Snart tror jag att min lärare får ta och ge mig ett IG i en uppgift så att hon tar ner mig på jorden igen..

Mvg, igen! Det känns så fruktansvärt roligt med studier igen, hoppas att det kan fortsätta i framtiden också! Jag är mer avslappnad och trivs med livet igen, efter att ha gått sjukskriven i över ett år så känner jag att jag nu är på språng framåt. Det är en tid med blandade känslor, men idag säger jag med gott samvete att det är bland det bästa någon gjort för mig. Att få tid över för mig själv, att lägga energi där den bäst behövs och att verkligen få fokusera på att bli en del av samhället igen. Jag ser inte längre att jag måste jobba för att leva, jag jobbar för att bidra samt att stå på egna ben. 

Nu jobbar jag visserligen inte, men det är den känslan jag får inombords och det är en känsla som gör livet ljust. Jag är övertygad om att livet inte kommer att gå i en rak framgång fram till att jag ligger på dödsbädden, men jag har den kunskapen om mig själv att jag vet hur jag skall gå tillväga för att komma förbi de där hindren som ibland kan dyka upp. Och det är inte bara att "bita ihop, och komma igen", det ligger så mycket annat i hela den där proceduren, när vi verkligen befinner oss i en svart avgrund dit ingen annan ser. Och är det inte ett så djupt hål, då gäller det att fokusera på det positiva, att ta det lugnt och vila bort känslan. 

Ähh, förfan.. Vem bryr sig om att jag har funnit ett liv efter så många år mer än mina närmaste och jag själv? Jag är glad över att jag lever och jag hoppas att jag i framtiden kan ha det tålamodet att hjälpa andra i samma situation. Sen, vill jag bara förbereda på att det antagligen kommer några dystra bloggar fram mot vintern då det är annat som kommer att dras upp igen. Men beakta, det är något som skall bli ett avslutat kapitel i mitt liv och jag ser fram emot nästa!

Adiós.