Brev till verkligheten.

Hur kommer det sig att jag alltid får nördar efter mig?


Jag skulle tro att jag tillhör den skaran som folk, och killar som inte passar mina normer i all synnerlighet, ser mig som den tjej som de kanske har en chans på. Kanske. Jag är ganska alldaglig, varken snygg eller ful så det blir väl lätt så. Ytligt, tyvärr...


Idag försökte jag övervinna den här känslan, den känslan som får mig att hela tiden tänka ytligt. Särskilt om killar. Och jag har egentligen ingen rätt att vara såhär.. Men tyvärr, inget illa ment, men jag blir obekväm i den situtationen att jag alltid ska behöva få stå ut med dessa killar som man kan likna vid Goofy.

Världen är ytlig, egentligen borde jag ta och göra något åt mitt utseende bara därför.
Jag själv är ju ytlig, men med vilken rätt? 

Fast jag orkar inte, inte riktigt än. Men snart...

Jag är less på att vara ytlig, jag är less på att få en massa nördar hängandes i hasorna...

Seriöst, men ändå oseriöst.

Over and out.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0