Sitter och tittar på valduellen som sändes på SVT med Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Tycker efter första frågan att Mona Sahlin ger det mest ärliga svaret där politikerna har det största ansvaret för allas välfärd (i hela landet), medan Reinfeldt ger dubbla budskap. Han menar att en arbetsför människa skall arbeta och frågan som nu gav de här svaren var om hur en familj där ena föräldern inte har jobb, hur de skall göra. Flytta, som så många andra eller stanna kvar i bygden? Vilket råd ger politikerna den här familjen?

”Vi satsar på att fler företag skall kunna etablera sig i glesbygden, men jag kommer alltid att hävda att jobb skall komma först”.

Ursäkta, men vad är det för svar på frågan? Vad skall familjen göra? Alliansen satsar på att företag skall kunna etablera sig, men vad ska familjen i den här situationen göra nu när den ena föräldern inte kan få jobb? Jo, de tycker att familjen skall flytta dit jobben finns, eftersom man inte ska leva på bidrag. Men är inte a-kassan en försäkring? Och det här med satsningen, hur lång tid skall det ta? Ska folk behöva lämna en trygghet de har, riva upp de och förflytta sig till en storstad bara för att politikerna bestämt det?

Ska de sedan kunna flytta tillbaka när den här så kallade ”satsningen” genomförts? Eller hur tänker Alliansen? Reinfeldt ger inget svar på frågan. Inget ärligt, vägledande svar. Det svar han ger nu visar bara på en tudelad regering som är rädd att tappa väljare ut i glesbygden.  De säger vad de tror kommer att locka väljare till dem, men om vi ser till verkligheten, NÄR kommer Reinfeldt egentligen satsa på något annat än storstäderna?

Aldrig. Det kommer inte att hända. Chansen är större att de rödgröna verkligen ser till att alla ska med. Att hela Sverige skall få en chans att bo och leva där man vill och kan. Man skall inte behöva tvingas till något bara för att någon annan säger att man minsann skall arbeta, men någon gång kommer man alltid att komma till en punkt där man kanske faktiskt måste ta sig en funderare på vad man måste göra.

Under tiden, precis som Mona Sahlin säger så måste man få ett stöd och en försäkring. Man skall inte behöva riva upp allt med detsamma bara för att alla ska ha ett jobb. Alla (de flesta) eftersträvar att kunna jobba, försörja sig själv och få det man inte haft tidigare. Alla vill alltid ha det man inte kan få. Då är det bättre att verkligen satsa på de här få bidragsfuskare och inte acceptera svartjobb. Det är en kriminell handling tillsammans med bidrag i mina ögon, och bör straffas hårt. Men att dra alla över en och samma kam på en gång? Nej, det funkar inte så.

Folk måste se till att riskera mycket för svartjobb och bidragstagande, svartjobb överhuvudtaget, och staten, ni som straffar dem som lurar er på pengar mer än de som begår mord, ni av alla borde väl se till att skrämma skiter ur svartjobbare och dem som anställer svartjobbare?

I vilket fall som helst, mamman har ett jobb i dagsläget, pappan har det inte. De ska då inte tvingas att ge upp det här jobbet som mamman har, den enda tryggheten i dagsläget för att skickas till en annan del i landet för att söka nya jobb. Låt båda föräldrarna ha tid på sig för en omjustering, kanske kan mamman omplaceras efter en viss tid eller skaffa ett nytt arbete INNAN de tvingas att flytta. Och att tvinga pappan att flytta i förväg mot sin vilja, vad genererar det familjen? Ingenting, bara smärta och barn som inte har sin pappa i närheten, det ska då vara ett eget val. För en familj, speciellt, ska det vara en trygghet att leva, inte tvärtom. Det är precis det här som Mona Sahlin säger i debatten, och det är DET som väljarna måste inse.

Och det står jag för. Alla ska med, även Alliansen.  

Under hela sommaren har jag försökt att sätta mig in lite mer i politiken, dessvärre har det inte funnits tid eller lust men min spontana känsla var osäkerhet. I förra valet röstade jag på socialdemokraterna efter ett förvirrat ögonblick där jag trodde att en röst på dem skulle vara bättre än en röst på Miljöpartiet vad gäller regeringsvalet. Insåg ganska snart att en dumstrut skulle få pryda mitt huvud, skulle aldrig ha övergett den ideologi jag tror mest på.

Angående årets osäkerhet då? Jo, jag har länge gått och funderat på varför jag inte skulle rösta på Moderaterna och det blåa blocket när jag (eller Jonny, d.v.s vi) fått det bättre ställt i kassan efter de skattesänkningar som skett. Har i princip bara läst rubrikerna på aftonbladet.se och bland annat sett att de rödgröna vill ta bort RUT, vilket jag tyckte var helt sanslöst dåligt (bla).

