Nu kan jag snart inte hålla det jag en gång lovade en av mina bästa vänner. Upprepade gånger har jag försäkrat denne om att jag tar hand om mig själv, och att jag klarar av att jobba som jag hittills gjort. Jag har förvisso inte jobbat mer än någon annan, men allt det här är nytt för mig och jag lämnar inte jobbet när jag stängt porten till det. Det maler på i mitt huvud om siffror, surfittor till kunder och allt som jag kanske har gjort fel. Allt som jag har gjort fel ska vi inte ens tala om... Jag slappnar aldrig av, inte ens när jag sover, för under den tiden så drömmer jag hemska drömmar om saker jag beskrev tidigare.

Men för den sakens skull betyder det inte att jag inte tycker om att jobba. Jag älskar det, och skulle verkligen kunna jobba mer än jag gjorde om jag bara hade lite mer erfarenhet. Hade jag varit tvungen att jobba på samma sätt på HL i början så hade jag förmodligen slutat innan första månadens slut. Många av oss vet ju hur det slutade i alla fall. Jag jobbar fortfarande extra där, och i slutet av sommaren bodde jag på HL. 14 dagar under totalt 16 jobbade jag, 12 h av 24 h möjliga. Och innan det inte heller särskilt mycket ledig tid, för jag jobbade verkligen jämt och ständigt.

Men ikväll bröt jag verkligen ihop.. Efter att jag hade räknat kassan och jag började fundera över att jag lovat att jag skulle börja en timme tidigare i morgon trots det jag känt under dagen fick mig verkligen att brista, men öhhh? 1 timme, snälla, vad är det egentligen? Som tur är så är jag ledig i helgen och hinner pusta ut. Dessutom har jag (oftast) en kär mor som tycker synd om mig, som lovade mig att byta lite i morgon så att det inte blir samma sak igen.

Trots allt vill jag hellre detta än plugg som får mig att känna så här, 24/7/365, och det är ingenting jag överdriver. Det är bara ren fakta. Och just nu känner jag mig bara så utpumpad, att det förmodligen undermedvetet låter som om att min arbetsgivare är världens martyr. Och så är fallet verkligen inte, för i grund och botten så är det jag själv som vill jobba för att jag tycker om det.  

Och till sist en gammal goding som beskriver den känsla som infunnit sig under dagen:



Tack för att ni lyssnade..