Saknar världens bästa Hanna! Dumt att bo i Nyköping!

Så länge jag inte fastnar i snön eller kör i diket på grund av allt yrväder så är jag glad att jag är hästägare. I morse for jag till stallet relativt tidigt, var så klart tvungen att skotta i morse, igen, så klockan 06.00 klev jag upp ur sängen. Såg sedan att jag kommer att träna för Eva jämna veckor och det innebär att det är träning för mig och Moro i morgon, skoj! Red ut en sväng innan jag var tvungen att åka hem och byta om, tanken var att jag skulle tvinga med mig Överste Morr till GA-kyrkan i stan. Har en uppgift som ska vara klar senast på söndag men vid trafikljuset ringde jag och sa att vi skulle skippa kyrkan idag, tar det på lördag istället.

Vi styrde vår kos mot Birsta och Hööks, handlade allt som jag inte skulle handla för födelsedagspresentkorten, men jag var tvungen att köpa ett snyggt schabrak till hoppträningen. Det var mycket snyggare i verkligheten, typ galet snyggt:



Funderade även på att införskaffa ett par säkerhetsstigbyglar om, utifall att jag tänker fortsätta att ramla av i framtiden. Då kan det ju vara ganska skönt att ha en stigbygel som utlöses så att man inte riskerar att fastna och släpas med en eventuellt galopperande häst. Finns dessutom stigbyglar som ska vara extra skonsam mot knän och höfter, och mina knän är ju som ni vet, inte de stabilaste i kommunen.

Nu ska jag läsa på lite om den nya psykiatrin, får se om jag förstår mig på det.

Gud, jag är så mätt nu.. Lagade Flygande Jacob och åt tillsammans med bandpasta och det var SÅ gott! Måste lägga på ett kol nu, har  upptäckt att jag missat att jag har två uppgifter kvar i psykologikursen, inte en som jag trott i över en veckas tid nu. Smart, ärthjärna! Ska läsa och plugga på nu alldeles snart, i morgon har jag ytterligare en fullbokad dag och jag vet ärligt talat inte hur jag ska hinna med det här.

Har pratat med Eva H nu om träning och jag har bekräftat mitt intresse för ridning för henne i grupp varannan vecka, till att börja med. Vet inte hur det ser ut ekonomiskt helt och för att börja lite lätt tror både jag och Eva att det är ett bra upplägg! Kommer i sådant fall att rida med ekipage som är mer på min och Moros nivå och det tycker jag känns bra. Eva känner ju mig och jag känner henne och för att inte sätta ribban så jäkla högt på en gång så tycker jag att det här är perfekt. Fick ingen plats för Marianne Bäckström och jag känner att jag inte riktigt vill vänta på att eventuellt få ett samtal om att det är någon som lämnat återbud. Därför kan jag träna för Eva, får tid att känna mig för och kanske vara med för Marianne någon gång om det finns plats och att det passar. Evas träningar ligger för närvarande också på fredagar, så det blir till att samsas.

*~~*~~*~~*~~*

I morgon kommer överste Morr hit, vi ska ha filmkväll och titta på New Moon tillsammans! ♥

Var in på ridstadion med förhoppningar om någon trevlig träning att titta på en stund innan jag for hem för kvällen. Jonny hade ett par bandvänner på besök för att diskutera deras "framtid" och då tyckte inte jag att det kändes som någon idé att åka hem. Gick upp på läktaren i A-manegen och på marken låg några travbommar med fem ekipage som red med ansträngd min i ansiktet. Jag tänker inte göra en bedömning av vilken nivå gruppen låg på, för det tycker jag inte att jag kan och jag vill dessutom inte låta som en besserwiesser för det är jag absolut inte. Jag blev dock förvånad över hur ridläraren oengagerat satt i ett hörn och berömde det ena med det tredje trots att samtliga ekipage red på i princip helt långa tyglar i alla gångarter.

Jag vet som sagt inte nivån på gruppen och det kanske var bra i deras perspektiv, jag vet själv hur svårt det är för jag kämpar själv med långa tyglar och diverse annat. Rider man dock för instruktör kan man ju hoppas på att man får tillsägelse för en sådan grej, eller snarare att man ska försöka tänka på det. Ni som brukar undervisa, hur gör ni när ni har en grupp ryttare som rider? Rutinerade som mindre rutinerade? Man måste kanske ha tänket att man berömmer de mindre rutinerade ryttarna och inte ger dem anledning att se ner på sig själv och sin ridning? Jag tror dock att jag skulle vilja veta då och då vad jag kan tänka på för att förbättra min ridning, inte bara höra att allt är bra, frid och fröjd liksom. 

