Jahapp... Är tvungen att blogga, trots att jag helt tappat stinget sedan Moro gick och blev döende i "halta-på-höger-benet"-sjukan (som inte är en döende sjukdom och som jag dessutom fått bekfräftat två gånger av vet. att det inte är något allvarligt), men jag tappade liksom helt suget att blogga där. Jag har inte alls varit mig själv och om jag är trött annars, så är det ingenting mot för hur jag varit nu. Har inte ens orkat att studera och tack vare det ligger jag mer efter än någonsin.

Har bara suttit och pratat utlandsresa med Övertse Morr (som för övrigt kommer hem idag; ÄNTLIGEN!). Vi planerar en resa tillsammans eftersom hon har fått för sig att hon blir rik när skattepengarna kommer, och skall bjuda mig som hon så stort lovat för ett antal år sedan. Fast då har jag ett problem till, pratade med Sessan om detta eftersom jag har en ögonsten hemma som jag inte vill lämna över till vem som helst. Sa dock att om Moro inte är bra, så vill jag inte åka bort..


"Varför då?"

- Ja, men tänk om han dör?

"Då kan du aldrig åka bort, you never know..."

- Men gud, det har du rätt i! 



Så nu, kan jag förstås aldrig åka bort, någonsin i hela mitt liv. Tragiskt.

Fast allvarligt, jag skulle kanske behöva ett break och åka bort med Översten, innan hon överger mig helt (ber förstås till gudarna att hon kommer in på det hon sökt så att hon blir tvungen att bo kvar här uppe). Dock så känner jag mig inte helt motiverad till att åka någonstans, och det... det är Josefine i ett nötskal! Vi får diskutera saken tillsammans, så är det bara.