Jag skulle göra vad som helst just nu för att Moro blir bra till återbesöket, tyvärr ser det mörkt ut.

Jag vet inte om jag klarar av det här, och om diagnosen ser så hemsk ut, varför behandla? Varför måste jag våndas i en månad innan det är dags för återbesök och det bara är en ytterst liten, minimal chans att han blir bra igen? Att hoppas på mirakel när en av landet bästa (?) veterinärer inte ger oss särskilt goda framtidsutsikter? Livet ÄR orättvis och jag vill inte ge upp det jag fått tillsammans med Moro, men om han inte svarar på behandlingen, då finns det inget annat att göra. 

Jag gråter mycket och det är jobbigt, så fruktansvärt jobbigt. 


Min lilla polack, min älskade lilla prins!