När jag för en stund sedan målade färdigt ena väggen så kom Doris springandes upp till mig. Hon hade sin nyinköpta sele på sig och jag beslutade mig för att ta med henne på en kort första promenad, och det var väl sisådär uppskattat av henne. Först klamrade hon sig fast med näbbar och klor, ja, eller åtminstone med sina klor i min axel för att undvika den kalla vita massan som fanns ute på marken. När hon lugnat sig fick hon hoppa ner på marken och hon ville gå in direkt. Jag tog därför upp henne på axeln och gick med henne ett varv runt huset.

Det här, är ungefär lika roligt som när vänners barn lär sig att krypa/stå/gå. Underbart!