Josefine + Karlstad = Otroligt sant.

Hänger just nu med en grupp medianer som pluggar här på universitetet och det känns väl så där, de skrattar och fnittrar och av någon anledning påminner det mig om min egen tid i skolan. Det är så där lagomt seriöst, man pratar om uppgifterna och kommer sedan in på någon annan linje och diskuterar något helt annat. Jag antar att det är så det är, att världen inte går under bara för att man slappnar av och skrattar efter helgen som varit.

Jag har alltid så många bollar i luften och det mesta är väl egentligen bara drömmar i mitt huvud. Juristen Ms. Strindlund hägrar fortfarande, men flytt till Detroit inkl. giftemål med HZ är dessvärre ingen milstolpe i mitt liv längre. Jag skulle gärna lämna landet till hösten för en jordenrunt-resa, Thailand, LA, Elfenbenskusten, Nya Zeeland, Australien och andra spännande länder vore intressant. Men till det behövs pengar, pengar som inte finns på mitt konto. Ja, och sedan återstår förstås det här perfekta drömlivet..

Scenariot vore att studierna gick bra, att liver flyter på utan ekonomiska bekymmer samt att den här drömprinsen som aldrig knackar på min dörr verkligen gör det. Det är faktiskt fullt realistisk och det är inget man borde ge upp huxflux, men samtidigt, vore det så enkelt för stunden.

Nåja, tiden här i Värmland hoppas jag ger någonting. Att jag kommer fram till hur jag ska göra med det framtida livet, vad jag verkligen vill bli. För allvarligt talat så känns det väldigt avlägset att min förre dröm Ms. Strindlund, jurist och hockeyfru slår igenom.

Det är dags att jag tar tag i mitt liv och lever det.