Goda nyheter, det är ingen som har ringt nödslakt, så jag lever fortfarande.. Nu kan ni andas ut.

Snoret rinner, knäet värker och håret ser ut som fan. Idag har jag legat ute och solat för första gången på riktigt i år. Jag låg inte mer än en timme men liiiite färg har jag ändock lyckats dragit åt min kritvita kropp. Min plan är att jag åtminstone ska vara beige i kroppen innan sommarens slut och inte kritvit som i fjol, då jag bländade alla inklusive mig själv då jag i slutet av augusti äntligen hade tid att lägga mig ner för att lapa lite sol.

Nåja, idag har vi städat och jag är ganska nöjd. Nu är det inte grus på golvet och jag har till och med fått Värmland att torka av köksskåpen. Jag skulle vilja påstå att hon ångrar sig så här i efterhand för att tjata med mig på det här, eftersom jag inte nöjer mig med att man gör allting halvgjort. Men hon är ganska bra, min värmland, även om jag är ofantligt elak mot henne hela tiden så står hon ut med mig.

Jag måste helt enkelt se om hon klarar testet, och hittills ligger hon bra till.