jag börja med det, då kanske jag kan hitta en väg ut ur den här negativa trenden.
Vad tror ni?
Hoppade över ridningen ikväll, inte på grund av att jag mådde dåligt eller för att jag inte orkade. Det var så tidigare idag, men nu kände jag helt enkelt att jag ville stanna hemma och titta på Idol, samt utfrågningen av de rödgröna på TV4. Jag tror det är en bra planering, ska ändå rida i morgon tillsammans med Sessan och det blir lite som "förr". ROLIGT!
