Jag är underbar.
"Är inte det här den underbaraste människa du känner?"
"Ja, men du skrattar och ler jämt... lite fnittrig, men underbar!"
Det var 100 % ärligt!
Tack, det förgyllde min kväll. Detta sas av en person på mitt jobb som inte vet någonting om min situation och jag blev så fruktansvärt glad. Strax efter det, frågade människan om jag hade någon lång blondin som skulle passa honom, haha. Han förtjänar verkligen det bästa!
Jag älskar mina arbetskamrater, de är verkligen unika och älskvärda!
"Ja, men du skrattar och ler jämt... lite fnittrig, men underbar!"
Det var 100 % ärligt!
Tack, det förgyllde min kväll. Detta sas av en person på mitt jobb som inte vet någonting om min situation och jag blev så fruktansvärt glad. Strax efter det, frågade människan om jag hade någon lång blondin som skulle passa honom, haha. Han förtjänar verkligen det bästa!
Jag älskar mina arbetskamrater, de är verkligen unika och älskvärda!
Världen är verkligen förjävlig.
Man kunde kanske tro att man någon gång skulle lära sig... Ja, jag menar det där om hur din själ och kropp reagerar på vissa saker. Man försöker alltid att förtränga saker och fly ifrån dem, i alla fall så fungerar jag på det sättet. Ingenting fungerar och man kan inte fly ifrån verkligheten, även om jag försökt alldeles för många gånger.
Och jag förstår verkligen inte hur jag ska ta mig igenom min vardag igen efter lovet.. Jag är för medveten om mitt problem, så psyk skulle inte ta mig på allvar, det gör inte ens min mamma. Det finns verkligen ingen som förstår hur jag reagerar, för en än gång så är det faktiskt så att varje individ känner helt olika. Jag önskade jag kunde köpa mig ifrån mina problem, men det fungerar ju inte heller.
Numera fungerar det inte ens att få problemen ur huvudet när man väl flytt ifrån dem.. Gjorde ett besök på en skola i Arvika idag och jag kände en så enorm ångest. Det går inte att beskriva den känslan så att ni förstår. Ångest över det som komma skall, ångest över det som inte är gjort och ångest över nya människor runt omkring mig. Jag, vet faktiskt allvarligt inte HUR jag ska ta mig igenom det här då jag knappast tror på lösningen att ta uppehåll från skolan, och det spelar ingen roll om jag skulle byta till en skola närmre mig. Min livstid är dödsdömd, i förtid.
Jag har i alla fall träffat Jake Gyllenhals dubbelgångare, han var så grymt lik honom men jag tror faktiskt inte att han vill gifta sig med mig. Dels har jag inte frågat honom, och dels är det väl det faktum att vi bor lång ifrån varandra.. Ja, jag har ju inte ens pratat med karln! (Pojkvaskern..)
- Ja, jag vill gifta mig med dig !
Och jag förstår verkligen inte hur jag ska ta mig igenom min vardag igen efter lovet.. Jag är för medveten om mitt problem, så psyk skulle inte ta mig på allvar, det gör inte ens min mamma. Det finns verkligen ingen som förstår hur jag reagerar, för en än gång så är det faktiskt så att varje individ känner helt olika. Jag önskade jag kunde köpa mig ifrån mina problem, men det fungerar ju inte heller.
Numera fungerar det inte ens att få problemen ur huvudet när man väl flytt ifrån dem.. Gjorde ett besök på en skola i Arvika idag och jag kände en så enorm ångest. Det går inte att beskriva den känslan så att ni förstår. Ångest över det som komma skall, ångest över det som inte är gjort och ångest över nya människor runt omkring mig. Jag, vet faktiskt allvarligt inte HUR jag ska ta mig igenom det här då jag knappast tror på lösningen att ta uppehåll från skolan, och det spelar ingen roll om jag skulle byta till en skola närmre mig. Min livstid är dödsdömd, i förtid.
Jag har i alla fall träffat Jake Gyllenhals dubbelgångare, han var så grymt lik honom men jag tror faktiskt inte att han vill gifta sig med mig. Dels har jag inte frågat honom, och dels är det väl det faktum att vi bor lång ifrån varandra.. Ja, jag har ju inte ens pratat med karln! (Pojkvaskern..)
- Ja, jag vill gifta mig med dig !
Det är sunt att vara sjuk ibland!
Ytterligare några dagar i mitt liv har passerat sedan sist och det är blandade känslor som passerat genom kropp och själ. Egentligen borde min hjärna undersökas och lobotomeras, kanske även att man skulle fixa till en och en annan skruv som sitter löst, men antagligen finns det väl inte som ett alternativ.
Jag påverkas något enormt, av ingenting egentligen och jag vet ibland inte vart jag ska ta vägen. Det finns ingen förklaring och de känslorna får mig att bli så fruktansvärt konstig. Jag kan verkligen inte hantera det på rätt sätt och jag tror inte riktigt att någon kan förstå mina innersta tankar eftersom det är så pass individuellt.
Jag är en sjuk människa, på många olika sätt och om inte annars så bevisade jag det bara nu i dagarna.
Och fortfarande kan jag inte skriva, tänka klart eller få till något vettigt. Dooh !
Om inget annat hjälper: Ligg med ett mongo.
(Fast inte ens det fungerar...)
Jag påverkas något enormt, av ingenting egentligen och jag vet ibland inte vart jag ska ta vägen. Det finns ingen förklaring och de känslorna får mig att bli så fruktansvärt konstig. Jag kan verkligen inte hantera det på rätt sätt och jag tror inte riktigt att någon kan förstå mina innersta tankar eftersom det är så pass individuellt.
Jag är en sjuk människa, på många olika sätt och om inte annars så bevisade jag det bara nu i dagarna.
Och fortfarande kan jag inte skriva, tänka klart eller få till något vettigt. Dooh !
Om inget annat hjälper: Ligg med ett mongo.
(Fast inte ens det fungerar...)
