Nä, vad kan jag vänta mig?

Det står stilla i mitt huvud, och jag är övertygad om att jag lider av något svårare en invaliditet. Jag kan inte blogga som jag vill, och funderar starkt på att ta upp detta med min terapeut som ett extra handikap i min vardag. Som jag känner just nu, så kan det vardaliga livet ta och stoppas upp någonstans där solen inte lyser.

Det är på valfritt ställe, men det är inte särskillt rumsrent på den plats jag syftar på.



Jag är ändå positiv.


HEJA GEORGE O´MALLEY!