*~~*~~*~~*~~*~~*


Såg sedan en ponnymamma som har en tävlande dotter inom hoppning, tänkte kanske att det var ponnyhoppning på gång i b-manegen så jag begav mig genast dit. Möttes dock av ett gäng tjejer som precis börjat att galoppera i sin grupp och det var en mycket trevlig syn. Leendet på läpparna hos de som galopperade helt själv var stort och brett, och en tjej var så liten och nätt att hon studsade upp med rumpan helt i otakt med ponnyn.. Det påminde mig lite om min första galopptur, på en liten b-ponny som hette Musse. Nåväl.. ridläraren som höll i lektionen var så himla gullig med barnen, sprang med dem som inte vågade galoppera själv. 

Efter det for jag hem.  

Som svar på frågan på vart jag vill resa nu snart så kan jag lätt tänka mig en tripp till Göteborg och se deras Horse show, boende på lyxhotell med frukost och fri tillgång till mini-baren vore inte helt fel. Sen åker vi direkt från Göteborg till Gran Canaria och lapar lite sol i en vecka för att sedan återvända hem till Sundsvall igen. Vad tror du om det Morr? Ta lånet på S|E|B och bjud, bjud mig! Har väntat länge nog nu och du anar inte vilken reseränta det blir ju mer du drar ut på resan du lovat mig sedan länge..


*~~*~~*~~*~~*


Idag har jag ridit, pluggat, ätit middag, pluggat och insett att min älskade prins tappade vänster sko fram under ridturen idag. Som tur är så får jag hjälp redan i morgon kväll då jag även passar på att sko om honom helt, lika bra det när det ändå bara är ett par veckor kvar till nästa skoning. Eller ja, men det spelar ingen roll för han kan lika gärna behöva titta till fötterna redan nu. Det ser inte heller ut som att det blir någon träning för Marianne Bäckström för mig, tydligen var det någon annan som gick före mig och det förstod jag inte. Kanske var det så att jag inte lade min röst på Marianne när man fick önska sig tränare, missade det då i och med att jag trodde att man var tvungen att hoppa minst 1,20 och vara rutinerad till tusen.

Men, det kommer fler tåg, förhoppningsvis inom kort då jag känner att det skulle vara roligt att komma igång. Problemet är bara att jag inte vet hur vår ekonomi ser ut i framtiden, bara hålla tummarna på att den håller! Nu blir det film och mys med gubben. I morgon utsläpp av hästarna!

Tänk vad mycket bilderna kan återberätta!

Jag har passat på att lägga ner lite måltid på trapprojektet jag hållit på med i snart två års tid nu. Hade en sådan bra bild i huvudet när vi (jag) planerade det där, bajsbrun nyans, vilken hit! Men vi säger chokladbrunt för min skull så jag slipper gå runt med ångest över det också.

*~~*~~*~~*~~*

Har lämnat in en uppgift i b-kursen för psykologi, hoppas verkligen inte att min lärare av någon anledning hittar hit, men ibland förstår jag verkligen inte ibland varför jag får högsta betyg på kurser och arbeten jag genomför. Känns som att jag ofta bara fattar halvsju, samt att det tar så lång tid att genomföra ett arbete. Fast å andra sidan, utan tiden jag lägger ned för fördjupningen skulle jag inte ha fått de betyg jag fått heller. Får se vad läraren tycker om mina två inlämnade uppgifter hittills, skulle sitta fint att få ett till MVG men någonstans betvivlar jag det. 

Hade utsläpp av hästarna idag, red sedan ut och galopperade med Moro i skoterspåret, vilket vi båda uppskattade.  

*Utan mjölk, så det är ingen hetvägg, snarare en gigantisk semla i orginalförpackning. MUMS! 



Jag tror nog att gymmet skulle behöva besökas i morgon ändå.. Meen, vi får se vad jag hinner bestämma mig för.

Mina öron blev förfrusna igår under kvällsritten, red ungefär i en halvtimme och travade Moro efter vägkanten. Efter ett tag kändes det som att mina öron höll på att frysa sönder men jag ignorerade känslan. Ingen har väl dött av köldskador? Ehh.. nej, min rationella förmåga var inte i topptrim där men jag överlever åtminstone. Är riktigt känslig för beröring och det är rött och en aningen svullet. Enligt sjukvårdsupplysningen ska jag avvakta, och behandla med alvedon som smärtstillande och är det samma läge i morgon eller värre skulle samtal till öronmottagningen ske. 

