Jag slits mellan hopp och förtvivlan den ena dagen efter den andra och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Gårdagens känsla som gjorde mig galet lycklig och glad har idag blivit till den raka motsatsen.. Att man låter någon påverka ens inre känslor så otroligt negativt kan inte alls vara bra för själen överhuvud taget. Jag vill forsätta känna den här känslan som får mig att sväva på moln och som gör att orden som kommer från mina läppar enbart är positiva och kärleksfulla.

Även om det är en låtsaskänsla inom mig så vill jag hellre att den är i övertag istället för den här jobbiga känslan som för tillfället hänger som en tung kedja runt min hals. Jag kan dessutom inte låta det här fortgå eftersom den psykiska hälsan än så länge är väldigt instabil och inte klarar av annat än egosim. Att då behöva fundera över det här gör det inte bättre.

Jag känner mig starkare och vackrare än tidigare, det gäller bara att förmedla det till andra runt omkring mig. Jag förtjänar verkligen det bästa och tänker inte nöja mig med mindre.