Massa människor säger hej´, jag kan bara namnet på en del.
Jag säger hej tillbaks och jag låtsas att jag vet, folk jag inte sett sen nån gång när vi va punk
Men jag är glad att se att dom lever och, tiden stannar en sekund..

Jag kan inte med ord beskriva hur bra Joakim Thåström är, och en del ur hans text söndagmåndagsång här ovan gör egentligen inte dig mycket klokare. Inte om du lyssnar på honom mycket och ofta, då vet du vad jag pratar om. Att höra honom live är orgasm för själen, och passar man sig inte ramlar man ihop i en hög mitt i folkmassan. Aldrig tidigare har jag upplevt något liknande som när den här hesa whiskeyrösten ljuder ut ur högtalarna eller som när den upplevs i hans närvaro.

Jag borde egentligen vara glad efter vad jag har fått uppleva den senaste veckan;  Robbie Williams på Ullevi och Thåström på Stora scenen på årets Gatufest i Sundsvall, men det är något som får mig att se dystert på livet igen och även om jag skrattar och ler precis som vanligt, så är det bara jobbigt att ta sig igenom vardagen igen.

Orkar inte att gå igenom det här, igen. Orkar inte.