Ok, här gör vi framsteg. Eller inte. På 28 h har jag lyckats sova 21 h av dem, men det värsta av allt är nog min barnsliga hantering av vissa saker.  Skrev det här inlägget efter att jag träffat en del av min älskade släkt, jag har alltid värdesatt min släkt högt men nu på senare år har en annan del gjort mig besviken, sårad och ledsen. Jag har ett par saker att be om ursäkt för, men det har även de och jag vet ärligt talat inte om jag kan förlåta dem för det.

I alla fall, den här barnsliga reaktionen jag visade idag var att jag sprang och gömde mig för en av de här personerna som jag inte riktigt vill träffa ännu. Jag blev riktigt yr och kände att jag var tvungen att samla mod innan jag gick vidare. Så jag gömde mig. Jepp, det gjorde jag.. På riktigt. Nu känner jag mig verkligen stor, vuxen, gift med två stadiga ben på marken. Eller hur.

Jo, jo.