Red Moro idag för första gången på tre veckor ganska precis, och det var med nöd och näppe som jag klarade mig igenom detta. I vanlig ordning glömmer jag bort att andas vid situationer där jag är nervös, men allt gick så bra, så bra. Igår var Cecilia ut och skodde om Moro, satte på "overrollers" istället för vanliga skor till honom, det är en sko som är något rundad och ska hjälpa till att få hoven att rulla över lite snabbare och bidra till att hov och senor (?) inte utsätts för lika stora påfrestningar som blir när man har den vanliga platta. Nåja, minns inte riktigt hur det var.

När hon verkade hittade hon något som skulle kunna ha varit en blödning i hoven (lamellranden) orsakad av yttre påverkan, ett rejält slag mot hinderbommen t ex. Och när vi spånade kring det så insåg jag att vi faktiskt hade haft en eller ett par träningar under hans trötta period när han slog i riktigt rejält med hovarna. Minns du Översten? Nu tänker jag inte ropa hej ännu, men jag tänker heller inte måla fan på väggen, vilket jag har lovat underbara Sessan att inte göra!

I vilket fall som helst så var Moro stel idag och en aningen seg, men han haltade inte och det bådar gott.