Idag har jag inte varit i stallet eftersom jag jobbar natt måndag och tisdag, så stallägaren lovade att ta hand om Blomman åt mig. Annars tycker jag om att åka dit varje dag men är alltid tacksam över hjälp när jag har jobbat på HL. Stallet är en fristad där jag kan mocka och pyssla på i min takt, jag ger hästarna vatten och lunch och sätter mig på en snöhög i hagen och bara njuter. För några timmar kan jag slappna av och bara vara för mig själv. Är knoppen inte med så hoppar jag över ridningen, det känns bara som överkurs att försöka bemästra ett stort och tungt djur som speglas av människans humör.

Jag är ganska feg i början och när knoppen inte hänger med är jag extra harig, stackars Blomman har inte fått arbete så mycket som hon är van kan jag tro. Dock är vi på gång, jag är på gång. Märker att hon inte kommer att skena iväg med mig och att det bara är att sitta tungt i sadeln med tårna mot himlen om ifall hon skvätter till. Nu ska jag bara våga släppa mitt kontrollbehov på (hopp)träningarna. Har övat lite med bommar hemma och sist tog vi galoppbom - till och med då bjuder hon upp till dans. Är så ovan, men försöker att hänga med och slappna av.

Hon hoppar och är så väldigt behändig - Eva Hägglund och resten av gänget sitter och hejar på från hästryggarna. Skönt att vara omgiven av ett sådant gäng. Min skräckfilm har blivit till ett thrillerdrama, så snart kommer jag bara att vara på det här thrillerstadiet och tycka att det är spännande med utmaningar. I dagsläget tycker jag att mer än ett hinder och över 40 cm är fruktansvärt högt och mycket. Får se vad för spännande Eva hittar på tills på fredag. Ska försöka se om jag inte kan få med mig en kameraman då som kan fixa lite videoinspelningar. Vore nyttigt för mig.

Åsa, du är förstås välkommen upp när du vill!