Jag har insett att jag fäller krokben på mig själv genom att blogga om min viktnedgång så här öppet för allmänheten. Tror förvisso inte att det är särskilt många som följer den dagligen, men det jag däremot vet är att det INTE är bra att blogga om sådana saker när en ur kassapersonalen på ICA läser min blogg. En ur personalen som inte är av det vanliga slaget, utan går under benämningen  "pappas flickvän" numer.

Jo, hur tänker jag då? Allt som oftast träffas vi just på ICA och allt för ofta kommer jag med både choklad, jordgubbar, glass, chips och gud vet vad. Antingen får jag byta butik nu eller sluta att blogga om det, eller så får jag helt enkelt sluta att handla en massa onyttigheter. Det bästa vore förstås att eliminera det senare, men dessvärre så är jag värsta sortens jojobantare, precis som jag skrivit förut. Jag kämpade på under två veckor, det gick bra, och sen eskalerade det igen.


Mest berodde det på min kolhydratfattiga kost som i sin tur innebar mer fett, och när den urvarma sommarhelgen kom till Söråker så var jag så illamående av mat att jag knappt åt något alls. Sen kom jag in på kolhydraterna igen, och så vidare in på sockret. Jag duger som jag är, egentligen, men det faktum att jag HAR en övervikt som skulle vara trevlig att få bort skulle göra mig lite glad. Kosten med mer fett och väldigt lite kolhydrater fick mig att må bra och det kändes inte som någon press på mat och sådant som det gjort tidigare.

Jag skall lägga om kosten igen, helt klart, när det exakt blir vet jag inte riktigt just nu. Måste ta mod till mig att ställa på vågen i morgon, skulle TRO att jag har gått upp de där kilona jag gått ner. Men för tusan, jag SKA gå ner, jag SKA!