Jag slår mig alltid när jag faller.

För vissa människor på planeten Tellus är vardagen endast ett stort grått hål där inget slut kan hittas. De har lärt sig att leva sig igenom dessa dagar, om än med sorg i sitt hjärta. Andra försöker finna en mening med livet medans resten har haft turen att finna lyckan.

Motivationen är som bortblåst och ingenting hjälper dem att hitta tillbaka till den. De kan räkna upp två handfulla händelser eller materiella ting som kanske skulle kunna göra dem lycklig och finna motivationen, fast att de egentligen vet att det är ohjälpligt.

Vad är meningen med det jordliga livet?

Det finns inte mycket att hurra för när det inte finns något mål att sikta på, och om målet finns och det ändå känns hopplöst, vad gör man då? Vissa lever vidare i det gråa hålet som aldrig når ett slut och accepterar det på något sätt. Personligen sätter jag mig ner och mår ännu sämre över att inte veta vilken mening livet har och vad jag kan göra åt det..

Jag har prövat allt. Och det finns ingen mening.

En del faller vackert, en del faller hårt. En del faller alltid, alltid ner i hål.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0