Många grejer som den nuvarande regeringen genomfört kan jag tycka är ganska bra, men det som fick mig att ändra inställning var detta:

• Jag vill inte som ungdom (om jag fortfarande hör dit) ha sänkt lön på grund av att jag är ung. Jag vill kunna anställas som vilken person som helst, med en konkurenskraftig lön efter min utbildning och erfarenhet. Jag skulle ALDRIG vilja ha halverad lön gentemot mina äldre arbetskamrater!
• LAS är viktigt, för mig, för alla, inklusive ungdomar. Inga undantag.
• A-kassan är en trygghet och skall inte vara högre för dem som arbetar inom ett yrke med högre arbetslöshet. Lika för alla.
• Jag tycker om tanken på 30-35 timmars arbetsvecka, inte för att jag är lat eller så, men jag skulle gärna vilja ha lite mer tid över till annat. Min man? Hästarna? Barn? FRITID?
• Jag är för att barn, ungdomar och pensionärer får bra, nyttig och gärna ekologisk mat. Maten på förskolan idag är en total skandal. Uppvärmd, energifattig mat som kallnar de 15-20 metrarna från katrinskåpet ut till matsalarna.
• Som småbarnsförälder bör man ha rätt att kunna gå ner i arbetstid i förmån för sina barns uppväxt!
• Jag är FÖR djurfria cirkusar, djur bör ha rätt att leva i sin naturliga miljö så mycket som möjligt. Likaså tycker jag att djur inom lantbruk bör hållas i så naturlig hållning som möjligt, samt att tidelag/djurporr skall förbjudas.

Det här är de punkter som jag prioriterar högst, och jag tycker att ledordet solidaritet skall falla på allas läppar helt naturligt. Man hjälper varandra, någon gång kanske det är du, moderaten som står där helt handfallen och saknar jobb, är sjuk eller behöver ni idag inte vill ge andra. Och ja, jag kan glatt dela med mig av min lön i förmån för att förhindra att en nationell ohälsa uppstår på grund av en rad dåliga beslut.

Rösta rödgrönt du också!

Tänker fortsätta med det jag höll på med igår natt, nämligen det om att jag hade försökt att dränka mina sorger under gårdagen. En sorg som inte var så påtaglig, men ändå god nog att skylla på när jag och Jonny var på Bauhaus, MediaMarkt, Hööks, Birsta City och slutligen IKEA för att kika på lite smått och gott. 

Behöver jag säga att kontokortet gick varmt i kortterminalerna på respektive affär? 

Hittade inget som föll mig i smaken på Hööks, men däremot en hel del på Kappahl där jag shoppade loss ordentligt. Har inga tröjor alls att ta på mig och de jag har är fula, slitna och väldigt tråkiga så jag kände att det var dags att ta itu med det nu. Till veckan skall jag rensa ur min garderob fullständigt och kasta alla kläder som jag sparat till den gång  när jag har gått ner i vikt, eller som jag aldrig använder av andra orsaker för att jag kanske kommer att använda dem, någon gång. 

Detta stoppades bland annat ned i shoppingbagen:





Även en till tröja som jag inte hittade någon bild på, men jag är nöjd med de inköp jag gjorde under gårdagen. På IKEA shoppade vi bara lite sängkläder, men ack vad nöjd jag kände mig (trots det höga priset).

Det randiga täcket är  själva verker mer mörkt med mer intensiva toner. Likielike!

Vart jag än ligger, sitter, står eller går så omges jag av en bubbla fylld av ångest, oro och sorg. Denna bubbla har funnits där hela tiden, från början som ett skydd för verkligheten, ett skydd som har hjälpt mig till acceptans och bearbetning. Nu, nu förbereder mig bubblan på det sista inför avslutet. Antagligen är det löjligt av mig att älta detta dag ut och dag in, när  jag innerst inne accepterar det som är ett faktum. Det är bara det, att jag aldrig mer vill utsätta mig för det här igen, att må dåligt har jag gjort tillräckligt i mitt liv och jag vill undvika det i allra högsta grad i framtiden.

Skulle aldrig ha blivit så förtjust i min lilla polackprins, resultatet av det är nu detta, sorgen över att behöva ta någon annans liv. En kompis. Många lyckliga stunder tillsammans väger förstås upp det hela, men det känns ändå så fruktansvärt svårt och orättvist just för tillfället. Jag vet att det är det bästa för Moro, han ska inte behöva gå runt och ha ont. Det skulle jag aldrig acceptera.

