Jag blir glad när jag upptäcker att det är övergående. Hellre en dags depp och två dagar halleluhja än sjuttiotre dagars totalt jävla mörker, som det var förr. Jag är starkare, även om jag för tillfället är osäker på om jag kommer att uppleva någon höst i mitt vuxna liv precis som vilken annan som helst. Jag skall försöka att inte fokusera på det mörka, utan det ljusa i livet som gör att det är roligt att leva. Det är nu som allt börjar att falla på plats, jag är gift med den jag älskar, jag har en bärplockare som är en jävel på att springa och det bästa av allt är att jag har hunnit träffa så många otroligt bra människor i livet som gör mig glad och trygg. Förutom min man då..

Fast det kan väl aldrig få vara riktigt bra, ändå. När det ljusnar upp hos mig själv så svartnar det för en annan. Känns lite svårt att gotta sig i sin egen lycka, som förvisso kommer och går, men än en gång är bättre än det djupa svarta skiten som trakasserat så länge i livet, när det bara är själva fan för andra i min närhet. Det ska bara gå troll i vissa saker och det unnar jag ingen annan. 

I sådana tider rekommenderar jag må-bra-musik som Johnny Cash:

För övrigt var jag och polacken ute och klättrade bland stock och sten ikväll, det kändes lite vanskligt men min pålitlige polack visade vart skåper skulle stå. Han tog minsann inga risker i onödan och travade på i den takt han själv kände för och parerade bra. Som den "åhhh-jag-tycker-synd-om-dig"-ägare jag är så lät jag honom göra det också. Han var så duktig, så efteråt masserade jag honom lite lätt med Arnika och matade honom med päron. Han fullkomligt älskar päron! Det tycker jag är gulligt. Sen fick han en fylld krubba med mat och gottigott inför natten! Låter så mysigt när hästarna äter.

Kalle är extremt gullig, stor som ett berg och suger i sig maten och riktigt står och smackar på den. Hans läppar är alldeles full av mat och det syns verkligen att han njuter av den, dagens höjdpunkt liksom. Precis som Moro, som fått för vana att få lite gojs efter ett ridpass. Det är nog därför han tycker det är roligt att jobba nu, eftersom han vet att han kommer att få något i krubban efteråt. Eller, så är det bara för att han är den typen av häst.



Gottigott!