Martyren fortsätter att jaga mig!

Ok, vem släppte lös satan och hans anhängare? Rid-Hitler och hans soldater? Kärt barn har många namn! Orättvisa namn. Men idag var det själva fan som lät mig inta "jockeytsits" i sadeln och galoppera varv på varv i evigheter, tills att jag föll huvudstupa framåt i sadeln och ner på halsen på polacken. Stackars bärplockare. Själv ville jag påpeka att det faktiskt lutade i den svängen och att det var därför som jag föll framåt. Och vilken reaktion möts jag av från mitten av paddocken? Ett rått och nöjt skratt om att jag minsann skulle se fältryttare i aktion, det här var ingenting så det var bara att kämpa vidare med detta. 

Jag var så trött så trött, men oj vad roligt jag hade. Det är så fruktansvärt trevligt att rida Moro och se sådan skillnad när jag gör rätt. Det är verkligen möjligt att jag rider så, och det får jag faktiskt tacke denna rid-Hitler för! Seriöst. Jag blir alldeles salig när jag tänker på vilken lyckoträff det var att låta henne hjälpa mig. Fast ibland känner jag mig väldigt hopplös när jag harvar runt och gör misstag på misstag. Men det tar sig, sa mordbrännaren.. och så vidare! 

Nu ska jag bara träna på att bli förbannad, säga ifrån och fortsätta att visualisera. Det kanske hjälper att visualisera när jag med bestämd basröst ryter till åt min ibland odrägliga häst som kör över mig? Ja, det går ju att testa i alla fall. Sen ska nog Värmland få agera övningsexemplar i helgen och berätta vad som låter bäst, skrämmande som bestämt. Då vet jag vilket läge jag i framtiden skall använda mig av! 



Hon tycker inte det minsta synd om mig. I en msn-konversation uttrycker hon sig så här: Jag tror det är bra för dig att ha en rid-Hitler!   Vidare undrar hon om rid-Hitler inte kan agera skol-Hitler också!? Det går inte vidare bra för min dam att vara vaken på skoltid! Men det var väl ingen skräll?    



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0