Allt kändes så bra idag när jag for ut till sundet, vädret var strålande och jag kände mig utvilad och lugn. Bestämde mig för att hämta in Blomma på en gång för att rida, gjorde i ordning henne och försökte att vara konsekvent och andas. Det gick faktiskt bra, ingen stress och jag gjorde det jag skulle i min takt. Hon blir mer och mer lugn för var dag som går och det känns bra. Vi skrittade iväg ut mot Unnviken och det blev faktiskt bara en gångart idag, man säger ju att skritt är en underskattad gångart och i och med att jag idag åter igen var något osäker på  hur hon skulle göra efter att ha vilat igår kändes det bra att ta det lugnt.

Vet inte hur många bekräftelser från henne, men min osäkerhet tar alltid i överhand. Kände mig dock faktiskt ganska trygg på henne, trots att hon både var energisk och lite tittig idag. Åter igen, hon lyssnar så bra på rösten och det är lugnande. Vi mötte ett par bilar på den smala vägen men hon gick bara förbi dem uta att blinka, min osäkerhet där också. Fnös åt bilisterna när de tvunget fortsatte förbi oss istället för att stanna vid en infart eller mötesplats, men samma sak där, det var min osäkerhet som tog i överhand. 

När vi kom hem så ställde jag henne på gången efter att ha plockat undan lite saker och det gick också bra. Hon såg ut nedöver hagarna och var något orolig men även här lyssnade hon. Linorna är med sådana där hakar som när eller om hästen kastar sig bakåt så utlöses de, vilket känns bra. Nu fanns det inga som helst tendenser till det, men man vet aldrig.