När jag var yngre handlade mitt liv till stor del om hockey och Timrå IK. HZ var den stora favoriten fram tills att han blev känd och synad in i minsta detalj av alla nyvunna hockeyfjortisar efter steget upp. Länge planerade jag ett giftemål mellan mig och honom, jag skulle arbeta som advokat och han proffesionell hockeyspelare i Detroit. Åtminstone en av de planerna gick i uppfyllelse, Henrik Zetterberg signade Detroit och flög sin kos.. Själv blev jag kvar hemma med nya drömmar. Tänk vilka drömmar man hade när man var liten, eller när JAG var liten! Här är några bilder ur urvalet på HZ och mig:

                           

                                         

Första bilden är någon ispremiär med autografskrivning efteråt, andra bilden efter en match i ES någon gång och vidare har jag en bild på HZ när han var ny och 17 år gammal. Sista bilden är efter en vad jag tror mig minnas play off-match nere i Huddinge. Minns inte exakt hur det var och jag orkar inte googla mig efter det men det kan vara samma år som Timrå gick upp i ES. Jag minns i alla fall att det var strax före eller efter nyår..


Annars hade jag en evig förkärlek till finnar i laget, min första favorit var Pasi Petriläinen:


                                   

Och senare Juha Hautamaa som inte spelade många matcher innan han fick lägga av på grund av ryggen: 


                                  

Timo Peltomaa hade en vad jag tyckte då häftig bil med namnskylt som registreringsnummer. Min första bortamatch var i Örnsköldsvik mot Modo hockey i Kempehallen. Resultatet 10-5 till Modo. När jag, Andrea och Jimmy for till Jönköping med Anders hade vi konstruerat en banderoll av rosarutigt tyg med texten: "Rakastamme Suomalaisia mihiämme. Kimmo, Valeri, Toni och Tommi" - "Vi älskar våra finska killar!". Tomi var typ 2,5 meter lång och jag 1,65 kort. Resultater blev att jag bröt ut i skratt när han fick böja sig ner efter gapskratt av Myran som fotade. Hon påpekade att varken jag eller han skulle komma med på bild om vi stod som vi gjorde!

     

                                     Andra favoriter var förstås Cassel och Robban C:

                                      

                                    


Ibland fick jag för mig att jag hatade mina läppar, så därför gömde jag dem på kort tillsammans med en massa Brynäs-gubbar. Och det ständiga tjejgänget som for land och rike runt i en korridor på Ala skola:

  


Roligare än så här blir det inte, men visst är det roligt att skratta åt gamla tokigheter!?