Hela min vecka har varit en pina, mitt försök till att göra någonting åt den negativa spiralen misslyckades helt och istället föll jag till en djupare avgrund. Igen. Låg i sängen igår, klarvaken, jag som alltid somnar med detsamma. Ögonen fylld av tårar. Det närmar sig och jag vet inte hur jag skall klara av att lämna honom uppe hos Nässlander’s, även om de är professionell och otroligt trevliga. Det hjälper inte mig, det kommer ändå att vara sista gången jag får se honom i livet. Och det fyller mig av sorg. Hur gör man? Jag vill inte överge honom, men jag vet samtidigt att jag inte vill se det sista ögonblicket och minnas en hemsk bild av vår tid tillsammans.

Har undvikit att vara i stallet dessutom, extremt svårt att mötas av det alltid lika glada välkomnandet av honom från hagen. När det här är gjort, måste jag se över mitt liv, kan inte fortsätta så här destruktivt. Frågan är bara hur många gånger jag sagt det tidigare? Och när det äntligen kommer att ske? Känns ju väldigt motiverande i stunder som denna… verkligen.

Aldrig mer egen häst? Jo, antagligen.

 Just allot of bullshit.

Morgonens ämne handlar inte helt otippat om mina negativa känslor. För en gångs skull ska jag inte sitta och beskriva hur ledsen jag är över det som komma skall med Moro. Ämnet att avhandla den här måndagsmorgonen går inte helt otippat till den lilla pansarvagnen mellan mig och vissa "närstående".

Var och hälsade på några viktiga personer i mitt liv som jag tyvärr inte haft möjlighet att träffa lika mycket som vanligt. Självklart kom det på tal, det där om att jag och en ur min familj inte kommer överrens för tillfället och inte har gjort sedan en ganska lång tid tillbaka. Det hela handlar förstås om mitt tidiga giftemål, tillsammans med en man som har två barn sedan tidigare och till råga på allt är nästan 13 år äldre än mig.

En av de här viktiga personerna sa att allt var accepterat och att det är mitt val. Ja, det är mitt val, men om det är accepterat skulle jag och min man få en stor ursäkt. Jag är också skyldig en ursäkt, det är jag medveten om, dock är jag inte så säker på att min släkting inser att h*n har en hel del att be mig om ursäkt för. Det här får jag antagligen en massa skit för om det kommer ut, men vad gör det, blod är inte tjockare än vatten och det är ingenting jag saknar.

- Ville bara att du skulle få resa, upptäcka världen.


"Ville bara att du skulle få träffa några killar, få lite erfarenhet innan du stadgade dig".


- Ville bara att du skulle få den möjlighet till studier och arbete som du drömde om.



B-U-L-L-S-H-I-T.


Allt handlar om vad den här personer tycker och vad den här personen ångrar. Ser inga som helst andra orsaker till det. Förr, om man blev gravid, var man i princip tvungen att gifta sig och så blev det. Jag gifte mig av egen fri vilja, med en man jag älskar och är trygg med. Ingen annan har faktiskt förstått sig på mig lika mycket som han gör, han gör mig trygg, även om vi har våra dispyter. Precis som alla andra par. Detta är ingenting jag säger för att nervärdera dem som faktiskt bryr sig om mig och accepterar mig för den jag är. Det bara är så.

Förresten så finns det ingen som har sagt något om de övriga i min släkt och familj. En av mina föräldrars syskon träffade tillexempel sina respektive i unga år. Båda två är gifta idag och verkar ha ett (åtminstone utåt sett) lyckligt förhållande. Har dem rest mycket innan de träffade varandra? Vad jag vet mest tillsammans. 

Jag vill också resa och det tänker jag göra, tillsammans med min man. Tillsammans med mina vänner. Inga långresor, men tillräckligt långa för att mitt psyke skall klara av det. Jag tänker utbilda mig till det jag vill, min man stoppar mig inte. Skulle jag komma in på veterinärhögskolan i Uppsala, då skulle han stötta mig fast att det skulle bli extremt jobbigt. Grejen är bara den att jag inte HAR den kapaciteten att komma in på veterinärhögskolan. Jag får vända mig till det jag kan och är bra på. Mycket möjligt att jag skulle komma in på veterinärutbildningen om det inte var speciella krav på att man skall ha MVG i Fysik A & B, Kemi A & B, samt Biologi A & B. 

Där är jag över. Min hjärna är skadad och även om den inte skulle vara det så har jag svårt att se hur jag skulle klara dessa ämnen. Det är bara så det är, vissa föds med matematikhjärna, andra med svenska- och samhällshjärna. Sådana som jag.  

Jag får känna som jag gör, och jag gör det för att jag har rätt att sätta mig själv i främsta rum.

OK?

Livet leker, åtminstone ibland, men så kommer det spånkoppar som bara vill förstöra leken. Jag kommer garanterat att bli martyr i sammanhanget, men den här soppan är inte mitt fel. Felet var att överhuvudtaget ens inleda något som blev som det blev från början. För mig otänkbart.

Är så otroligt leds på manipulativa och falska människor att det inte är sant, det här är det enda som får mig ur balans för tillfället. Inte OK!


