Ja, det är något fel på henne!
Ja, det är inte lätt att bli bedömd av andra.
Sasasa, brabrabra, Timrå, Timrå, Timråååååå!
Sitter och väntar på att Myran, Städaren och min syster skall dyka upp utanför hos mig. Och Jonny. På tal om det, så är vi två och jag fortsätter att upprepa detta för alla, inklusive honom själv. Är man två går allting mycket enklare! I vilket fall som helst väntar jag mig att denna trio skall svänga förbi och hämta upp mig för att åka vidare till övik. Den senaste veckan får jag se som väldigt positiv, och ingen är gladare än mig när det går utför, eller uppför, eller hur man nu ser det.
Lyssnar på Amy Diamonds schlagerbidrag om och om igen. Det är väldigt mycket hårdrock över mig, eller inte.
KOM IGEN TIMRÅ IK!
Lyssnar på Amy Diamonds schlagerbidrag om och om igen. Det är väldigt mycket hårdrock över mig, eller inte.
KOM IGEN TIMRÅ IK!
Jag känner mig som Pär Styf!
Det är underligt att folk väljer att se ovårdad ut, särskillt om man vet att det finns en chans att synas i tv-rutan.
Nåväl, det är ofta jag ser ut som ett riktigt svettansikte, men när jag väl orkar göra mig snygg och prydlig så är det som om att folk tappar hakan. Eller, det är upp till var och en att bedöma men det känns som att huvudsaken är att jag själv är nöjd och att jag sedan för döma andra utan att de dömer mig.. Hmm, något åt det hållet.
Nog talat om mig, låt oss istället ramla in på ämnet slutspels-hockey och kvällens match. En match som jag i framstupa sidoläge från soffhörnet uppfattade som mycket jämn och sevärd. Modo var för kvällen något bättre, medan Timrå ibland bjöd på en hel del onödigt och det fanns ett par tre backar som tappade huvudet då och då.
Som ni ser är det är inte min starka sida att rescensera matcher.
Det enda jag vet, det är att Pär Styf och jag har en hel del likheter som speglar sig nu. Bara det exemplet att jag såg fyra matcher i grundserien, och nu under slutspelet siktar jag på min fjärde i morgon kväll. Min far ser ingen supporter i mig längre, och detta påpekade han med glatt humör i lördags.
Ja, medgångssupporter som jag är.
KOM IGEN TIMRÅ IK!
Nåväl, det är ofta jag ser ut som ett riktigt svettansikte, men när jag väl orkar göra mig snygg och prydlig så är det som om att folk tappar hakan. Eller, det är upp till var och en att bedöma men det känns som att huvudsaken är att jag själv är nöjd och att jag sedan för döma andra utan att de dömer mig.. Hmm, något åt det hållet.
Nog talat om mig, låt oss istället ramla in på ämnet slutspels-hockey och kvällens match. En match som jag i framstupa sidoläge från soffhörnet uppfattade som mycket jämn och sevärd. Modo var för kvällen något bättre, medan Timrå ibland bjöd på en hel del onödigt och det fanns ett par tre backar som tappade huvudet då och då.
Som ni ser är det är inte min starka sida att rescensera matcher.
Det enda jag vet, det är att Pär Styf och jag har en hel del likheter som speglar sig nu. Bara det exemplet att jag såg fyra matcher i grundserien, och nu under slutspelet siktar jag på min fjärde i morgon kväll. Min far ser ingen supporter i mig längre, och detta påpekade han med glatt humör i lördags.
Ja, medgångssupporter som jag är.
KOM IGEN TIMRÅ IK!
Första steget: Avklarat!
Ja, jag gjorde det!
Under gårdagen var jag på besök i den dystra staden dövik.. Jag tog mod till mig att sätta mig på en buss med människor som jag inte längre delar mitt intresse med. Ja jo, förvisso delar vi intresset, mitt är något svalare numer men jag delar det inte längre tillsammans med dem. Håller mig till Myran och hennes ständige vapendragare städaren, även om jag vill tro att det bara är en täckmantel för att denne skall få kika på det som finns under all utrustning.
Jag klarade av resan utan större problem och det är jag fruktansvärt glad över, förrutom att jag på väg hem fick huvudvärk samtidigt som illamåendet satte in. Jag har bestämt mig för att jag skall klara detta, och jag tror och hoppas efter de senaste dagarna att jag fortsätter att klättra uppför, om än andfådd som en gammal gris.
För övrigt så ser annat ut att lösa sig, och Jonny fortsätter att älska mig.
Under gårdagen var jag på besök i den dystra staden dövik.. Jag tog mod till mig att sätta mig på en buss med människor som jag inte längre delar mitt intresse med. Ja jo, förvisso delar vi intresset, mitt är något svalare numer men jag delar det inte längre tillsammans med dem. Håller mig till Myran och hennes ständige vapendragare städaren, även om jag vill tro att det bara är en täckmantel för att denne skall få kika på det som finns under all utrustning.
