Träning med Maggan Bäckström

Hemma efter en mycket lärorik dag på Näset tillsammans med Maggan Bäckström och ett gäng härliga tjejer i åldrarna 10 till 24 (jag var ganska så ensam 20+are). Måste bara älska Maggan när hon på ett lugnt sätt inte gör så stor affär av saker och ting. Lugn och fin, hälsofil som min gamle stofil brukar säga. Eller när hon peppar och säger saker som; Jag ska lära dig hoppa den här hästen! Och hur hon inspirerar till att hoppa vidare om det kommer ett eventuellt litet bakslag.

Jag fick i alla fall mycket beröm för min sits idag, åtminstone efter att spänningarna i kroppen släppt lite och jag flyttade upp blicken. Kändes mycket roligt att vara med och träna för henne, gav mig otroligt mycket på de här två passen. Måste skynda mig lite, ska göra mig i ordning och åka till skiftfesten som pågår uppe i Stormyra, ska dricka en cola och unna mig en glass med två kulor ägglikör dagen till ära.

Hej och hååå!

Ensam är s.... vag?

Suck. Hur är det möjligt att mitt knä gav upp dagen efter att jag betalat in avgiften till Näsets hoppkurs 8-10/8 för Maggan Bäckström? Jo, heter man Josefine Larsson, har otur, dåliga knän och är fet så är risken överhängande att det blir så. Nu ska jag inte vara neggo, mitt knä är något bättre efter att ha intensivbehandlats med diklofenak, paracetamol, värmande liniment och knästöd dygnet runt så har det sakta men säkert återhämtat sig. Det är inte helt bra, men det är inte för dåligt för att jag inte ska kunna vara med på kursen. Wiho!

Nu har dock nästa problem börjat infinna sig, nämligen det att jag som är fegast i stan och den mest osäkra människa som gått i ett par ridskor ska åka bort i tre hela dagar. Alldeles själv och försöka umgås med människor jag inte känner. Förvisso är det bra träning och jag hoppas att jag klarar av det utan större problem, men det känns oerhört läskigt. Huh. Ska dock ta med mig min dator och lite skoluppgifter som jag kan sysselsätta mig med när det blir för mycket.

Jag känner dock att Maggan är den positiva fläkt jag behöver. Kanske har jag en övertro på att hon ska kunna hjälpa mig till stordåd, men 5-6 pass på tre dagar kan vara precis det jag behöver för att tro på mig själv.

Håll tummarna på att mitt knä håller sig igenom alla tre dagar!

Arbetspass på måndagskvällen

Ikväll var jag på en topp av mitt konstiga mentala humör och det visade sig i ridningen. Blomman fick jobba på riktigt bra på ridplanen, jag ställde och böjde, red på åttvolt och flyttade mycket för skänkeln. Det var en fin kväll att jobba på och det kändes så skönt att jag kände att jag faktiskt kan rida jag också. Det blir väldigt irriterande att ibland känna att jag är världens sämsta idiot, men ikväll så tycker jag nog att jag inte är så kass på att rida ändå. Det går i vågor så det är lika bra att suga åt sig när det finns tillfälle.

I morgon planerar jag att fortsätta lite med arbetet och detta i form av markarbete, har inte bestämt riktigt vad jag ska satsa på ännu men det blir väl någon form av gymnastik även då. Kanske ett par tre studs, några travbommar och fortsätta att rida loss henne på ungefär samma sätt som jag gjorde idag. Det blev inte så mycket galopparbete ikväll, men det kändes inte som att det gjorde något när jag fick henne så pass följsam som hon var. Start och stop fungerade bra, inte perfekt, men helt ok med tanke på att det var ett tag sedan vi jobbade riktigt på ridplanen.

Skulle verkligen behöva jobba upp rumpan på henne... Någon som har något tips på en fin övning att göra detta på? Nu brukar förvisso inte så många av er få läsare bry er om att kommentera särskilt ofta och jag kunde förstås googla för att hitta något bra - But, let's give it a shot. 

RSS 2.0