Är nu  ledig i 5 dagar, återstår att se vad jag och min man kommer att fylla dem med.

Nu är det bara 45 minuter innan jag får lämna HL, ska bli skönt med en dusch, frukost till nyhetsmorgon och sedan 7-8 timmars sömn. Vet egentligen inte vad jag ska fylla min blogg med, har så tomt på idéer i knoppen och har så haft under en ganska lång period. Heltidsstudier i kombination med heltidsjobb är ingen hit, även om vi är ledig mkt så känns det som att det suger all energi ur mig. Kommer i alla fall att hinna färdigt med de obligatoriska uppgifterna i kursen och klara ett godkänt.

Jepp... Har haft så svårt att sätta mig in på djupare plan när det gäller studierna så mer än godkänt har det inte blivit de senaste kurserna. Huvudsaken är att jag blir klar någon gång... När jag har mitt slutbetyg ska jag fan köpa en studentmössa och gå ut och vråla att jag har tagit studenten (4 år för sent). Ska söka in till en utbildning jag vill gå också, vilket börjar i januari 2011, håll tummarna på att jag kommer in! :)

• Maila Ingela S. på Oskars och be henne att skicka arbetsintyg
• Ansök till utbildning
• Fira min student!
• Åka på semester (vart?)

Osv.


Måste packa ihop nu... snart hemgång!!

Nu är det ganska exakt en timme kvar på det här arbetspasset, har haft en relativt lugn natt så utöver jobb så har jag hunnit med lite plugg. Skönt att kunna ta två flugor i en smäll nu så här, kanske att jag kan få någon ledig dag till veckan i sådant fall.

Är i alla fall trött som en gnu just nu, vill bara åka hem och sova... Dock måste jag åka och ta av Moro täcke innan jag lägger mig, har regnat så mycket på honom nu men enligt smhi.se så ser det ut att klarna upp nu på morgonkvisten. Då är det ganska onödigt att ha täcke på honom, blir bara varmt och fuktigt där under och det vill vi ju inte.

Får snart sova. Första natten är ALLTID jobbig att ta sig igenom, så det lär bli en lång sovdag från 9-17 åtminstone. Anar att jag kommer att få det jobbigare lördag natt istället i och med att jag haft så pass lugnt nu, lugnet före stormen liksom.

Nu är det ganska exakt en timme kvar på det här arbetspasset, har haft en relativt lugn natt så utöver jobb så har jag hunnit med lite plugg. Skönt att kunna ta två flugor i en smäll nu så här, kanske att jag kan få någon ledig dag till veckan i sådant fall.

Är i alla fall trött som en gnu just nu, vill bara åka hem och sova... Dock måste jag åka och ta av Moro täcke innan jag lägger mig, har regnat så mycket på honom nu men enligt smhi.se så ser det ut att klarna upp nu på morgonkvisten. Då är det ganska onödigt att ha täcke på honom, blir bara varmt och fuktigt där under och det vill vi ju inte.

Får snart sova. Första natten är ALLTID jobbig att ta sig igenom, så det lär bli en lång sovdag från 9-17 åtminstone. Anar att jag kommer att få det jobbigare lördag natt istället i och med att jag haft så pass lugnt nu, lugnet före stormen liksom.

Tar en andingspaus i arbetet pa HL, fick borja tidigare an beraknat och det ar forstas trevligt. Money, money, money. En dag genererar ju ungefar 1300 till 1500 kr i skattade pengar sa visst ar det trevligt! Ska ner och kolla till hur det gar med allt, snart ar det dags for ett fargbyte/

Kawabonga.

I morse när jag vaknade så höll jag på att dö av uttråkan, visste inte riktigt vad jag skulle göra av dagen. Tillsist bestämde jag mig för att åka till stallet och ha det gjort för dagen, mockade och gick ut på en promenad med Moro där han fick äta lite gott grönt gräs också. Efter detta var det dags för medicinering och när det var avklarat tog jag och rensade ur mina grejor, ska flytta ut till Tynderö i morgon så det kändes lika bra att fixa det.

På väg hem kände jag att jag hade energi att ta tag i städningen av bilen, såg ungefär ut som i stallet en osopad dag - fullt av spån, hö och damm. Har dessutom kokat en stor sats ärtsoppa med fläsk, dock tror jag att jag i fortsättningen köper min ärtsoppa. Blev inte som när mamma gör den, hennes ärtsoppa är grymt god. Nu grillar vi hamburgare och till det blir det potatisgratäng.

Funderade i morse på om jag skulle rida Ella idag, men jag tänkte att hon får vila lite (om inte den där andra tjejen kommer och rider), så rider jag i morgon istället efter att jag har "dumpat" Moro på hans sommarkollo. Ska ändå hyra transporten där...