Josefine Strindlund och kärlek hör inte ihop med varandra, inte i denna värld.. Flera år har passerat och jag blir aldrig riktigt förälskad i någon. Fjolårets sommarflört var inte mer än en sommarflört och även om jag blev ledsen över det abrupta slutet så var det ändå ingen riktigt förälskelse. Det var bara tanken på hur en sådan pass vacker herre med ett djup inombords kunde tycka om en sådan som mig..

Nu har jag hittat en vacker människa, inte bara på utsidan, utan insidan också.. Oerhört vacker och underbar. Men något vackert, kommer jag inte att få uppleva tillsammans med den här herren. Det är så typiskt, för nu kommer jag att haka upp mig på "Gustav" en lång tid framöver. Hans leende kan inte överträffas, de underbara ögonen och hans lekfullhet. Kommer det någonsin dyka upp en chans med en kille som han, igen?

Allt jag önskar, har någon annan. Kärlek åt er båda..

Förälskad, helt i onödan. Jag förstår inte varför jag är så fullkomligt skadad när det gäller känslor. Och att det alltid går åt skogen. Hoppas han lider av att se hur en sådan bra tjej som jag, bara går honom förbi.. Men normalt, är det väl endast den ena parten som lider mest.

JAG, lider.. Och kan inte uttrycka mig längre.

_{Helt galen, galen i dig, i ditt himmelska leende och ditt skratt..
Helt galen, galen i dig.. Ja att vara förälskad, det måste kännas såhär!}