Är så stolt!

Åhh vad det är roligt att rida!!

Idag var det tänkt att vi fyra i elitgänget skulle träffas och rida tillsammans, två av dem bangade dock. Den ena på grund av hennes dåliga rygg och den andra på grund en pågående förkylning som gjorde att hon var tvungen att stanna  hemma inför jobb senare på eftermiddagen. Synd att de inte var med, för både jag och dressyrryttarrinnan bjöds på "Aha"-moments av olika slag och jag kände mig galet glad. Till en början kände jag mig väldigt uttittad av en person som satt på läktaren, hade lite svårt att fokusera då så jag red bara på framåt och försökte slå bort tankarna om den personens eventuella tankar om oss.

Galopperade igång och tycker att det gick relativt bra, fångade upp honom lite och plötsligt kände jag baken på honom. Han satte under sig riktigt fint och galoppen kom verkligen bakifrån, galopperade ut på spåret och vidare snett igenom ridhuset. Tyckte att det kändes så bra att jag tänkte att jag skulle prova mig på ett galoppombyte, och Moro tog den nästan direkt! Woho! Saktade av till trav och sedan skritt, när dressyrryttarrinnan också saktat av ropade jag: SÅG du? Han gjorde ett galoppombyte!!


Fick sedan lite hjälp med galoppen, tycker att det fungerade finfint i vänster varv, men i höger var det lite jobbigare. Däremot kände jag verkligen när det blev förändring och fick efter ridpasset en riktigt bra förklaring till hur och varför det blir som det blir ibland, och vad man kan försöka att ändra.

Det här är en dag då jag verkligen inser varför jag tycker det är så roligt med ridning och min älsklingspolack och prins! Framstegen!


Kommentarer
Bellezza

älskar din blogg riktigt bra :)

kom gärna in och börja läs min också:)

Kram

2010-02-08 @ 20:38:36
URL: http://bellezzaofsweden.blogg.se/
Gabbi

Roligt roligt :D Galoppombyten minsann. Skit i folk som sitter på läktaren och tycker. Vetabästare finns det gott om. Överallt och på alla nivåer. Det är tillräckligt mycket att tänka på när man rider. Du är duktig och man kan bara göra så gott man kan för dagen. Det viktigaste är att man själv känner framstegen. Dom små och dom stora. Det tycker jag att du är bra på :)



Kram Gabbi

2010-02-09 @ 18:14:19


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0