Under den senaste veckan har mitt liv tagit en ofattbar vändning, och jag kan bara hoppas på att det håller i sig lite längre än andra gånger jag har känt så här. Ett möte tillsammans med mentor och kurator skedde under måndag v. 13 och där bestämdes ett och ett annat som fick mig att lämna rummet med ett stort leende på läpparna. Ända fram till fredag tog jag mig igenom vardagen med lättsamma steg, då kom bakslaget. Av vilken anledning vet jag inte, kanske var det tanken på att vistas i samma rum som en massa lyckliga människor som är totalt ovetandes om hur det är att vakna upp varje morgon utan att veta om man ska klara sig igenom dagen levande.. Eller, så var det helt enkelt något annat..

Viktiga beslut fattades, och ett av dem tog jag därför att jag vill ge den här möjligheten en chans. Att säga upp sig från ett jobb där man trivs alldeles förträffligt, tillsammans med arbetskamrater och med uppgiften, har varit ett väldigt svårt beslut. "Mardrömmar" har gått igenom mitt huvud under sömnens gång och i morse när jag vaknade var det riktigt jobbigt fysiskt eftersom jag hade "gråtit" mig igenom drömmen. Hemskt, och oroligt.


Om Black Josefine.

Nu måste jag försöka att leva mitt liv som jag gjorde förr.



Kan du inte byta ut ditt namn så byt planet, du kan bli en stjärna som dom aldrig kan ta ner.
Tänk att hänga högst där uppe, titta ner på folk å le..

En lycklig människa vet aldrig om på vem han slår, han vet att spegeln är den bästa vän han nånsin får..