Däremot önskar jag att jag fick en dag till med Gurkan, en av de bästa vänner jag någonsin har haft.





Jag vet inte om det är många som förstår känslan av kärleken till en häst, som egentligen inte är en häst utan en vän, om de själva inte har upplevt den kärleken. Det behöver nödvändigtvis inte betyda att det just måste behöva vara en häst, det kan vara en katt, en hund, en ko eller kanske till och med en anka. Det har liksom ingen betydelse, för den som inte haft den här kärleken vet inte vad det handlar om.

Om jag fick en dag till tillsammans med Gurkan...

Ja, om jag fick en dag till tillsammans med henne så skulle jag göra det vi båda ansåg vara det bästa som fanns! Vi skulle börja dagen med att äta frukost tillsammans, Gurkan skulle få betfor, varm kli och ett halvt kilo kraft groov som hon älskade. Själv skulle jag sätta mig i ett hörn och titta på henne och bli alldeles varm av hennes glittrande ögon, för faktiskt, hon hade de mest glittrande ögonen en häst någonsin kan ha när det vankads mat. Vi skulle fortsätta dagen med att göra oss i ordning och rida ut en sväng, skritta, trava och på samma vanliga ställen komma fram i flygande galopp. Jag skulle antagligen skratta av förtjusning och Gurkan skulle flåsa av upphetsning, det bästa hon visste var att dundra fram i galopp. Ungefär som på den tiden hon var aktiv i trav och tog bettet och bara gav allt, fast i fel gångart. Förstås.

Jag blir alldeles lycklig i mina fantasier om denna dag, det skulle vara så otroligt roligt att åter få känna hennes kärlek och närvaro. I vilket fall som helst så skulle vi skritta tillbaka hem i hennes svajande takt, hennes gångstil utmärkte henne så att ingen kunde missa att det var hon. Hon hade en liten och nätt rumpa och en stor mage som gungade fram och tillbaka, hon taktade med frambenen och var alltid på hugget. Låt säga att den här dagen är en sommardag, hon skulle släppas på knallgrönt sommarbete och hon skulle antagligen galoppera ner till de andra. Senare mor eftermiddagen skulle jag gå till hagen, vissla på henne på det sätt som fick henne att förstå att det var jag. 

Visssseell, vissellviseellviiiissell. Liksom. Det fick henne att lyfta på huvudet och rikta öronen mot mitt håll, svara och sätta av i full galopp mot mig. Det spelade ingen roll i vilken situation det var, hon lyssnade alltid till min och hennes rop på henne. Väl framme börjar hon att leta igenom mina händer och när godiset var slut där sökte hon igenom mina fickor, precis som en liten hund. Helt underbar!

Vi skulle gå in i boxen, jag skulle hoppa upp på hennes rygg medan hon åt sitt hö i lugn och ro.. Vi skulle tillbringa tiden tillsammans och visa våran kärlek till varandra på det sätt som var typiskt för oss. När hon ville något brummade hon som en björn och när hon vill gosa lade hon hennes stora huvud på axeln och ville att jag skulle hålla armarna runt henne. Detta skulle vi göra tillsammans tills att tiden tog slut, inga ledsna ögon och absolut inga tårar skulle avsluta dagen. Jag skulle ge henne kvällsmaten, med extra mycket godis i pussa henne på mulen, krama hennes hals och gå till utgången och släcka i stallet.

Innan dörrarna stängs skulle jag ropa godnatt och säga att vi ses i morgon. Precis som en dag som alla andra.