Fortsättningsvis fick jag order om att alltid skydda öronen eftersom de nu kommer att vara extra känslig. 

*~~*~~*~~*~~*


Ska ut och rida idag med Sessan och eventuellt Maria, solen är på väg upp och det vankas friskt och vackert väder idag igen. Var ut en kort stund igår och åkte pulka med Nea, eller jag åkte bob och hon pulka och det gick fort. Jonny var med och filmade, hoppas på att han kan lägga in det på datorn och att formatet är kompatibelt så att jag kan lägga upp det här på bloggen. Det såg riktigt jäkla roligt ut när jag satt där på den minimala bobben och skrek i högan skyn, jag och Nea åkte tillsammans på bobben och vi kraschade några gånger så att styrskidan gick av till och med. Tror det blev lite för mycket vikt på den stackars bobben.

I eftermiddags var det hoppträning för Maja Heed, jag deltog ej men min vapendragare Sessan var med på Lillian samt även ett par andra som jag känner. Hade ansvaret över digitalkameran och vattenflaskan, förhoppningsvis kan jag dela med mig av någon videosnutt under morgondagen. Var övertygad om att Heed hade mikrofonen påkopplad, men det visade sig att hennes pipa har det där naturligt i sig, ett måste som tränare inom ridsporten antar jag..

Träningen då?

Jo, jag blev väldigt förtjust i Majas undervisning från läktarplats och jag tycker att det var ett bra upplägg. Till och med så att jag själv skulle kunna ha varit med. Det var inga monsterhöjder utan snarare ett grundligt markarbete som byggde upp träningen som avslutades med en liten sammansatt banhoppning på två olika höjder. Förvisso tyckte jag att det var högt ändå, men inte så högt att jag inte skulle ha tvärvägrat att testa. Är övertygad om att Moro skulle ha tyckt det varit roligt att vara med, han blev alldeles galen när Lillian och Karl lämnade stallet utan honom för en gångs skull. Han är ju van att göra dem sällskap och redan efter en dags vila blir han lite av ett monster eftersom han blir extra pillrig.

Det var lite studs, några oxrar och ett par plank uppställd men ni ska inte tro att det såg exakt ut som i gruppen före. Nej, hon anpassade träningen till den nya gruppen och flyttade om något. Det allra värsta ur min synvinkel var den övning som byggdes upp på medellinjen i och med att det blev så långt. Travbom in ett kryss, några galoppsprång till en oxer och ytterligare några till tre studs avslutningsvis. För mig som är så fruktansvärt koncentrerad på det första hindret skulle glömma bort resten, tror jag, åtminstone till en början. Den övningen byggdes som sagt upp eftersom och den inleddes med travbom och kryss, avbrott till trav och över cavalettibommar. Man bröt ut från medellinjen och gjorde övningen en eller ett par gånger till och senare lades det upp till en oxer, avbrott till trav och så vidare.


Väldigt trevlig träning i vilket fall som helst. Om jag skulle ha varit med, hade det inte varit svårare än så att jag kunnat sagt stop om det blev för mycket för mig. Träningen innehöll så mycket nyttigt ändå och det gjordes ingen skillnad på ekipage och ekipage.

FEM "Larssons" av fem möjliga!

Check!

Moro in action

År 2010, en början på ett fantastiskt år? Förhoppningsvis kommer min ridning att utvecklas ännu lite mer det här året. Förra året vid den här tiden var jag bara förtvivlad och hysteriskt ledsen över att jag köpt Moro, han var en idiothäst som jag aldrig skulle komma överrens med. Och oj, vad jag ångrade mitt köp!

Vi vet ju alla hur det slutade, att Sessan klev in i mitt liv och hjälpte mig att komma tillrätta. Var väldigt osäker på henne till en början, kände bara henne till namnet och trots att hon flera gånger erbjudit sig att hjälpa mig så drog jag ut på det länge och väl. Jag kanske inte ville visa att jag var en riktig mespropp till ägare med en häst som körde över mig totalt? Sen, när jag slutligen bestämde mig på riktigt för att sälja Moro tänkte jag att jag inte hade något att förlora på att ta hjälp av Sessan för att öka intresset. Jag hade skrittat, travat och galopperat lite lätt och oregelbundet så i någon form var han inte.

Tur att jag bestämde mig för att sälja honom, för annars hade han aldrig varit kvar idag. Det känns så skönt att åka till stallet och känna kärlek, det har jag verkligen saknat. Han är en riktigt irriterande illbatting då och då, men han är också världens myspropp som jag inte vill leva utan.

Det Nya året skall präglas med glädjande stunder!