Jag klarade av resan utan större problem och det är jag fruktansvärt glad över, förrutom att jag på väg hem fick huvudvärk samtidigt som illamåendet satte in. Jag har bestämt mig för att jag skall klara detta, och jag tror och hoppas efter de senaste dagarna att jag fortsätter att klättra uppför, om än andfådd som en gammal gris.
För övrigt så ser annat ut att lösa sig, och Jonny fortsätter att älska mig.
Ingenting kan stoppa mig.
Evighet.
*Pausbild*
...Nej, det är lugnt allesammans. Hah, innan jag skulle skaffa mig ett riktigt barn!
PS. Ni ser hur snygg jag är ovan, utklädd till Grynet från "Grynets Show".
Säga vad man vill i all den Carola-hysteri, men denna låt med Tomas Andersson Wij får mig att slappna av. Satt för några dagar sedan och filade på en blogg där jag skulle berätta att jag åter igen har bestämt mig om att detta inte skall få vara ett problem i mitt liv. Ni vet de här känslorna inom mig som gör mig alldeles nedslagen och uträknad för gott. Jag vet inte för vilken gång i ordningen som jag verkligen bestämt mig, och sedan klappat ihop och sökt efter något nytt att hålla mig fast vid.
Har äntligen lyckats förklara för omvärlden vad som är fel, och varför jag är i den situation jag är i idag och det känns otroligt bra att slippa bära detta ensam. Idag har jag försökt att stå emot det där som dagligen dyker upp i min kropp och jag har lyckats ganska bra. Dessa dagar brukar resultera i en positiv avslutning på kvällen, så även denna. Jag ställde mig frågan om varför jag blivit så pass skygg som jag är idag och kommer nog inte fram till något annat än att det bara blir svårare ju längre man stannar hemma i tryggheten.
Jag har därför bestämt mig för att ändra på detta, och redan på torsdag (i tryggt sällskap) skall jag ut och visa upp den vackra och underbara dam som huserar inom mig. Jag skall inte gå för fort fram med detta, men nu när jag äntligen lyckats ventilera mina känslor för de närmaste så vill jag rida på den lilla vågen som letat sig fram inom mig.
HEJA MIG, liksom.
Och förresten, jag och Jonny väntar vårat första barn, det är en liten flicka som kommer att döpas till Sally..
Har äntligen lyckats förklara för omvärlden vad som är fel, och varför jag är i den situation jag är i idag och det känns otroligt bra att slippa bära detta ensam. Idag har jag försökt att stå emot det där som dagligen dyker upp i min kropp och jag har lyckats ganska bra. Dessa dagar brukar resultera i en positiv avslutning på kvällen, så även denna. Jag ställde mig frågan om varför jag blivit så pass skygg som jag är idag och kommer nog inte fram till något annat än att det bara blir svårare ju längre man stannar hemma i tryggheten.
Jag har därför bestämt mig för att ändra på detta, och redan på torsdag (i tryggt sällskap) skall jag ut och visa upp den vackra och underbara dam som huserar inom mig. Jag skall inte gå för fort fram med detta, men nu när jag äntligen lyckats ventilera mina känslor för de närmaste så vill jag rida på den lilla vågen som letat sig fram inom mig.
HEJA MIG, liksom.
Och förresten, jag och Jonny väntar vårat första barn, det är en liten flicka som kommer att döpas till Sally..
*Pausbild*
*Pausbild*
...Nej, det är lugnt allesammans. Hah, innan jag skulle skaffa mig ett riktigt barn!
PS. Ni ser hur snygg jag är ovan, utklädd till Grynet från "Grynets Show".
Ja, när andra skaffar barn så rastar Josefine katten!
När jag för en stund sedan målade färdigt ena väggen så kom Doris springandes upp till mig. Hon hade sin nyinköpta sele på sig och jag beslutade mig för att ta med henne på en kort första promenad, och det var väl sisådär uppskattat av henne. Först klamrade hon sig fast med näbbar och klor, ja, eller åtminstone med sina klor i min axel för att undvika den kalla vita massan som fanns ute på marken. När hon lugnat sig fick hon hoppa ner på marken och hon ville gå in direkt. Jag tog därför upp henne på axeln och gick med henne ett varv runt huset.
Det här, är ungefär lika roligt som när vänners barn lär sig att krypa/stå/gå. Underbart!
Det här, är ungefär lika roligt som när vänners barn lär sig att krypa/stå/gå. Underbart!
Jag skall skaffa barn!
Och det är det här barnet nedan jag skall kidnappa!
Är inte den här skapelsen den vackraste på jorden?
Här är en mindre bild på den förstfödde och de lyckliga föräldrarna!
GRATTIS!
Hanna, den förstfödde var fruktansvärt söt men Alma är i en klass för sig.
Du får ursäkta min förälskelse för Alma och hålla hårt i henne för inom kort kommer jag att stjäla henne ifrån dig!
Du får ursäkta min förälskelse för Alma och hålla hårt i henne för inom kort kommer jag att stjäla henne ifrån dig!
Här är en mindre bild på den förstfödde och de lyckliga föräldrarna!
GRATTIS!
