Jonna ligger bakom mig och håller sig om magen. Inte nog med att vi alltid äter mat på stans inneställe för 23e gången i ordningen så gör hon mig alldeles galet förälskad. Förälskad i den kärlek som inte finns i våra liv, och inte nog med att hon gör mig deppad så gör även Danny det. Jag vill ha en egen version av Danny, med hans otroliga röst och utseende så får han mig att längta efter en man med pojkaktigt utseende.

Egentligen handlar det varken om Jonna eller Danny, egentligen handlar det om "Gustav" som aldrig kommer att känna att jag är en del av honom. Visst, vi kanske hamnar i Hemmets Veckotidning om 20 år men jag orkar inte vänta så länge. Jag är kär i "Gustav" nu, och troligtvis även då, men jag lever i nuet och behöver hans närhet mer än någonsin.

KÄRLEK, men inte på riktigt.



Till och med olycklig kärlek är lycklig. (Frankrike)